You gotta love it!

We had a great day yesterday. Saam and Saran came by with lovely Asia in the afternoon and we had lunch, hung around our studio and pool and later the beach where the Sudduens treated us to a tasty seafood dinner.

Keeping with the excellent dining traditions of Thailand, we all shared from the brimming plates of fresh shrimp, fish, squid and rice.

Saw the sign on the left as we were going to the beach. From both a copywriting and sign making perspective, its a true gem. I wonder how it came to be. Did the “artist” first realize that the space wasn’t going to be enough – or, did he/she lastly understand that the spelling was screwy and try to “fix” it afterwards?

When I was a kid in primary school, we had weekly spelling bees. I was usually among the last survivors and loved spelling both lengthy and unusual words. Today, I’m addicted to the dictionary service provided by Apple and integrated in most applications, like the one I’m using to write this, Safari 3 – now also available for PCs.

We’re taking our rented car today to a few of the many interior design shops on the island. Should be fun and interesting and still leave us with enough time for a swim in the pool later this afternoon. How will we ever be able to adjust to ordinary life again?

Lyxliv i Surin

Varje år flyger i runda slängar 300 000 svenskar till Thailand. Vi är just nu på en av de mest populära resmålen, Phuket. Phuket uttalas på thailändska “Pu-kät”. Men många svenskar kallar ön rätt och slätt för “Pucket”. Jag har också hört en variant med lite franskt uttal där t:et är tyst: Pucké.

Resan hit igår gick bra och vi kom fram till hotellet i Surin på drygt tjugo minuter. Sista sträckan körde vi på en väg som många av världens überkändisar åkt längs. Fast vår enkla taxi svängde av lite tidigare än vad Kate Moss, Robbie Williams och Courtney Cox limosine gjorde när de var på väg till Amanpuri – ett superexklusivt dunderlyxigt-spa-retreat-resort-hotell som tar minst SEK 10 000/natt för ett dubbelrum (exklusive frukost).

Vi bor ändå oerhört bekvämt i ett sprillans nytt och smakfullt inrett boutiquehotell som kostar oss en knapp tusenlapp per natt (inklusive frukost). Det var genom att boka rummet på Thailand Living som vi fick mer än 50% i rabatt. Normalpriset? SEK 2000/natt.

Vi bor i en s.k. “studio” – stort som fasen, vackra möbler och en altan ovan poolen. I badrummet finns ett miniakvarium (med en liten firre i som Elle redan försökt mata med jättestora äpplebitar!) och en härlig regnskogsdusch. All elektronik (Hifi, 42″ LCD, DVD-spelare, belysning etc.) styrs från en behändig liten låda vid dubbelsängen. Och ja, här är vi trådlöst uppkopplade.

Bredvid oss finns svenskägda hotellet Twin Palms som lockar till sig många besökare ur svenska kändiseliten. Undra om gästerna där säger “Pucket” eller om de har så att säga koll på läget. Vi är långt ifrån charterhysterin vid Kata, Karon och Patong, så det borde de ha. Men man vet aldrig.

Idag skall vi träffa thailändska vännerna Saran och Saam och deras lilla tjej Asia. Middag på stranden nedanför vårt hotell är det tänkt. Om vädret tillåter. För trots att det bara är en smal remsa land mellan öst- och västkusten, kan vädret så här års skilja sig enormt. På Samui styr Kinesiska Sjön meterologin och här på Phuket gäller Indiska Oceanens väderlek. Just nu regnar det på båda sidor av landet. Men värmen är det inget fel på. Jo, i Malmö där det bara är 11 grader. Brrr.

Ett litet kollage

Kom precis in från en timme simning i poolen. Solen började så smått titta fram bakom regntunga moln. Havet nedanför bassängen låg alldeles spegelblankt. Det var ett ljuvligt träningspass och en bra start för vår sista dag här på Koh Samui. I alla fall för den här gången.

