BLOG

Gallerinatten

Gallerinatten

Vastra-Hamnen-Turning-Torso

Vid vilken ålder når man sin kreativa peak, egentligen?

I veckan gled två stora, fantastiskt roliga uppdrag i hamn: en tung reklamfilm för ett av Skånes allra mest kända bolag och ett omfattande bokprojekt som kommer att dediceras människorna och hantverket bakom ett av Sveriges mest respekterade kulturscener. Prestigelös som jag är, måste jag ändå tillstå att detta blir allt ett par extra fina fjädrar i hatten.

Med blicken i backspegeln, har dom senaste 2-3 åren faktiskt varit fyllda av flera extremt roliga uppdrag som givit både klang och klirr. För ganska exakt ett år sedan. t ex, avslutade jag ett nästan ofattbart stort utställningsprojekt för FN i New York.

Visst har det varit småsmällar längs vägen – och ett par tuffa men nyttiga skilsmässor från ett par kunder. Dom hör till och stärker på sikt. Men rent kreativt har den här perioden känts som min mest utvecklande. Det ena leder till andra, så klart. Så frågan är, när fasen når man sin kreativa peak, egentligen?

Är det kanske så att varje fas har sina toppar och att man därifrån inte kan skönja att det också kommer fler längre fram i livet?

Så måste det vara. Topparna ser dessutom väldigt annorlunda ut idag än dom gjorde när jag var, låt oss säga, trettio.

Det konstiga, för att inte säga lätt förbryllande, är att jag i mångt och mycket känner mig som om jag fortfarande är några och 30. Och även om rynkorna avslöjar något annat, är min fysiska kondition  väsentligt bättre idag än för säg, 20 år sedan. Sprang faktiskt 12 kilometer tidigt i morse utan alltför mycket gnissel och gnäll. Konditionen är helt klart något jag förknippar med min kreativa process: den blir seg när jag inte tränar och får energi när jag håller mig i god form.

I eftermiddag, medan jag satt på en soldränkt parkbänk och väntade på att min lite trolldomsdrabbade elcykel skulle bli färdigmekad hos Ecoride vid Trianglen, såg jag en ålderstigen man i ljusblå vindjacka stapla förbi med båda händerna krampaktigt fast vid handtagen på sin roströda rullator.

Under några minuter följde jag hans plågsamt långsamma, bitvis livsfarliga färd i utkanten av cykelbanan. Klungor med cyklister drog förbi honom som om ett elitlopp precis kört igång i centrala Malmö. Och när en av alla trehjuliga Köpenhamnscyklarna var farligt nära att köra på farbrorn, vågade jag inte bara titta längre utan gick upp för att guida honom av cykelbanan och tillbaka till trottoarens relativa trygghet.

Efteråt, åtminstone under ett par minuter, funderade jag på den äldre mannen. Vart var han på väg? Bolaget, kanske? Hur hade hans vecka varit, so far? När hade han en “peak” senast? I hans ålder blir man kanske lycklig bara av att vakna till ännu en dag på jorden – och av att upptäcka att ingen snott rullatorn…

Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad

Villa Strandvägen – intimitet i världsklass

Ibland behöver man förflytta sig. Lite distans till vardagen behöver alla. Så är det. Frågan är bara hur långt man måste åka för att kunna zooma ut från sina vanliga, väl innötta bestyr och pusslande för att hämta andan, ta hand om sig själv och njuta en stund. På till exempel ett spa.

I Skandinavien är vi inte överdrivet bortskämda med vackert belägna spaanläggningar som erbjuder samma höga klass och breda utbud som finns på dedikerade wellness-resorts i Karibien, Mexico, Bali och Thailand.

När anrika Ystad Saltsjöbad, utanför skånska Ystad genomförde en gigantisk makeover för några år sedan, satte ägarna ambitionsnivån utifrån en hög internationell standard. Förutom faciliteter där spa- och välmående sattes i centrum, fokuserade man också på att leverera mat, dryck och boendekomfort av kompromisslös kvalité. Och det är just det kompromisslösa som kännetecknade mitt dygn på Ystad Saltsjöbad. Här märks det på alla möjliga sätt att man inte knusslat eller tullat på kvalitén eller lämnat något åt det oförutsägbara.

Den här inställningen märks kanske allra mest i den senaste satsningen, Villa Strandvägen – ett helt fristående, ömsint renoverad trävilla omgiven av prunkande grönska och belägen bara några hundra meter från YSB:s huvudentré.

