Cellulosakommunikation

Det händer inte så ofta, men ibland får jag frågan varför jag bloggar. Jag tror inte att jag har något entydigt svar mer än att jag är och har alltid varit en kommunikations-junkie. Redan som tio-åring hade jag ett extraknäck som cykelburen utdelare av hemstadens tidning Los Angeles Times.

Jag älskar nästan alla sätt att hålla kontakt med omvärlden på. Och uppenbarligen har jag ett enormt – för att inte säga abnormt – behov av att uttrycka mig offentligt. Freud har alldeles säkert en vettig förklaring till varför. För att inte tala om Nietzsche eller Jung.

Jag är också en sk “early adopter” av ny kommunikationsteknik. På gott och ont. Det är kul att vara först men också dumdristigt dyrt och inte sällan frustrerande. Mobiltelefonen jag ägde i slutet av 1980-talet var tung och dyr och hade dålig täckning på Gotland där jag bodde under några år. Men klart ball att äga. När CD-spelare kom till Sverige, jag tror det var 1984, köpte jag en av de första som kom till Göteborg. Den var inte bara dyr. Det fanns knappt några skivor att spela på den…och lasern fick jag stup i kvarten lämna in för justering.

Internet och e-post kom jag igång med någon gång våren 1995. En rätt seg historia med ett modem som blixtrade till i hela 14.4 kbit/s. Den tidens nedladdningar räknades inte i gigabyte utan i kilobyte.

Kommer inte ihåg när SMS kom till nallen men jag omfamnade även den kommunikationsmöjligheten långt innan det var särskilt billigt att skicka små käcka meddelanden – som ofta delades upp i två eller flera sändningar.

Så stort var intresset för ny kommunikationsteknik att jag i slutet av 1900-talet till och med gick en nio månader lång kurs i digital publicering. Där lärde mig lite av teknikerna bakom teknikerna och blev inspirerad, frustrerad och för första gången – digitalt publicerad.

Nu när jag tänker efter varför jag egentligen bloggar är nog svaret att jag gör det för att jag kan. Det har inte varit enklare att publicera sina mer eller mindre genomtänkta tankar om mer eller mindre intressanta ämnen som just nu.

Dagens inlägg är ett väl så gott exempel på det. Whoa!

The Black Diamnon Copenhagen

Today a meeting is planned for Copenhagen. It’s been a while since I was there – not counting visits to what I think is one the world’s most beautiful airports – Katrup.

Copenhagen in mid winter isn’t terribly fun. Then again, what city in northern Europe is? I think most people in Sweden are ready to get rid of January and embrace February. Not because that month is so much brighter or warmer. February is just closer to March and March is closer to April, which is closer to May. See what I mean?

Yesterday evening, I went vibrating for the first time in a while. Felt good. And in a few days, on February 1, a month of healthier living will commence. More on this later.

Min pizza

Elles skola har s.k. studiedag idag. Exakt vad det innebär vet jag inte – förutom att Elle inte skall vara på fritis eller förskolan. Vi kunde därför njuta av en rejäl sovmorgon och sen frukost.

Lunch åt vi på stan och det var minsann ingen rolig historia. Utan att nämna några namn kan jag säga att vi aldrig mer komma att gynna den krögaren. Förutom att maten var smaklös och degig, var inredningen pinsam med minst fyra olika stilar i en inte särskilt genomtänkt blandning.

Framåt eftermiddagen frågade Elle om inte hon kunde leka med en kompis och det fick hon. Resten av eftermiddagen gick åt till att putsa texter, justera bilder och ringa ett par samtal. Det skall bli ett vibrationspass senare idag.

Inga vårtecken än så länge – även om solen sken vackert denna måndag i slutet av januari 2007.

Room with a view

Yesterday, Charlotte’s parents dropped by for visit. They’re going to Africa in a few days and wanted to see Elle before leaving. Our apartment isn’t big enough to accommodate all of us so Charlotte and I spent the night at one of Malmö’s small hotels. A luxury I think all married couples should indulge in from time to time.

We ate a delicious meal last night near the base of the Turning Torso and spent the better part of the evening in the restaurant’s cosy lounge before returning to the hotel bar and a nightcap.

While Elle was entertaining her grandparents this morning, Charlotte and I were enjoying a fabulous hotel breakfast after which we too a well-needed rest in our room. The forthcoming week is looking mighty and now I feel decently rested and prepared. I honestly hope the DDR-esque weather gets a little better though.

En rosa sötnos

En gång i mitten av 1980-talet jobbade jag som statist i Hollywood. Jag medverkade i några teveserier och reklamfilmer som spelades in över hela Los Angeles. Erfarenheten var intressant och hårsvallet jag hade på den tiden gjorde sig nog rätt bra i rutan.