Vi har haft ett par supersköna dagar där vi ätit och sovit gott och känt oss nöjda med hela vistelsen på Lamai Wanta.

Det är något speciellt med hotellet. Jag gillar stället men kan inte riktigt sätta fingret på varför. Hotellet är enkel och det är minst tre stjärnor kvar till designhotellet som The Library några mil härifrån.

Jag tror att min positiva känsla för hotellet beror i alla fall delvis på att man har hittat en bra balans. Blandningen västerländsk funktion och asiatisk estetik är perfekt. Sedan är det naturligtvis inte fel att de har ett bra kök.

Igår slog vi till med en trerätters middag där lamm, barracuda och oxfilé ingick. En okomplicerad beställning som var både vällagad och vackert presenterad. Och utsikten utöver havet vad det heller inget fel på. Notan gick på ca SEK 400.

Om några timmar flyger vi till Phuket. En ö som vi också bodde på en tid. Skall bli spännande. Där kommer vi att bo i ett litet boutiquehotell på västkusten. Recension följer snart.

Sunset Samui

Yesterday, while Elle played with her friend Ploi, Charlotte and I took a drive around the island. It was our last full day here and nice to visit a few of our old favorite sites again.

The weather on Koh Samui has clearly been more than decent. We all have a little sunburn and I’ve shot some useful photos. More sun here than on the west coast of Thailand which we are leaving for this afternoon. Can’t wait to see Saran and Saam’s little baby girl Asia. And her parents of course. I am also looking forward to diving again. Weather permitting of course.

I have a dualistic opinion about Samui. There’s no denying it, the island is one of the most beautiful tropical destinations anywhere. But Samui’s also far too saturated with tourism for my liking. At least if you go to the two main beaches Lamai and Chaweng.

The main island road (ring road) and major streets (in Lamai and Chaweng) are so unbelievably packed with trucks, cars and motorcycles, that lengthy traffic jams have become a commonality! That’s crazy.

We have about a week or so left of our trip. First a couple of days on Phuket where we’ll tay at a fairly new boutique hotel on Surin Beach. Then it’s back to Bangkok for a long weekend before returning to Sweden.

Among other excursions, I’m going out to the famous Chatuchak (weekend market) to look at furniture for our new home in Malmö. All the big delivery companies (DHL, UPS, FedEx) have offices at the market so if I find something, it’ll be easy to ship home. And because the move is so late in the year (November), we can ship anything we end up buying via boat.

Today, just hours before we board the plane for the west coast of Thailand, we’ll be hanging around the pool and beach. Enjoying what we expect to be the last few sunny hours of this trip. With any luck, the weather in Europe will improve and we will be able to enjoy a nice August at home. That would make returning a whole lot easier…

Det skall villigt erkännas att det inte händer så mycket just nu. Livet på en paradisö är egentligen rätt händelsefattigt. Och det är väl lite så det skall vara. Det blir mer än tillräcklig med action när vi kommer hem igen om tio dagar eller så.

När vi bodde här, var vi rätt dekadenta. Det blev en del motionerande, men också ganska mycket öl och tobak. Inte så bra. Under den här resan har vi varit utan alkohol (och ännu längre när det gäller tobak) i över en månad. Vi har genomgående ätit nyttig mat och tränat minst ett par gånger i veckan. Känner mig som en ganska fräsch nykläckt 44-åring och vill gärna fortsätta känna så. Charlotte med. Det är svårt att bryta mönster och beteenden hemmavid. Klart lättare under en ganska kravlös luffning runt Sydostasien – I know.

Regnet slutade före lunch igår och Elle och jag kastade oss direkt in i poolen. Vid tretiden gick jag ett tiotal meter till en strandmassörska (någontstans till höger på bilden) och blev ordentligt knådad i en timme (pris: ca SEK 45).