Här finns sju generöst stora rum, en intim matsal med kök, ett stort vardagsrum och framför villan, en liten bassäng med loungedäck. Precis som i den stora anläggningens hotellrum och allmänna ytor, genomsyras inredning, decor och textilier i Villa Strandvägen av New England-romantik a la Gant, Lexington och Ralph Lauren. Rummets interiör är smakfullt färgsynkat och kombinerad för att vara både funktionell, bekväm och lika vacker att titta på som att vistas i. Man vill liksom inte lämna rummet.

Lugnt och väl avsmakat

Villa Strandvägen är ett perfekt komplement och utmärkt alternativet om man som jag längtar efter en något lugnare och mer diskret vistelse på Ystad Saltsjöbad. Och precis som på det stora hotellet, där både mindre och lite större konferenser arrangeras året runt, blev jag även i nytillskottet väl bemött och behandlad av personalen – utan att dom var varken stela eller opersonliga.

Särskilt trevligt hade jag i villans bistro där både servis- och kökspersonalen dukade fram den ena kulinariska upplevelsen efter den andra. Vi åt en gudomligt komponerad femrättersmeny med det rekommenderade vinpaketet och blev snudd på tårögda för varje rätt som serverades. Kompositionerna på tallrikarna och dom tillhörande presentationerna satt helt enkelt perfekt.

Av rätterna utmärkte sig carpaccio på torsk med hummer, avokado, grape och fänkål samt den lättrimmade rödtungan med blomkål, pepparrot och Älvdalsrom, allra mest.

Hela middagen var som en välplanerad kulinarisk expedition där inget lämnades åt slumpen. Och även om ingredienserna som ingick i rätterna inte bjöd på överdrivet exotiska upplevelser, har jag nog aldrig upplevt en mer välbalanserad och harmonisk komponerad femrättersmeny. Vet faktiskt inte om jag någonsin ätit så god mat eller känt mig så väl omhändertagen under ett restaurangbesök i Sverige som den på Villa Strandvägen.

Ett par timmar på spa vid havet – i september!

Salt Creek Spa heter YSB:s spa (en lite göteborgsk direktöversättning till engelska?) och även här märktes att det satsats internationellt. Förutom olika massagebehandlingar, jag provade den klassiska och utmärkta, “Classic Massage Care”, fanns en myriad av mysigt inredda relax-rum med mjuka solsängar, flera mindre bassänger, bubbelpooler och till och med en liten cocktail-bar.

Ett av dom större relax-rummen, med plats för flera dussin gäster i parvänliga solsängar, vetter ut mot havet. Lägger man sig längst fram där, öppnas en mäktig panoramavy över Östersjön och YSB:s långa pir som skjuter ut från sandstranden alldeles nedanför fönstren. Parallellt med stranden finns en både cykel- och joggingvänlig stig som börjar i Ystad och fortsätter förbi YSB på väg norrut mot Österlen.

I stort sett alla spa-gäster går omkring i YSB:s sköna, vita morgonrockar. Det var faktiskt riktigt behagligt att glida omkring lite anonymt mellan havet, spa:et och den stora poolen – som en bland många andra vitklädda gäster. Fast allra bäst mådde jag när jag la mig ner i en av dom breda solstolarna, lossnande lite på badrocksskärpet och slumrade till en stund. För det var ju liksom syftet med besöket. Att komma ifrån, koppla av och bara rå om sig själv.

Och det är just kombinationen av Villa Strandvägens intima, avkopplande hemmaatmosfär och YSB:s breda spa-utbud och magiskt vackra läge vid havet som gör detta till en verkligen unik destination som erbjuder mycket hög internationell klass.
En plats att längta tillbaka till med alla sinnena.

Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-002 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-005 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-006 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-007 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-008 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-009 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-010 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-011 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-012 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-013 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-014 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-015 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-016 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-017 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-021 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-025 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-026 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-027 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-028 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-029 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-030 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-031 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-033 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-034 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-035 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-036 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-037 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-038 Airline-Staff-Rates-Villa-Strandvagen-Ystad-Saltsjobad-039 Untitled-1

 

Sturup Airport landing

Skånska Landskap – från ovan

Igår morse blev det en timslång flygtur över Skånska landskap, främst längs sydvästkusten. Från Malmö Sturup Airport gled vi upp genom skira moln och satte sedan kurs mot Väla utanför Helsingborg. Efter ett par varv runt köpcentrat, vände vi och flög hem igen över Landskrona, Vik, Barsebäck, Lomma, Västra Hamnen, Limhamn och Svedala. Trots lite sidvind, landade vi mjukt och stadigt på banan igen. Hann till och med ta ett par bilder strax innan hjulen nådde banan.

