Förpackningskritik

Här är en grej jag tänkt på i många år. Varför är de flesta matförpackningar designade för att vara praktiska att transportera och lagra men inte att använda?

Självklart finns undantag – men ofta är det ett litet projekt att öppna och använda förpackningar innehållande ris, mjölk, smör, pasta, konserver – whatever – utan att innehållet rinner, faller och kladdar.

Det kan mycket väl tänkas att mina ibland okordinerade och otåliga rörelser gör redan dåligt genomtänkta förpackningar ännu svårare att använda. Men just därför borde det vara ännu enklare och mer förlåtande än vad det är att till exempel öppna en påse ris och försluta den igen.

Ta mjölkförpackningar som ett annat exempel. Den nuvarande lösningen har funnits i fyrtio år eller mer och kartongerna är fortfarande onödigt svåra att öppna. Jag vet, det finns mjölk med skruvlock – men den lösningen är inte så spridd som den borde vara.

Det verkar som om en alldeles för stor del av uppdraget hos dagens industridesigners fokuserar på tillverkning och lagringssprocessen – inte på slutanvändaren = konsumenten. Det är delvis därför jag diggar Apple. För det mesta har de användaren i full fokus. Orädda för att ändra på form eller funktion om de kommer på något som är bättra avpassat kundernas behov. If it ain’t perfect – they keep on tryin’.

Bara för att en förpackningslösning funnits i många år betyder inte att den har evigt existensberättigande. Förmodligen är vi konsumenter för mesiga för vårt eget bästa.