Romatisk afton i mars

Det rör på sig. Igår släppte Shine nya sajten och reaktionerna är odelat positiva. Inte så konstigt. Sajten är ju hur fin, fräsch och fräck som helst! Det känns grymt kul att vara en del av den och som nära samarbetspartner, en del av denna härligt lysande byrå.

Igår åt vi pizza i Västra Hamnen och längtade då tillbaka till området. Vi saknar de stora ytorna. Det vackra vädret gjorde nog också sitt.

Fast Food Nation är inte sevärd. Handlingen leder ingen vart även om skådisarna spelar hyfsat bra. 300 verkar däremot lovande. I alla fall om man gillar vackra bilder som utspelar sig i högt action-tempo i antika Greklands Sparta.

Inspiration: a car wash?

It’s not as bad as the headline implies. I bought a new electric toothbrush the other day and instead of having just one spinning brush head, it features two.

The two brushes look like something from a car wash as they rotate in opposite directions across my teeth. Next year’s installment in the restless pursuit of revolutionizing technology will, of course, be the triple headed brush.

I normally try and keep Friday’s clear of meetings to tidy up loose ends before the weekend. Today is a huge exception. Meetings all day long. First in Helsingborg and then in Malmö. Saturday and Sunday look to be when I can catch up.

In about a week’s time, the family and I will be looking to enjoy a short, but nonetheless well-deserved (working) vacation. I’ll be sure and remember to bring my new car-wash toothbrush.

Hotell från 1500-talet

Här kommer några snabba iakttagelser från England.

• Det är verkligen vackert på engelska landsbygden – minst lika vackert som på film. Och att få bo på engelska landbygden i ett stenhus från 1500-talet är en ynnest.
• I allmänhet är restaurangmat i England sådär, inte särskilt fantasifullt komponerad och synnerligen inte kalorisnål.
• Människorna i Storbritannien är fortfarande världens artigaste och gör varje besök och möte till behagliga och lättsamma upplevelser. Älskvärda människor med härlig humor.
• Olika nyanser av brunt och grönt är sedan länge omåttligt populära kombinationsfärger och används ännu i dag i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
• Att sova i ett hotellrum där rökning är tillåten är som att befinna sig i ett jättelikt askfat. Det går, men det luktar illa och dagen därpå mår inte slemhinnorna så bra.
• Befolkningen i allmänhet verkar ha gått upp i vikt och det är inte ont om artiga men lite väl matglada britter. Too many snacks? Too much junkfood? Not enough Jamie Oliver?
• Pendlare verkar ha samma problem på de engelska öarna som i Sverige. Ont om sittplatser men inte förseningar.
• Att ta med en plastpåse från Willys och visa den för medpassagerare på ett engelskt pendeltåg – mellan till exempel Sheffield och Birmingham – är ett bra sätt att bjuda på skratt. “Willy” är slang för snopp på brittisk engelska. En påse från Willys blir därför hysteriskt roligt.
• Kastrup är fortfarande världens vackraste och mest genomtänkta flygplats.
• Borta bra men bra skönt när man kommer hem.

Michael Palin

A cinematic hero I can highly recommend is Hugh Jackman in the beautifully composed film “The Fountain“. A mind boggling new feature film with plenty of excitement and sadness all mixed together in a a surrealistic way. Keeping an open mind is key to enjoying this film.

I’ve watching a few episodes from a really old series where Michael Palin travels to different countries across the globe. The series, intelligently titled, “Around the world in 80 days“, has aged well and is still quite both enjoyable and valid from a cultural perspective – even if the geopolitical landscape has gone through some mega changes since its conception and first broadcasting in 1989.

Andreas & Fabian

My buddy Andreas Pieplow pulled out a girl from one of Malmö’s filthy canals the other night.

How she’d gotten herself and her car into that dangerous mess is beyond my understanding. But I sure am glad Andy was there to pull her into safety and keep her from freezing to a popsicle. A true hero with real life bravery. Andreas, you da man!

Piffig biff

Läste i gårdagens Sydsvenskan att fler än jag uppmärksammar och frustreras av dåligt genomförda förpackningslösningar. Hoppas företag i branschen tar sig i kragen och anställer folk som kan det här med användarvänlighet.

Igår åt vi gott om jag får säga det själv. Ugnsbakad biff med risnudlar och krispiga grönsaker wokat i panna. Biffen marinerades först i cirka fyra timmar i ett mustigt bad av sesamolja, teriyaki-sås, japansk soja och färskpressad kinesisk vitlök.