Jag fick alltså min dagliga massage liggande på en tunn madrass ovan en strandrestaurang. Vi var flera som låg på terrassen och fick massage och när vågorna slog mot strandkanten, dränktes alla kringljud. Det lät som en porlande new Age-skiva och jag slumrade till flera gånger under behandlingen. Särskilt när mina armar och händer togs omhand. Ljuvligt!

Känner mig så grymt lyxig när jag får massage. Det är ju det som är själva essensen av ett besök i Thailand – att skämma bort sig rejält!

Vid sjutiden åkte vi till Kokomiko – en av våra gamla favoritkrogar. Stället ligger utanför byn precis vid vägen och serverar några av de godaste thai-rätterna jag ätit i eller utanför Thailand.

Nu på morgonen regnar det igen. Elle och Charlotte ligger ännu och sover. Om en stund skall jag äta frukost: hemlagad yoghurt med färsk papaya, mango och ananas, två stekta ägg med brödskivor och en kopp grönt te.

Jag kommer att sitta längst ut i hotellrestaurangen och njuta av en regnig men ändå härlig utsikt över trålarna på redden utanför Lamai. Hoppas det slutar regna. Vi hade tänkt ta hyrbilen runt ön idag för att plåta till ett reportage. Kanske blir det framåt eftermiddagen. Eller imorgon.

Raindrops inbound

First of all – I’ve got a new travel tip published at Resekoll.se about our recent trip to Guilin and Yangshao in south China.

Woke up early this morning and finished and sent off the Tokyo story. Turned out real nice and should make for an inspiring article. Afterwards, I swam laps for an hour in the very short pool. Swimming is such an excellent way to exercise. A little boring without music, but perhaps a bit more meditative than jogging. There is a underwater kit for the iPod. Haven’t tried it yet though. Here’s more info.

Can’t wait until we move back to the Western Harbour and closer to both a public pool and the ocean. Hopefully the move into Loft Living will happen before November. But we’re not holding our breath.

Yes, today its raining on Samui. I saw it coming yesterday and the photo clearly shows the buildup. No storm though. Just plain ol’ monsoon rain. According to one islander, the weather has been screwy since last September. Which in turn means that for the last two or so years, there’s been more rain than sun.

Elle’s school visit yesterday was a huge hit. Everybody – her teachers (and school owners) Rozz and Rachel and fellow students at the now expanded Samui Learning Centre, greeted her with wide smiles.

Elle’s best friend Ploi was super thrilled to see her and we hung out with her and her dad Paul all afternoon and well into the evening. First in their jungle home in Lamai and then at a beach front restaurant way off the beaten track. Enjoyed some of the best green curry ever.

Seems as if the rain has stopped. Perhaps I’ll go get a foot massage. Not much else to do on a day like this. Maybe a trip into Chaweng this afternoon and some leisure shopping or lunch at Elle’s favorite diner, The Three Monkeys.

Speaking of monkeys and primates. Just read about the massacre of seven gorillas in Afrika. Terrible how hard it is to keep these delicate creatures, so closely related to us, alive and well. I’m sending a thought to the remaining mountain gorillas in the Virunga Park. Peace.

Kl 9 imorse (svensk tid –5 timmar)

Det är grymt skönt att vara tillbaka i leendets land igen. Efter en vecka i Kambodja och en i Kina, känner jag mig lagom mätt på kulturella intryck och perfekt mogen för att skämma bort sig som man kan göra här i Thailand.

Vi bor just nu i ett schysst hotell på stranden nära byn Lamai. Det blev Lamai – mest för att det är praktiskt. Vi kan den här delen av ön väldigt bra och här finns dessutom gott om tvätterier, mataffärer och restauranger. Och seriösa massageställen. Tyvärr finns här också ett gäng sk hooker bars. Många fler än när vi bodde här.

Stranden och vattnet är kanonfina och solen värmer oss från en djupblå himmel och med bara några små dansande molntussar. Det känns obeskrivligt skönt att komma tillbaka till Koh Samui när det är så bra väder. Under säsongen 2005/2006, då vi hyrde hus längre ner på stranden, stormade det ofta och vi hade betydligt fler regniga dagar än soliga.