Det mesta av tiden fanns jag i bakgrunden. Men då och då fick jag jobb som sk stand-in för en av de manliga skådespelarna. En stand-in används av regissör och ljussättare för att hitta bästa placering på inspelningsplatsen innan kamerorna rullar igång. Att vara stand-in var lite roligare än att “agera” som statist och man fick betydligt bättre betalt. Men oavsett vad jag gjorde gick det mesta av tiden åt till att vänta. Vissa inspelingsdagar var 16 timmar långa och oerhört sega. Skådisarna hade sina luxiösa husvagnar att sitta i medan vi statister fick sitta på studiogolvet eller klappstolar om sådana fanns. Föga glamoröst.

Den mest kända teveserien jag var med i hette “Moonlighting” med Bruce Willis och Sibyl Shepard. Där medverkade jag i åtminstone ett tjugotal avsnitt. Nån dag framöver skulle jag vilja skanna av avsnitten från 1986 för att se om jag syns bland alla andra statister.

På måndag börjar Elle balettdans här i Malmö. Jag hoppas hon gillar det och fortsätter länge. Om inte annat så får hon träna koordination och att gå och stå med rak och vacker hållning. Och vem vet, kanske blir det början på en karriär i Hollywood!

In and Out of SoBro

I am currently writing a story for a Swedish travel magazine about my experiences from last fall’s visit to New York and the South Bronx. The story will be about the up and coming scene there. Most of the time spent was walking around and taking mental notes and documenting what I saw and felt. I’ve subsequently done a whole lot of research about the South Bronx and found loads of more or less interesting facts about the place. Like that Al Pacino, J-Lo and Stanley Kubrik were born there.

The visit granted me a couple of things. For one, I found the edge in New York again after losing it somewhere along Canal Street a few visits ago. Secondly, I have a better understanding of how bad things must have been in the South Bronx back in the 1970’s and 1980’s. In a way, I wish that I’d visited the place when I had a chance during a stay in Queens about 20 years ago.

I’ve been fortunate enough to have traveled to a great many places and the South Bronx was definitely one of the more interesting ones. Not so much from a tourist’s perspective but rather from a social and historical point of view. The fact that the South Bronx is now going through some serious changes for the better, economically and socially, makes the area a very interesting destination for those looking for something off the beaten track. I also realize how little I know about New York and that I will need to visit the greatest city in the world many more times.

Elles nya pass

Mitt amerikanska pass håller på att gå ut och idag var det dags att börja förnyelseprocessen. Det är fjärde eller femte passet sedan mitt allra första och vad jag minns, är det exakt samma procedur för varje gång.

Först måste man fylla två stycken formulär med persondata och annat smått och gott som de amerikanska myndigheterna vill veta om mig och mina förehavanden. Formulären finns som tur är numera på nätet vilket underlättar en del. Tidigare fick man skicka efter dem från ambassaden i Stockholm och det förlängde processen med några dagar.

Sedan skall man ta nya passfoto hos någon av de två auktoriserade fotografer i Malmö. Två passfoton i rätt storlek kostar 285 kronor och tar tre minuter att fixa. Det blir en rätt hygglig peng per klick.

Med nya foton och ifyllda formulär vandrade jag i eftermiddag ner till Posten för att fixa en postväxel. Det kostar drygt femhundrakronor för ett nytt pass och ambassaden tar bara emot check eller postväxel. Vem använder check idag? Postväxel kan man, trots namnet, bara ordna på bank. Med raska kliv gick jag därför till min bank några kvarter därifrån och fixade en postväxel.

När jag väl kommit tillbaka till Posten kunde jag äntligen skicka det rekommenderade brevet, det rekommenderade självadresserade kuvertet, formulären, postväxeln och passfotografierna. Det tog egentligen inte så långt tid att ordna och när jag fått det nya passet kommer jag att påbörja processen med Elles amerikanska medborgarskap. Som dotter till en amerikan har hon tydligen den rätten. Vilket är en schysst förmån faktiskt.

Pilot or Runner?

If you’ve ever tried running 10k indoors on a treadmill you’ll know all about how I felt yesterday. Jogging in a gym is not a very inspiring environment – even if I got the exercise I needed.

The machine I ran my ten kilometres on was ridiculously bulky with an enormous display that looked like a cockpit from an X-Wing class spaceship (Star Wars). It even had a TV screen with what seemed to have plenty of channels to choose from.