Hur gott som helst tyckte tjejerna som med pinnarna i högsta hugg glufsade i sig rubbet liksom två dirigenter. Sixten Ehrling eller Herbert von Karajan hade inte kunnat agera mer engagerade.

Hak i SoBro

Reportaget om South Bronx blev bra och fick ett och ett halvt uppslag i tidningen Allt om Resor. Det är alltid kul när det man kreerat blir konkret och framförallt tillgängligt. Så är det långt ifrån med alla projekt och uppdrag. Om en månad eller så kommer en andra artikel om min upptäcktsfärd till en av Amerikas tuffaste kvarter.

Sprang en mil på förmiddagen idag. Vårvärmen fick mig att svettas ymnigt. Snart skall Elle och jag ner till Västra Hamnen och gassa i solen medan Charlotte hinner ikapp med ID Traveller, Vackra Smycken och Thailand Living efter några dagars besök på årets TUR-mässa i Göteborg.

Veckan som kommer blir intensiv. Bland annat blir det en häftig tur till Birmingham, Wednesbury och Nottingham. Ny mark för mig.

Shot: a sandwich

My assignment in Stockholm went well yesterday and my initial review of the two hundred or so photos I shot looks good. Aside from the tedious taxi trip to and from Sturup, flying up to Stockholm for a day’s work is smooth.

For a while last night, I was in the mood for an “After Work” beer. Then the mood passed and I decided to just kick back at home, watches a movie and fall asleep relatively early. As it turned out, that’s at least partly what happened.

It’s extremely windy today. Bob, our bamboo tree, is swaying violently on the balcony. I’ve got a few errands to take care of this morning. One being to return those cigarette butt marinated pistachio nuts. Charlotte and Elle arrive tonight and I’ll pick them up at the station. Good to have them home again.

Oväntade föremål

Igår hände något som först förvånade och sedan fick mig att bli riktigt förbannad. Medan jag satt och skrev på en upplysande text om hur man sparar energi i sitt hem, åt jag ur en påse med pistagenötter.

Jag köpte påsen i lördags i en liten grekisk butik här i Malmö. Det fanns två sorter att välja mellan och när jag rådfrågade butiksägaren vilken som hade mest smak, pekade han tveklöst med hela handen på en blå påse med iranska nötter.

Nötterna i den blå påsen visade sig vid hemkomsten vara så svåra att skala att jag gav upp efter en näve eller två och stoppade ner resten i en kökslåda. Men, igår kväll, medan jag skrev, blev jag alltså sugen och gjorde ett nytt försök med de iranska nötterna. Och då, efter bara någon minut, upptäckte jag att det i påsen också låg något annat än bara svåröppnade nötter…

Det jag fick tag på längst ner i påsen kändes kantigt. Och när jag lyfte upp det främmande föremålet för få bättre koll, såg jag att det var en fyrkantig pappersbit. Skumt. Varför fanns det en pappersbit i en påse med pistagenötter? En liten present kanske? En iransk tävling med finfina priser?

Instinktivt lyfte jag pappret till min näsa för att försöka lukta mig fram till ett svar. Och det var då jag blev förbannad. För doften som spred sig från den fyrkantiga pappersbiten var bara alltför bekant.

På något sätt hade en superäcklig cigarettfimp hamnat i min pistagenötspåse! Inte kul alls. Lite råttan i pizzan över hela situationen. På lördag skall greken få tillbaka påsen och en redig uppmuntran att inte sälja fler iranska pistagenötter av just det märket.

Kanske fanns det ändå ett syfte med upptäckten. Är fimpen ett tecken för att få mig att, eh, fimpa min överkonsumtion av just pistagenötter? Eller var fimpen egentligen från en iransk antirökorganisations lätt urartade kampanj?

Här finns uppenbarligen utrymme för en och annan intressant konspirationsteori.

Fruit Company Does It Again

Growing up in Hollywood meant being exposed to a lot of movies. I watched so many films on TV and in movie theatres all over Los Angeles that today, it’s almost incomprehensible. We’re talking thousands upon thousands of more or less memorable shows, flicks and series before I was fifteen.

On Sundays, a couple of friends and I would ride our bikes up to Hollywood Boulevard to watch a triple feature at one of the many film houses there. That meant for about 75 cents we’d get to see three films in a row and not leave the theatre until our bellies were filled with popcorn and it started getting dark. And if that wasn’t enough, some of my friend’s parents were so involved in show business that we seldom spoke about anything else. From a purely cinematic perspective, I had a great childhood.

I mention this because I still enjoy watching movies and do so several times a week. I don’t often get the chance to go to the movies though. Anybody with small children will tell you how that kind of activity is a real luxury.

