Så här i juletid kom jag att tänka på hur njutning kan te sig. Detta nästan outtömliga ämne började jag fundera över ikväll samtidigt som jag rensade och gjorde rent kylskåpet.

När vi avnjutit middagen – parmesangratinerad falukorv och sallad – satte jag igång med skrubbningen. Det tar tid att göra rent ett kylskåp och inte är det speciellt kul heller. Men jag njöt ändå tack vare Pink Floyd-plattan “The Wall” som spisades på fet volym. Vilken tidlös skiva!

Första gången jag hörde dubbel-LP:en i sin helhet var på en skidfylleresa till Badgastein 1979. Jag hade åkt tåg dit med klasskompisar från gymnasiet och vi dansade till Roger Waters sång och David Gilmours svincoola gitarriff i ett källardiskotek djupt nere i byn.

Jag svävade på dansgolvet berusad av den maffiga musiken, ljudeffekterna och texternas träffsäkerhet och förmodligen mer Stroh-rom än vad min då femton år unga kropp egentligen tålde.

Snart skall familjen Raboff njuta av färsk frukt och havets läckerheter på en strand i Thailand. Vi skall också hälsa på våra vänner Saran och Saam Sudduen och resa runt lite i Asien. Det skall bli kul att återse Bangkok – metropolen som vi älskar att besöka. Det blir också en tur till Hong Kong. Där har jag inte varit sedan kineserna tog över ruljansen.

Framförallt ger resan tid. Tid då vi kan njuta av varandra, förkovra oss och suga i så många intryck som det går under två veckor i Sydostasiens fuktiga famn.