Who wants to watch TV when they’re jogging? Perhaps there were theme channels and you could actually choose a virtual environment to run in – like up and down Egyptian pyramids, among giant trees in a Tolkien inspired forest or why not in a medieval castle. I’ll have to look into this more carefully next time I’m at the gym. Who knows, perhaps I’ve overlooked a real – albeit bizarre – benefit.

Anyway, I got through my run after about an hour – my iPod told me. And for some unexplainable reason, I was really dizzy afterwards. It must have been the lack of oxygen in the room. Or the fact that I’d been staring at all the display numbers for too long. There was not much else to look at.

I recently saw a documentary about an international gym company that will begin to harness the various workout machines so that they can preserve some of the generated energy and turn it into a more environmentally friendly health centre. Kind of a hard sell considering all the plastic that goes into producing the machines in the first place.

I haven’t given up running in the gym. I suppose the machines and environment will take some time getting use to. Just like the cold weather.

Mina flaggor

Det slog mig imorse att inom en inte helt avlägsen framtid kan både Sverige och USA styras av kvinnliga ledare. Samtidigt! Som amerikan känns det bra med Hillary Clinton som president. Hon är tuff, begåvad och måste ha haft enormt tålamod när hennes man satt i ovala rummet. Inte minst tycker jag att tanken på Bill som “First Man” känns tryggt. I alla fall så länge han är mer engagerad i politik än i praktikanter.

Som svensk är jag mindre säker på Mona som statsminister. Bortsett från de gamla skandalerna och att ideologin hon idag representerar saknar politisk förankring bland flertalet, verkar Mona lida brist på något. Karisma? Värme? Begåvning? Kanske är hon kompetent nog att styra och ställa i Rosenbad. Undra om hon egentligen är den socialdemokratiska partistyrelsens förstaval. Kanske bara en av flera tänkbara kandidater till posten. Har hon slutat röka förresten?

Frågan är om röstarna i Sverige respektive USA är mogna för kvinnligt ledarskap på den nivån som de båda damerna siktar på. Den frågan är synnerligen intressant i USA där de konservativa alldeles säkert förbereder sig för ett historiskt presidentval 2008.

Pop!

I don’t think ideas are really born. At least not those in my mind. Most ideas evolve or transform from a bunch of loose thoughts that either run into dead-ends or eventually become a more or less tangible idea that I chose to pursue – or not.

Last night while trying to fall asleep, I started thinking about popcorn and how great it would be to produce images for a book about such a trivial subject. You know, real macro close ups of corn kernels before, during and after they pop.

The popcorn book, naturally titled “Popcorn” would include a few good recipies, some history and great deal of artsy images. I’ll have to consider this idea while working on a whole slew of other (paying) topics this week.

Västerkväll

Igår tuggade vi i oss hemlagade baby back ribbs och coleslaw. Två rätt enkla rätter att laga och kladdigt gott att smaska i sig. Revbenen var färska och fick ligga i en kryddig marinad under sex timmar innan de åkte in i ugnen för en knapp timme griljering. Elle åt en rejäl portion och gick för ovanlighetens skull knappt att prata med under hela middagen.

Eftersom det inte fanns något vettigt att se på teve, såg vi några avsnitt av utmärkta serien “Life on Mars” innan lördagskvällen var till ända. Idag kan det bli skridskoåkning på Lilla Torg om vädret tillåter. Hittills har det inte blivit en enda gång vilket inte är så konstigt med tanke på det varma vintervädret och all regn som fallit.

Gatubilden tog jag igår med lilla Canon-kameran här på Väster. Det blir inte många bilder så här års. Tur att man kan få utlopp för sin kreativitet på annat sätt.

Guidance to Angels

Our Bangkok guide on Aftonbladet’s web site is the most popular guide they offer – which makes us feel very proud of our work.

We were talking about our next trip to Asia the other day and both Cambodia and Burma are on the list of places we would like to experience. Burma or Myamar as the regim renamed the country some time ago, has been under severe dictatorship rule for many years. Hopefully it won’t be too long before democracy – both within and from abroad – change the political landscape in a nation that I understand is an untouched paradise. Quite a few Burmese work and live in Thailand and those I’ve met are as soft spoken as the Thais are.

As I sit working on this rainy and cold Saturday, I close my eyes and imagine myself far, far away. To the sights, smells and sounds of East Asian.

Tonight I’m going to make marinated baby spare ribs served with a big bowl of coleslaw. Hopefully there will be a movie to watch on the television. Otherwise Charlotte and I will take in an episode of superb British series Life on Mars.

skridskoprincessan

Det har varit en bra vecka. Positiv respons på flera håll och framtiden ser ljus ut. Nya projekt rullar igång och en del pågående fortsätter framåt. Normalt är januari en ganska lugn månad. Eftersom vi var iväg en dryg vecka in i det nya året trodde jag att det skulle bli lite transportsträcka fram till februari. Men efter semester behöver man jobb – så det känns bra.