Although we own a relatively new brand name LCD screen of respectable dimensions, we still usually watch movies in bed using my laptop. It’s not an all-bad experience and one we’ve gotten used to over the last six years – when Elle blessed us. With its fabulously bright 17-inch screen, most movies look great on my Powerbook. And even if the sound isn’t so hot, it still provides a decent aural experience.

But I believe the movie-watching-on-a-laptop days are soon over. Apple has just begun shipping a brand new product and I can’t see how I won’t be ordering one in the next couple of weeks. The Apple TV is a small, delicately designed and competitively priced computer that sits nicely near your flat TV screen. It lets you stream film, music and images onto your HDMI/Composite compatible TV from up to six different computers (Mac/PC) – provided they are connected to your wireless home network.

In other words, the Raboff family will soon be able to watch movies on the living room TV – streamed from any other room where we have a computer with movies, music or photos stored.

Pretty cool indeed.

Morgonpigga frågor

Det är inte lätt att få en lugn stund med Elle. Hennes vakna timmar går i ett. Större delen av tiden tillsammans hamnar vi i rusningstrafik: innan frukost och skolan, efter skolan, innan Bolibompa, innan saga och godnatt.

Märkligt nog har vi ändå hittat en tid och en plats då vi kan dryfta tankar som flutit upp till ytan i hennes liv och verklighet. Vår stund är när vi är i badrummet efter tandborstningen. Precis efter att jag blivit klar med Elles tänder (och hon börjat borsta sitt hår) får vi en kort stund då tiden på något vis står stilla och frågorna flyger fritt.

Inte sällan frågar Elle något som kräver ett delikat svar. Typ hur blir barn till, vad händer när man åker upp i luften (döden), varför man har hål i magen (naveln), om jag saknar mina föräldrar och min lillebror, varför jag inte gillar Kinderegg, osv.

Det är så underbart befriande att få så fullständigt ärliga frågor. Och det är en härlig utmaning att försöka svara på dem – så gott jag kan. Ett barns intellekt är ömtåligt och det gäller som sagt att tassa försiktigt fram. Men vetgirigheten är smittsam och även om jag för det mesta kan ge för stunden relevanta svar, blir jag ofta själv nyfiken på större, djupare och bredare förklaringar på sexåriga dotterns frågor.

Det är väl ändå nyfikenheten och viljan att förändra sig – utvecklas – som i alla fall delvis avgör om livet blir en transportsträcka eller en kul resa fylld av mer eller mindre intressanta frågor och svar.

Paul Arden skriver i inledningen av sin nya bok, “Vad du än tänker, tänk tvärtom”, att riktigt dåliga beslut kan vara väldigt nyttiga. Jag tolkar det som att man skall ifrågasätta mer än vad man gör. Att inte alltid ta de enklaste besluten eller ställa de enklaste frågorna. Elles ibland tuffa frågor under våra korta morgonstamtal i badrummet lovar gott.

Heavy Metal in Hong Kong

It’s no big secret that I love to travel. And Charlotte not only shares my passion – she also works for an airline. Which means we enjoy travelling more often and cheaper than most. A great privilege indeed.

I used to travel quite extensively – long before I met Charlotte. In fact, according to her, it was at least partly because of my globetrotting experience that she initially became interested. What she didn’t know at the start of our relationship was, that as much as I like travelling, I really don’t dig flying. I love planes and admire those that fly them. But if given the choice between a train and plane, I’d easily pick the Choo Choo. Especially if airborne option was a big ass plane like a Boeing 747. I fly easier in smaller jets.

The main reason for my aversion towards the hunkier sized aircraft is this. Many years ago, I was aboard a Singapore Airline’s 747 and just about to land in Manila. Suddenly, a gusty wind threw the huge plane completely off the runway, just seconds before it was about to set down. The pilot was forced to pull up with full throttle to avoid crashing onto the tarmac. The second time around went well and we landed safely. But boy, what a scare that was.

Yesterday, European airplane manufacturer Airbus celebrated two inaugural flights with the new Super Jumbo Jet A380 landing in both Los Angeles and New York. The new model, which has been delayed for a couple of years, can fit about 800 passengers packed like sardines and closer to 600 comfortably. According to one of the Lufthansa pilots that flew the A380 to the US, the aircraft handles like a Ferrari. Yeah right. And for the US$300 million that the plane costs to buy, you could get a whole hanger full of shiny Enzos, Spiders and Foranos.

I do not see myself flying in an A380 anytime soon. But, I’m sure Charlotte does…

Najs majs

Det har varit en bra och ganska innehållsrik helg. Det känns om man hinner med lite mer när vädret är fint. Kanske är det våren.