Sunset-Oresund-Bridge

Sweet, Sweet September

Shot this earlier tonight on the boardwalk. Seriously folks, the 2016 edition of September will likely be remembered for a long, long while. Not just as the warmest in recorded history, either.

For us living in the seemingly tireless whirlwind that dominates the climate between Denmark and Sweden, it will also be pegged as one of the calmest months ever! People are literally back in summer mode wearing shorts, tees and bikinis along Sundspromenaden.

It’s really amazing to have been “gifted” almost an additional month of summer. Especially since the actual summer sucked pretty badly.

runing malmö expedition

Expedition: Malmö

Under denna morgons arla löpning i shorts och t-shirt – i ett helt kav lugnt och sommarljummet Malmö – funderade jag över varför jag ofta känner mig lite vilsen när jag skall hitta här. Låter kanske lite märkvärdigt, men jag navigerar mig faktiskt lättare runt megastäder som Bangkok, L.A. och New York än i lilla Malmö. Visst, stan är ett lapptäcke av bitvis intressanta områden, men i den mån det någonsin funnits långsiktig, övergripande stadsplanering i länets residensstad, har den inte tagit intryck av några andra städers lösningar.

Och om det mot förmodan funnits ansvariga för trafikflödet i stan, måste dessa individer varit tjänstlediga sedan många, många år. Den uppenbara fördelen (uppenbar för mig, åtminstone) med att det är svårt att hitta i Malmö är att man fortfarande efter tjugo år i stan hittar “nya” kvarter, bakgator och gränder. Vilket gjort min supertidiga löprundor lite extra inspirerande. Idag var det kvarteren runt Värnhems Torg som ingick i dagens milslånga expedition till tonerna av Paul Simons utmärkta nya skiva, Stranger to Stranger.  Ett svalkande dopp i Öresund i det väsentligt mer familjära Västra Hamnen blev belöningen efter min runda. Allt detta den 13e september.

jogging i malmö

Arla Morgonlöp

Från morgonens supertidiga mil genom ett magiskt vackert Malmö. Började 05:30 och under timmen hann solen nästan kika upp över horisonten. Temperaturen höll sig till mycket behagliga 12C, vilket är helt perfekt – åtminstone när det är helt vindstilla – som det var i morse. Hann knäppa av ett gäng bilder under turen och blev återigen förbryllad över min ett år gamla iPhones förmåga att i det dunkla ljuset ändå fånga ljus- och färgskiftningarna. I morgon onsdag släpps en ny version av Apples flaggskeppsprodukt.

katt från österlen

Minnet av en kär kissekatt

I mitten av 1980-talet när jag bodde ovanför Restaurang 28+ på Götabergsgatan i Göteborg, ägde jag faktiskt en katt. Minns inte hur jag fick tag på honom eller vem jag köpte den av. Minnet sviker mig också varför jag döpte den till Sir Humphrey. Möjligtvis för att jag följde teveserien, “Splitting Image” och att det där förekom en katt som hette Humphrey.

Vill minnas att Sir Humphrey var en norsk skogskatt och jag blev påmind om den när jag nyss gick igenom mitt bildarkiv från Österlen. Tror att jag träffade på honom i en gårdsbutik under ett av besöken i Vitemölla. Kan också varit Drakamöllan. Bör nog knapra på E-vitaminer framöver – för att få åtkomst till dom här dimmiga minnena. Mjau.

Vastra-Hamnen

Sensommar i Västra Hamnen

Vaknade till ännu en skönt varm och solig höstdag här i Västra Hamnen. Höst och höst, förresten. För mig är det fortfarande allt lite sensommar. Efter lite träning, bidde det till och med ett friskt dopp i Öresund. Veckan kommer till stor del att vara fokuserad på höstens två utställningar, den lite mindre på Galleri Västra Hamnen 23-25 september och den väsentligt större på Malmö Live, 14e oktober till 9e november.

Jag kan inte nog understryka hur oerhört tillfredställande det är att jobba med bild och film som medium. Jag har alltid älskat att berätta och beskriva i syfte att inspirera. Det kan vara om en resa jag varit på, en maträtt jag ätit eller lagat eller om något jag gjort som fått mig att må bra. Att ha det som yrke är ju helt fantastiskt, egentligen.