Solen sken större delen av dagen och jag hann med en 11 km lång löpning med solsken och vind i ryggen – i alla fall på hemvägen. Blev vid ett ställe omkörd av en minst sextioårig gubbe. Inte kul – även om min tid var ok. Lyssnade på Rodney Lee hela sträckan. Jazzigt grymt!

Kanske blir det en skridskotur på Lilla Torg i kväll. Det skulle Elle tycka var en bra start på helgen.

Thailand vs Spain

I was pleased to see our creative efforts in yesterday’s Aftonbladet. It isn’t the first time a spread has been dedicated to something we’ve produced, but this one was particularly appreciated.

With more than an guesstimated 250,000 readers of Wednesday’s article comparing Thailand to Spain, in a “battle” of places to relocate to, we felt quite happy and proud of a job well done. Thailand won on points – of course.

There are a few more articles waiting to be published and at least three more vistor’s guides on the way into cyberia. One about Hong Kong is getting off the ground and a short guide on previously infamous South Bronx will be delivered late next week.

And if my buddy Henrik keeps his promise, I can see a gorgeous article about the raving beauty of Barcelona on my spring horizon. Spring? Yes, I know. Seems far away. But its out there somewhere – waiting to warm our smiles.

Engelholmsklassiker: Lillpop

Jag har inte exakt koll, men jag tror att glassbilen med den otroligt tjatiga melodin kör runt våra kvarter strax efter två på tisdag eftermiddag. Vad är det för tajming egentligen? Hur många barn eller föräldrar är hemma då? Hur sugen är man på glass en tisdag i januari?

Som jag minns från mina många barndomsbesök hos morföräldrarna Eskil och Agnes på Örtagårdsvägen i Trollhättan, kom glassbilen alltid lagom efter middagen. Middag hos mormor bjöd sällan på några kulinariska upplevelser – särskilt när morfar varit på älgjakt – däremot var glassbilens tjatiga melodi ljuv musik i mina barnöron.

För det mesta har vi en färgglad låda med glasspinnar från Engelholm i frysen. Och Elle har örnkoll när de börjar ta slut. Sedan innan vår resa till Hong Kong och Thailand har det varit tomt på glass i frysen – något dottern poängterat åtskilliga gånger när hon inventerat hyllor och lådor.

När Elle kollar glasstillgången händer det att hon glömmer att stänga frysdörren – vilket innebär att man måste frosta av hela skåpet – eftersom den inte gör det per automatik.

Om man glömmer att stänga kylskåpsdörren börjar en lampa att blinka efter några minuter. Varför en frys som är köpt 2006 inte kan kommunicera att frysdörren är öppen är lika irriterande som glassbilens tjatiga melodi.

Här kommer LCD-skärmens framtid

Small Shop Savings

Tomorrow’s edition of Scandinavia’s largest newspaper – Aftonbladet – will carry an interesting comparison that Charlotte and I contributed to. You’ll find our story in the travel section of the printed edition.

I just read (online) in that same paper that recent research provided by a Swedish scientist points out that in most cases, buying huge amounts of food, something that most families do once a week, is not so smart after all. According to the findings, a lot of the food bought is never eaten and actually ends up rotting away in the fridge drawers – along with any savings that may have been made through purchasing in bulk.

Well, that’s a relief. Since we are proud members of the small but enthusiastic non-automobile owning community here in Malmö, we rarely, if ever, have to deal with weekly visit to hypermarkets, super stores or mega malls.

Currently listening to Los Angeles based keyboardist and groove maestro Rodney Lee on his “The Satellite Orchestra” sessions. Funkadelic!

Gränsen anno 1988

Måndag morgon. Stormen har bedarat – för denna gång. Ännu lever vi på resan. Mycket tack vare den fortsatta vintervärmen. Längtar inte till kylan men jag tycker lite synd om Elle som ännu inte upplevt hur fint det är med mycket snö. Tänkte ta med henne upp till Riksgränsen i februari eller mars så att hon får känna på riktig vinter.

För många år sedan jobbade jag på Hotell Riksgränsen – en rätt sliten skid- och konferensanläggning – som då hade landets bästa bartendrar Jag var 25 år ung och blandade drinkar i baren “Grönan” på kvällarna och åkte lagg på dagarna. Oftast tog vi oss uppför med liftarna. Men ibland åkte vi helikopter till någon av de vackra bergen Vuoitasrita, Vassitjåkka eller Låktatjåkko.