Läste igår att enligt Göran P är det inte tänkandet som är Mona S styrka. Enligt honom är socialdemokraternas nya ordförande bättre på att förmedla och kommunicera det som (SAP) organisationen kommit fram till. Om detta stämmer, vore det då inte bättre att ge Mona uppdraget som informationschef, PR-ansvarig eller taleskvinna?

Biofilmen “En Natt på Muséet” vi såg igår var riktigt dålig. Bland det värsta jag vet är dubbad film och gårdagens slog alla tidigare bottennoteringar. Osynkat, oinspirerat och helt enkelt trist. Filmidén var rätt tunn till att börja med. En man (Ben Stiller) blir anställd på ett museem som nattvakt. Varje natt vaknar de uppstoppade djuren och vaxdockorna och iscensätter sina historiska liv. Roliga effekter och tekniskt briljant. Men inte längre än i en halvtimme. Elle trivdes fint hela filmen igenom. Jag tror att popcornen och läsken underhöll mer än filmen.

Det blir en intensiv vecka med flera slutleveranser. För Charlottes står TUR på tur. Och lanseringen av en helt ny hemsida.

Hundväder

Igår hann vi med en del. Uppe ur bingen vid nio-tiden, Elle iväg till discobaletten medan jag lagade hennes cykel. Sedan cykeltur i Kungsparken, promenad till hundutställningen på mässan (som var jättetrist), ruschbanan vid lekparken i Västra Hamnen, vandring längs vattnet (där vi nästan blåste bort), hemfärd via slottsmuséet, matlagning (Medelhavstema), tittade på en film (“Dressed to Kill” med MIchael Caine) medan Elle och Charlotte tittade på Stina. Sedan badades dottern vid nio-tiden och lades en stund senare. En rätt intensiv om än behaglig lördag med andra ord.

Idag blir det bio med Elle och några kompisar. Filmen heter “En Natt på Muséet” och den version vi kommer att se har svenskt tal. Popcornen är däremot alldeles säkert amerikanska – liksom läsken. Framåt kvällen äter vi middag på en thailändsk krog. En het panang eller Satay sitter ju alltid fint. Oavsett veckodag.

Noteworthy

We had a night out last night Charlotte and I. We strolled out to the plush, posh and pollinating crowd at the Torso Turning. The scene was like last we splurged there: glitzy 30 something’s all dressed up in their “after work” wear – tossing back loads of fine wines and imported beers while munching on something from the bar menu.

A friend of mine, now a very successful property developer, thinks things in Malmö have gotten way out of hand. In a way, I guess I agree. Malmö has changed. And for the most part, I think for the better.

But that’s only because I thought the city was so boring when we moved here ten years ago. And quite honestly, except for the Western Harbour, Malmö isn’t all that much more exciting. Dozens upon dozens of half assed rip offs from Starbucks still don’t make a small town big.

Still, we like Malmö and plan to stay here for a while longer. As I usually say, Malmö is a great site for a base camp and perfect for the quick getaway via runway A or B at Castrup.

Torsten kompis på gång?

Fredag. Dags kanske att unna sig en påse “gott och ledigt”. Just att unna sig lagom mycket är en av livet stora utmaningar. Jag tränar regelbundet och är nog i bättre form idag än som 33-åring. Men samtidigt verkar det som om jag blir svagare och svagare för sånt som ofta smakar mer än vad det är nyttigt.

Igår var jag och Elle ute på tu man hand och åt en biff på en av Malmös äldsta köttkrogar. Kunde inte riktigt förlika med ställets stökiga miljö – även om maten var både god och prisvärd. Servicen var också bra och Elle tuggade i sig rejält med biff och rostis. Coleslaw föll henne inte alls i smaken fast jag tyckte den var god.

Ikväll skall Elle sova över hos en födelsedagsfirande klasskompis. Det innebär att Charlotte och jag kanske äter ute. Eller så köper vi oss något riktigt gott att äta och dricka och stannar hemma. Det kan vi nog unna oss. Liksom lite glass från Ben & Jerry.

På lördag skall vi på hundutställning. Vi måste spana in en Riesenschnauzer. Om inte annat vill vi höra oss för hur de är som familjehund. Hundutställningen på Malmö Mässan brukar vara underhållande. Inte minst roligt är att kolla in alla skogstokiga hundägare.

A great couple

Somehow, someway, the mainstream film industry has been producing some hard hitting, colourful flicks recently. Last but not least to come out of this much appreciated trend – and to my attention – is the dark and superb “Notes on a Scandal”.