Vattenfallet i Västra Hamnen

Filmade den här lilla kortisen tidigt en morgon på väg hem från gymet på Kockum Fritid. Ljuvligt väder och ett av mina favoritområden i Västra Hamnen. Kamera: iPhone 6s Redigering: Final Cut Pro X Music: YouTube Audio Library

 

utställning Malmö Live

Utställning på Malmö Live

Saltimporten-Vastra-Hamnen

Ett fint kvitto

Tog bilden ovan under dagens helt ljuvliga, supertidiga morgonlöpning runt Malmö. Mer eller mindre vindstilla och halva resan, cirka 6 kilometer, var innan solen ens gått upp. Vyn från Saltimporten – där morgonsolen reflekterade i fasader och fönster och över ett stillsamt hamninlopp – var amazing. Liksom gymträningen, ger löpningen mycket mer än bara en rejäl dos energi för dagen – den spiller som regel över ytterligare ett dygn. Men framförallt får jag ett slags kvitto på att kroppen är någorlunda hel och i relativt god form.

turning torso

I Stormens Öga – från tuff motvind till kraftig medvind.

Allt går i vågor (för att fortsätta med metaforerna en liten stund till). Ibland fattar man knappt själv hur långt (eller fort) man kommer på vågen man surfar på. Sedan kommer dom där dagarna där man har allt annat än flyt och kämpar för att inte humöret skall sänka en fullständigt.

Måndagarna har lite oförtjänt utnämns till veckodagen då saker förväntas gå åt helvete. Fast för mig, är måndagar en klar favorit som oftast börjar med ett svintidigt pass på gymet (06-07) och fullpumpad med energi – efter ett par rejäla slevar gröt – drar jag sedan igång veckan och börjar beta av veckans to-do-listan.

Det är så klart en klyscha, men jag tror stenhårt på att vända tillfällen då man tycker att det går troll i allt man tar sig för – till något positivt. Att alltid göra det allra bästa man kan – även i ett till synes ogynnsamt läge. Att vända på steken, se ljuset i mörkret, stå mitt framför stormens öga och se skönhet – och veta att den (stormen) kommer att passera. Har man med sig den positiva inställningen från början, går det betydligt lättare att parera dagarna då allt tycks spåra ut.

västra hamnen

Magiska aftnar i Malmö

Grädde på moset, vinstlott eller väderbonus, fan, kalla det va du vill, men gött är det i alla fall. Det ovanligt fina sensommarvädret vi har just nu, alltså. Jag unnar verkligen alla som tar sig hit från stan dessa kvällar och njuter av den ena färgsprakande solnedgången efter den andra. Har nog aldrig sett så många picnic-gäng längs Sundspromenaden som den här veckan – som ligger sånär inpå september.

– Måste försöka minnas dom här extra sommardagarna om ett par månader när man allt annat vill än att gå ut i shorts och t-tröja.

Autumn-in-Malmo-Sweden

Höstmoln över Malmö Live

Så här såg det ut vid fiskeroddarna i Malmö tidigare idag. Höstdramatik i himmelen men än så länge är allt vackert grönt – färgskiftningarna kommer först att synas om ytterligare några veckor. Och tur är väl det. För en av fördelarna med att bo i Skåne är just att vi har lite längre sommarsäsong än framförallt lapplänningarna – där höstens första snö kan komma precis när som helst (om den inte redan gjort det).

Tidskapseln: Johan Carsten

Här kommer första korta porträttet i min serie, “Tidskapseln”. Det är konstnären, Johan Carlsten som porträtteras i sin ateljé där jag filmade under några timmar för ett par veckor sedan.

 

 

Vastra-Hamnen-summer-night

Sommarens Återkomst – Halleluja!

Så kom sommarvärmen och solen tillbaka. Hela kommande veckan ser extremt lovande ut. Även om större delen av helgen ägnats åt att iordningställa galleriets och fotostudions skyltfönster inför hösten, hann jag åtminstone ut en sväng efter familjens söndagsmiddag. Bildbevis ovan.

sunset-kopenhamn

Gemytligt Goda Grannar

Så här såg det ut över grannlandet igår kväll medan vi satt på framsidan och åt kanske årets sista middag utomhus. Solen gassade på och flera vänner och nya och gamla grannar knallade förbi och tjingade. Det var som högsommar på Sundspromenaden – fast med lagom mycket folk.