Mina år i ”Gränsen” var fantastiska och jag vill gärna att Elle skall få uppleva miljön och prova på skidåkning. Kanske blir det en skotertur uti den arktiska fjällen där vi liggande på renfällar pimplar röding och mumsar torkat renkött. Allt medan norrskenet färgsätter den lappländska himmelen. Det vore ju mysigt om också Elle fick uppleva en del av allt jag var med om i samernas vackra land.

Ögonsten

Det slog mig i lördags under milen. Apples nya telefon är egentligen en av världshistoriens smartaste (och förmodligen dyraste) marknadsföringskampanjer. Visst vill företaget sälja en massa iPhones – om inte annat för att täcka de skyhöga utvecklingskostnaderna.

Men jag tror att det hela egentligen går ut på att sälja fler “vanliga” iPods. Inte bara sådana som finns nu. Utan de som lanseras under perioden fram till att Apple-mobilen finns att köpa – någon gång i juni.

Så här i efterhand tyckte jag att hela lanseringen (väckelsemötet) av iPhone i San Francisco doftade mer “branding” än produktpresentation. Telefonen representerar ju allt vad företaget Apple vill att varumärket Apple skall stå för: smarta, användbara funktioner med ett vackert gränssnitt i en tjusig förpackning.

Det var säkert ingen tillfällighet att företaget i samband med iPhones avtäckning också passade på att byta namn till Apple Inc (från Apple Computer Inc). Varumärket skall alltså hädanefter inte bara förknippas med hård- eller mjukvaror. Utan också med helt andra produkter och tjänster som en betydligt bredare målgrupp kan glädjas av.

Greppet med iPhone är inte nytt. Bilindustrin har använt sig av taktiken i många år. Konceptbilar brukar sällan bli serietillverkade utan syftar till att ge varumärket uppmärksamhet och stärka relationen till alla berörda: företagets anställda, distribution och säljkanaler och inte minst befintliga och presumtiva bilkunder.

Nu kommer ju iPhone att serietillverkas och i sommar kan åtminstone amerikaner använda den för mer än bara att spela musik på. Men, Apple kommer sannolikt att sälja fler “vanliga” iPod:s tack vare mediauppvaktningen kring multifunktionella nallen iPhone.

Bad Weather

If you’ve ever experienced a disastrous monsoon storm and lived to talk about it, you’ll appreciate how serious the current weather in southern Sweden is. In 2005, while living on tropical Koh Samui in southern Thailand, we spent the better part of three weeks living in and with extreme weather conditions.

One rainy night, in the beginning of that year’s monsoon downpours, I almost got electrocuted. I was writing something on my Powerbook and the girls were sleeping in the next room. My feet were on the bottom ledge of the work chair and as I slowly put them down onto the concrete floor, I noticed how they got wet. Instinctively, I pulled my feet back up again and quickly looked down underneath the table to see where the wetness was coming from.

When I did, I saw how the electrical extension cable and all things connected to it were floating on what must have been at least a decimeter of rainwater. Water that had leaked into our house through the bedroom’s sliding glass door.

I quickly unplugged the computer, the lamp and my phone charger from the extension box and pulled the whole thing from the wall. Then I woke Charlotte and Elle up to begin what would turn out to be a four-day stay at a mountain house above the beach.

The rains caused many tragedies for locals living in shacks and low level housing and our problems seemed extremely trivial. At least in comparison to the hundreds of families that had lost everything they owned in the flash floodsthat followed the intense rains.

As we brace for what weather gurus have promised to be a really bad storm, I’ll be thinking of less fortunate people in the world that have little protection and a delicate future.

Nike+iPod+Asien

I måndags sprang jag lite drygt fem kilometer på en vacker strandväg längs Kata Beach i Thailand. Det var drygt 30 grader varmt och luftfuktigheten måste ha varit närmare 85 %.

I morse kutade jag drygt tio kilometer (10,3) vid en helt annan strandväg – den längs Ribbersborg här i Malmö. Solen sken vackert och även om temperaturen inte bjöd på mer än nio plusgrader och motvinden kylde lite, var det långt mer än tillräckligt varmt för att göra milen behaglig.

De först fem kilometrarna lyssnade jag uteslutande till instrumental elektronisk musik. Lite house, lite new age med schyssta beats. På tillbakavägen från Limhamn, när jag behövde lite ös, kom polisen med musik från plattorna Zenyatta Mondatta, Outlandos d’Amour och Reggatta de Blanc. En bra start på en vacker helgdag.