Elle på Väster

Det här med att vara föräldrar är fortfarande ganska nytt för mig. Visst, det har gått mer än sex år sedan vi begåvats med vår underbara dotter Elle. Men ibland går hennes utveckling snabbare än vad jag hinner med. Särskilt på senare tid.

Här är ett exempel. När Elle och jag igår åt middag kom det fram att hon var lite kär i en klasskompis och att hon använt ett par tjejbästisar för att förmedla detta till pågen ifråga. Samtidigt förklarade hon hur tråkigt hon och kompisarna tycker det är med fler tjejer än killar i klassen och att killarna bara vill sparka fotboll och spela innebandy.

På en direkt fråga om vad som skulle bli annorlunda om pojken hon var förtjust i svarade på hennes förmedlade intresse, sa min sexåriga dotter så här: “Pappa, du fattar liksom ingenting. Om Tristan och jag blir ihop, då behöver han inte spela fotboll eller innebandy så ofta som han gör. Då får han mer tid över till mig”. Och för att göra situationen ännu mer intressant, åtminstone för Tristan, är det nu fler och fler i tjejgänget som tagit sikte på honom.

Det är alldeles för långt bakåt i tiden för att komma ihåg om jag hade intresse för tjejer i Elles ålder. Förmodligen var det så. Och sannolikt var det lika oskyldigt för mig som det var förbryllande för mina föräldrar. Such is life.