Kan tänka mig att Malmöfestivalens sista kväll och damernas finalmatch i OS-fotboll lockade bort många från våra stråk.

Medan vi satt där, kom jag av någon anledning att tänka på alla grannar man haft genom åren. Minns bara ett ytterst fåtal sedan flytten till Malmö för nästan 20 år sedan. Förutom våra nuvarande goa grannar, är det nog bara Siw Swahnberg på Vidblicksgatan i Göteborg som jag ens minns namnet på.

Mot slutet av 1980-talet, efter att ha bott några år i en våning i Vasastan vid Restaurang 28+, flyttade jag upp till den lite lugnare stadsdelen Johanneberg. På Vidblicksgatan 5 bodde jag till och från under mer än tio år. Dittills var det rekordlång tid.

Redan då reste jag mycket, men när lägenheten inte var uthyrd i andra hand, träffade jag grannen Siw Swahnberg ganska ofta. Det vore att ta i att kalla henne för min extramamma, men lik var hon ändå – i alla fall så tillvida att hon var lite väl glad i eldvatten.

Mest som ett skämt lovade jag en gång Fru Swahnberg att om hon höll sig nykter under en hel månad,  skulle jag ta med henne på en tur till New York och guida henne runt stan.

Siwan gick med käpp redan på den tiden, så jag trodde aldrig att hon skulle både ha förmågan att spola kröken och orken att stappla omkring på Manhattan under flera dagar. Uppenbarligen underskattade jag helt klart grannens viljestyrka – och ett par månader senare, flög vi till JFK och betade av under en dryg vecka, hennes långa lista med sevärdheter.

Den resan var för mer än 20 år sedan och Siw bör redan då ha varit  närmare 70 år gammal. Så när jag såg att hon fortfarande fanns listad på samma adress och med samma telefonummer som när jag såg henne senast, måste ha varit någon gång 2001 eller 2002, var jag bara tvungen att kolla om hon verkligen levde. Jag lät det ringa bra länge, men tyvärr svarade ingen. Däremot ringde det på vår ytterdörr en stund senare.

Det var grannarna, Johan och Agneta som ville bjuda oss på dessert och kaffe ute i deras mysiga, prunkande trädgård. En kanonfin avslutning på en lång, bitvis intensiv, men definitivt inspirerande fredag.

Kommer att göra ett nytt försök att nå Siw Swahnberg lite senare idag…

segling i kryss, sen slör

Först stiltje, kryss – sen en stunds slör

Med lite bakspegelperspektiv på sakernas tillstånd och vindens oberäkneliga benägenhet att vända till synes slumpmässigt, är det bara att konstatera att ibland har man den med sig, ibland inte. Vinden, alltså.

Idag har min tekniskt begåvade och extremt noggranne assistent, Axel genomfört flera sedan länge grovt eftersatta projekt – både i studion och i galleriet. En rejäl makeover, faktiskt.

Tidigt i morgon bitti kommer den unge herrn att ackompanjera mig till en pittoresk herrgård utanför Lund där jag skall fotografera nyinredda rum, tjusiga damer och stiliga herrar innan (och medan) dom inmundigar frukost från vad jag förutsätter blir ett dignande buffébord där inget saknas.

Direkt efter det lundensiska äventyret, bär det av till Malmö igen och startmöte inför ett långt och kreativt utmanande kulturuppdrag som när det är klart, kommer att materialiseras som en maffigt vacker bok i mycket exklusiv upplaga.

raboff-sky-malmo-sunset-ts-helene

Magisk solnedgångssegling på Öresund

Ibland har man tur – jag har det rätt ofta, faktiskt. Särskilt vädermässigt. Men, först såg det absolut inte överdrivet ljust ut när vi ikväll gav oss iväg från ångbåtskajen i Malmös inre hamn med Ystads stolthet, hundraåriga skonaren T/S Helene som sjösattes någon gång redan 1916. Himmelen mörknade och vi var nog alla rätt så förbereda på kyla och regn.

Väl ute i sundet med storseglet och focken i vinden, kom istället solen fram och bjöd på ett magiskt himmelsspel med spektakulära molnformationer och färgkaskader i  rosa och purpur. Tror aldrig jag  tidigare sett eller fotograferat något liknande över Öresund.

Seglingsugna bör omdelbart boka en tur med vackra T/S Helene som är kvar i Malmö till och med lördag 20 augusti.