Dame Judi Dench has been a favourite ever since she popped up in Ian Fleming’s “Tomorrow Never Dies”. Cate Blanchett and the rest of the cast perform excellently in the film. But Judi plays her character so beautifully and convincingly, that I found myself cringing again and again. Like with some other films with a psychological flavour such as Se7en, Psycho and Misery.

Other Raboff recommendations of worthwhile cinematic experiences include, The Last King of Scotland, The Prestige, The Queen and The Illusionist.

Föräldrar som röker i barns närhet skiter högaktningsfullt i deras hälsa och borde bötfällas, varnas och framförallt tvingas sluta upp med ett så korkat beteende.

Bland det vardagsvärsta jag vet är när jag på stan ser en rökande mamma med en barnvagn framför sig. Den synen ser jag inte tillräckligt sällan.

Och varje gång tänker jag att kvinnan/mamman inte borde ha rätt att ta hand om sitt barn då hon uppenbarligen har dåligt omdöme. Det retar mig efteråt att jag inte säger ifrån. För idag finns inget tvivel om hur skadligt det är för barn att andas in tobaksrök. Trots denna allmängiltiga vetskap träffar vi ibland på föräldrar som sitter hemma i sina lägenheter och röker ask på ask på ask. För jävligt. Det är ju inte längre 1960-talet då nästan alla rökte för att det var jävligt coolt att göra det.

Det är rätt svårt att fatta hur man stod ut innan rökförbudet på krogen infördes. Jag som jobbat både som bartender och DJ måste ju ha fått i mig tusentals kubik tung tobaksrök.

Dumt nog har jag rökt till och från sedan ungdomen. Och som njutningsmänniska kan jag fortfarande uppskatta smaken och känslan av en god cigarett. Särskilt efter mat och gott att dricka. Men nu är det rätt länge sedan jag tog ett bloss. Och längre skall det bli. Med åren blir man förhoppningsvis lite klokare och kan klara av att parera farliga frestelser.

Och nästa gång jag ser en förälder som röker farligt nära ett barn lovar jag att ha mer civilkurage och tala om hur dumma de är.

Spring at Marsvinsholm

This past winter has gone by with a swoosh! And its probably been one of the mildest I’ve ever experienced in Sweden.

Aside from a couple of weeks ago, when the snow covered most of the ground, I’ve been able to run in above zero temperatures since we moved back to Malmö in August. Elle and I sort of kicked out the winter as we returned from Riksgränsen in Lappland.

Not sure if I’ll get to enjoy any of the current spring weather today though. Work, work, work. Hopefully, I’ll have an hour later this afternoon for a run. Then, towards the end of the week, things should slow down a little. I realise now that that was what I thought was going to happen last week…I can see some vacation time coming up in April though…

Just saw a short segment with Nigella Lawson. I can see why she’s stirred up a lot of attention in the kitchen. She takes the word seductive cooking to a whole new level.

Nötter

Måndagsfundering: Undra om inte det skulle gå att grovt dela in landets befolkning i två läger. De som uppskattar jordnötsmör och förstår hur gott det kan vara med en rak och rågad tesked – rätt upp och ner – och de som tycker att jordnötsmör tillhör det vidrigaste de kan tänka sig och vill helst inte ta i eländet – ens med tång – än mindre stoppa in det mellan gaddarna.

Som amerikan anser jag att det är lite av min patriotiska plikt att då och då äta en sked med det smarriga bruna kletet

Om inte annat äter jag lite jordnötsmör för att det påminner mig så väl om barndomens baseballmatcher, skolluncher och cykelturer till Santa Monica. Minnen som ofta förgylldes av en “peanut butter and jelly sandwich”.

För några månader sedan hittade jag en affär i Malmö som säljer jordnötsmör som innehåller endast två råvaror – jordnötter och salt. Och nu har jag med gott samvete introducerat Elle till min last. Tösen är ju trots allt halvamerikan.

Det tog inte många sekunder förrän Elles amerikanska gener reagerade positivt på den goda smaken och mjuka konststenen. Snart hade vi delat på en hel burk “Smooth Operator” från Peanut, Butter & Co med säte i Greenwich Village, New York. Ingen av oss åt middag den kvällen med särskilt stor aptit.

Undra om de som inte gillar jordnötsmör känner samma slags avsky som jag gjorde när jag för första gången kom i kontakt med långfil, blodpudding och surströmming? Förmodligen. Men att svenskar gillar både smör och jordnötter råder det väl inget tvivel om? Bara man inte blandar de tu…