Boka en härlig solnedgångssegling genom att klicka här: www.ts-helene-ystad.se

Skaneland-Raboff

Skåneland – ny fotoutställning

I mitten av oktober kommer jag att ställa ut fotografier från Skånska landskap. Återkommer med mer information om när och var, men stort blir det!

Förutom två decennier sommarvistelser i Vejbystrand i nordvästra Skåne, har jag under lika många år upplevt och fotograferat den magiskt vackra landskapen på Österlen och runtom Sydkusten.

Jag kommer att visa bilder från platser där havet möter land, vildvuxna allmänningar, gamla skånska gårdshus och såklart några av alla fina skånska hästar och kor jag möt genom åren. Det blir säkert en och annan flygbild över Skåne osså.

Sidenbrolllop-Charlotte-Joakim-Raboff

Sidenbröllop!

Om någon hade sagt till mig sommaren 1996 att jag samma år skulle träffa mitt livs kärlek och gifta mig med henne efter bara ett par år, skulle jag förmodligen skrattat lite nervöst. Dittills hade jag inte haft överdrivet många sunda eller långvariga relationer att skryta om. Kände inte heller att utsikterna var dom allra bästa just då.

Men på kvällen den 26 november 1996, träffade jag en glad tjej med ett fantastiskt vackert leende som då hette Charlotte Wall. Och den 15 augusti, 1998 vigdes vi av familjeprästen, Ola Stålnacke i Brunnby Kyrka utanför Mölle by the Sea, ackompanjerade av en stor gospelkör. Den sjukt roliga bröllopsfesten som följde efteråt var det många som talade varmt om under flera år.

Idag firar vi “Sidenbröllop” utan överdrivet mycket baluns och galej. Men en flott middag på byn blir det allt.

Ingen relation är helt friktionsfri, men kärleken mellan mig och Charlotte fortsätter att vara stark, sund och respektfull. Framförallt har vi fortfarande kul ihop som par och fungerar bra tillsammans som företagspartners. Viktigast är dock att vi agerar kärleksfullt och generöst som föräldrar till vår snart 16-åriga dottern Elle. Under ytterligare några år är vårt gemensamma mål att vara inspirerande förebilder och guider till henne – att visa Elle vad det innebär att som både individer och par vara generösa och bjuda på sig – känslomässigt och materiellt – på ett naturligt sätt.

Kan tyckas självklart… men, både Charlotte och jag känner flera exempel på både par och familjer där ytlighet, lögner, egoism och en patetiskt loj bekvämlighet för länge sedan ersatt energin, harmonin och inspirationen – i den mån den överhuvudtaget existerat.

Genom vårt sätt att leva tillsammans, lösa problem och dra nytta av varandras styrkor samt ha förståelse och överseende med svagheter och brister, hoppas vi att Elle tar intryck av oss. Så att hon fortsätter att vara den goa, harmoniska och empatiska tjej hon är idag – i alla sina relationer.

Det är faktiskt snart 20 år sedan jag träffade Charlotte på Restaurang Cyrano i Göteborg den där ruggiga novemberkvällen, 1996. Ikväll, den 15e augusti 2016, firar vi vår 18-åriga bröllopsdag på en restaurang i ett sensommarsoligt Malmö. Det känns passande för två snudd på omåttliga livsnjutare med en fortsatt ljus framtid tillsammans.

paradis-vastra-hamnen

Mitt i Oasen

Det här är vår lilla uteplats. Den ligger på baksidan av våningen där det nästan alltid är lä och lugnt.

På framsidan, går, står, sitter och ligger ibland hundratals människor från hela världen och det kan ofta bli både lite för stimmigt och småstökigt för att man skall vilja gå ut där. Men för det mesta har vi faktiskt den magnifika utsikten över Öresund helt för oss själva. Och vår tid börjar nu när dom flesta återgått till livet i stan.

Aspiration är ett ord som helt fallit i glömska men som jag tycker definierar något mycket viktigt: att sträva efter det man i hjärtat tror kommer att förbättra ens liv. Det är inte något man bara får till skänks, utan istället något som skapar sådan djuplodande längtan, att man är beredd att försaka mycket annat för att nå dithän.

När vi för mer än 7 år sedan gick på visning och såg lägenhetens uteplats, insåg vi på en gång att den måste bara bli vår. Och trots att första mötet skedde någon gång mitt i december, när det var som allra mörkast, såg vi möjligheterna. Med alla resor vi gör, skulle den här lilla oasen i oasen Västra Hamnen, passa oss perfekt. Här skulle vi kunna sitta i solen, smutta på nybryggt morgonkaffe och avnjuta sena middagar i goda vänners lag – när vädergudarna stod på vår sida. Precis så blev det också.

På det stora hela är Västra Hamnen förskonade eländet som alltsom oftast drabbar Malmö.

Jag låter mig inte påverkas alltför mycket av lokaltidningens löpsedelsjournalistik – rent statistiskt är Malmö en trygg stad att leva och jobba i – men det är faktiskt bara vid några få tillfällen under en genomsnittlig månad som jag lämnar våra kvarter vid havet.

Ända sedan flytten hit 2002, har jag upplevt Västra Hamnen som en oas, en liten by vid sundet som växer och och mognar. Och ju längre vi bor här, desto större känns avståndet till Malmö.

Farväl Sören

Söndagsmiddag med Sören

Idag kom ett sorgligt besked. Sören, en vän till familjen somnade in i natt. Det var länge sedan jag träffade honom och hans Kerstin. Men emellanåt har jag tänkt på båda.

När jag flyttade till Sverige i slutet av 1970-talet, hamnade jag i en slags social virvelvind med delvis nytt språk, ny skola, nya vänner och ett helt nytt socialt liv.

Det var kaos, men på det stora hela positivt – för kaoset fungerade som en nödvändig distraktion från tragiska händelser som hade utspelat i Los Angeles några månader tidigare. Den omtumlande första tiden i Sverige fick mig att om inte glömma, så i alla fall tänka mindre på det jobbiga jag lämnat bakom mig.

Sören och Kerstin ingick i skaran av föräldrar som jag träffade hemma hos nyfunna vänner. Och vid några tillfällen åt jag helgmiddag med familjen och minns tydligt Sörens lugna men alltid knivskarpa resonemang kring det som för tillfället diskuterades kring matbordet. Vill minnas att det diskuterades vitt och brett under dom här kvällarna och att Sörens sätt att argumentera alltid imponerade på mig.

Minns nu middagarna med både kärlek och sorg. Borde ha hört av mig och berättat för Sören, som kanske inte ens hade kommit ihåg mig så här långt efteråt, att jag uppskattade den goda maten som familjen bjöd på och att jag alltid lämnade huset intellektuellt utmanad och stimulerad.

Utan att ana det, kom både Sören och Kerstin att bli viktiga förebilder under mina mest formativa tonår. Och även om vår relation var såklart periferi och helt förknippad med min vänskapsrelation till Kerstins son Jonas, Sörens styvson, ägnar jag då och då en varm tanke åt dom där långa, härliga middagarna med stor familjegemenskap och högt i tak.

Oresund-Bridge

Paradiset väntar över Öresundsbron

Tänk att så många människor vill flytta till Sverige nuförtiden. Ett land dom allra flesta knappt vet något om – men som ändå kommit att representera ett slags paradis – eller, åtminstone en fristad, en säker plats långt, långt från kris, krig och kalabalik.

Det är ju så klart inte bara Sverige dom flesta på flykt vill till. Men rent geografiskt måste väl Scandinavian skänka än mer trygghet än länderna som angränsar t ex Syrien?

Tyskland hamnar säkert överst, men jag undrar hur topplistan över länder att immigrera till ser ut i ett av t ex Atens flyktingläger med tusentals familjer från Afghanistan, Iraq och Syrien som inget hellre vill än att få starta om sina liv.

Lyssnade nyligen på en podd om hur kolossalt många rykten som florerar i lägren. Dom flesta är som tagna direkt ur en Hollywood-film. Fabulerade fantasier om en fantastisk framtid som alldeles snart blir verklighet och som skapats utifrån en gnutta sanning och sedan av snöbollseffekten vuxit och spridit sig som en löpeld genom hela lägret. Ofta är det flera parallella rykten som avlöser varandra.

Kanske behövs dessa myter för att hålla humöret uppe och hoppet vid liv.

Stora folkförflyttningar har och kommer säkert alltid att förekomma på jorden. Det är på sätt och vis en grundläggande förutsättning för att vi människor skall överleva. För är det kris, krig och kalabalik, eller för varmt eller för kallt, vill man så klart få det bättre – om man kan.

Oresund-Bridge-Vastra-Hamnen-Turning-Torso-Malmo-Sweden-Photographer-Joakim-Lloyd-Raboff

50 Nyanser av Grått.

Rent statistiskt, borde vi väl egentligen ha klart och fint väder i minst ett par månader i sträck nu. Det känns i alla fall som om vi redan fyllt kvoten med sånt här drygt, drypande, dassigt väder.

Jag är i och för sig ingen anghängare av Malmöfestivalen, men man är ju inte hjärtlös precis. Så jag lider faktiskt med både besökare (mest) som vill ha lite kul och alla nasare (minst) som försöker kränga lakrisstänger, nyfriterade langos, värmländska älgburgare och sockerpudrade donuts.

Här i Västra Hamnen är det så gott som folktomt. Vi som inte lockas överdrivet mycket av festivalens kaloribomber eller lite redneck rampage, stannar kvar i vår trygga enklav, häller upp ett glas rosé, kopplar upp oss på Netflix och hoppas att vädret blir bättre i morgon.

Mikrolycka-Vastra-Hamnen

Små, små stunder av lycka

– Mikro-lycka, sa Johan häromdagen. Det var något han funderat över och ville dryfta med mig.

Jag förstod direkt vad han menade.

Men trots att dom där korta lyckorusen förekommer betydligt oftare, får dom inte alls lika mycket uppmärksamhet som mera skälvande, euforiska stunder av lycka.

Mikro-lycka låter sig nog inte definieras så lätt, men det måtte väl ändå finns några tämligen universala situationer som det stora flertalet kan skriva under på?

Doften av nybryggt kaffe, första öl- eller vinklunken, den sköna tröttheten efter en löptur eller promenad, att föra in en tops i örat när det kliar så där frenetiskt, att krypa ner i en kall, nybäddad säng och känna hur den sakta värms upp, en varm dusch efter en lång flygning, smaken av årets första Lillpop (Ängelholmsglass), vakna upp okristligt tidigt till en knallblå himmel och fågelkvitter – eller, ögonblicket när man bryter vattenytan under ett morgondopp i Öresund.

Jag tror listan kan göras hur lång (och personlig) som helst – om man bara tänker efter. Damerna ovan är ena riktiga livsnjutare och deras morgonbad påminner mig om hur viktigt det är att fokusera på alla stunder av mikro-lycka som dagen trots allt består av.

simmer-västra hamnen malmö

Morgondopp i Öresund

Ibland känns det som om man knappt hinner låta huvudet falla ned på kudden förrän det är dags att resa sig upp igen som en fällkniv.

Jag är både kvälls- och morgonmänniska, vilket ibland känns som en slags förbannelse. Med åren blir det  dock allt svårare att hålla sig vaken efter 24. Klarar mig ändå rätt fint på i snitt 5-6 timmars sömn.

Efter en sväng på gymet, kokade jag gröt till familjen med mosad banan, ett par nypor kardemumma, ingefära, några krossade pecannötter och en nypa havssalt. Därefter ett uppiggande sensommardopp i ett något lugnare Öresund.

Efter en sån formidabel start, kommer resten av torsdagen till stor del att ägnas åt  redigering i galleriet.

moon malmö

Halvt om halvt

Det var Magnus på Green som tidigare idag – apropå absolut ingenting – nämnde i förbigående att han sett ett fint foto på månen. Är inte överdrivet intresserad av astronomi och än mindre road av allt hokus pokus inom astrologin. Men, eftersom jorden närmaste granne snurrar runt oss inom rimligt avstånd för mitt största objektiv (400mm), blev jag ändå lite sugen på att försöka fånga den ikväll. Det blir ibland så när Magnus berättar något. Det kanske inte greppar tag i en direkt. Men efter en stund, ja, då händer liksom något. Så efter middagen och ett snabbt, nedkylande dopp i småstormiga Öresund med Herr Carlsten, gav jag mig ut för att försöka fånga några rutor på halvmånen som hängde lite lojt mellan skira moln, några mil ovanför Malmö.

stormbrygga-sommarlov-västra hamnen

Stormigt Sommarlov

Det är allt lite synd om barnen. Åtminstone dom som tillsammans med sömniga föräldrarna begivet sig till Scaniabadets gräsplätt och kulle denna ovanligt blåsiga augustimorgon för att kika på och delta i SVT:s kopiöst populära teveshow, Sommarlov.

Fast barnen bryr sig säkert inte alls lika mycket som sina mammor och pappor som kanske till och med (i smyg) längtar efter att låta dagis och förskolan ta över underhållningen…