Vid fem gick jag upp till ett litet spa nära stora vägen och la mig på en massagebänk i två timmar. Underbart! Kvinnan som masserade mig var närmare 60 och duktigt hård i nyporna. Ibland vet jag inte om man njuter mest när smärtan tar slut. No pain, no gain – I guess.

När jag var färdigknådad gick Elle, Charlotte och jag på en lång promenad längs stranden. Månen lyste upp sanden och det var nästan overkligt vackert. Precis som det alltid är i paradiset. Vi träffade på en av “våra” gamla hundar. Hon verkade glad att se oss igen. Så småningom hamnade familjen på en av alla strandkrogar vid ett bord bara några meter från vågorna. Till middag åt vi havsabbore (White Snapper), bläckfisk wokad i vitlök och massor med ris. Tog lite tid att få fram men gott var det. Med sodavatten till måltidsdryck gick notan på ca SEK 80.

Idag skall vi besöka Elles gamla skola. Jag kan tänka mig att det blir ett speciellt återseende med fröknarna och de barn som ännu går där. Annars är dagen oskriven. Det känns skönt att låta lättjan diktera vardagen ibland.

A few days on the beach

It’s been almost a year and a half since we moved out of our rented house on Lamai Beach. When we left in February 2006, the needle on our compass was poised for the Mediterranean island of Mallorca.

In retrospect, we ended up missing Thailand more than we enjoyed our stay in Spain. Ce la vie.

Anyway, Samui seems the same as before. Same, same – but different, as the Thais often say. The island still offers backpackers and budget travellers some simple and inexpensive accommodations, most of which are in and around Lamai.

The majority, however, of the hotels, resorts and spa villages on this coconut island, focus on the hoards of affluent package groups that arrive daily at the international jungle airport. Yes, there are a few boutique hotels here. A couple of which we are considering to stay at. But for now, we haven’t quite figured out exactly where. We’re looking to be on or near the beach with access to the Web.

Elle will be meeting a friend from her old village school in Lamai. And if we’re lucky, the four old dogs from the beach house will still be around. Wonder if they’ll recognize us or just bark. We will soon know.

Livat vid Li

Vid sjutiden Igår kväll stormade det igen. Rejält med regn och blixtar. Innan middag på Rosemary’s såg vi ett häftigt konstgjort vattenfall. Till tonerna av klassisk musik rann enorma mängder vatten över fasadväggen från ett nytt hotell i stan. Rätt ballt.

Idag klev jag upp tidigt och började vår sista dag i Kina med löpning i parken ovanför floden Li. I världens mest befolkade land var jag långt ifrån ensam. Jag kutade mitt bland tusentals gigong-utövare, tangodansare (!) och mediterande Guilin-bor. Och som vanligt hade jag med mig lilla IXUS i högernäven och plåtade när något iögonfallande dyker upp – vilket händer nästan hela tiden i Kina. Här i värmen är det full aktivitet under de svala morgontimmarna. Imorse t ex, såg jag en äldre snubbe som roade sig med att skriva vackra tecken (texter?) med vatten direkt på trottoaren. Han hade ett litet följe som studerade varje penseldrag.

Nära halvvägs under löpningen sprang jag in i ett bostadsområde med grind och vaktkur. Den uniformerade vakten reste sig upp, vinkade glatt och gav mig ett “tummen upp”. Jag log tillbaka och sprang förbi honom och vägspärren. Big mistake.

Efter bara några meter slog det mig. Jag var inte bara den enda västerlänningen där – utan också ensam civilist. Alla, män och kvinnor, bar uniform. Jag befann mig alltså i ett bostadskvarter för kinesiska militärer.

De jag passerade stirrade förvånade på mig och undrade vad jag gjorde i deras kvarter – och med en kamera i handen. När jag några sekunder senare förstod vidden av situationen (kamera+kinesiska militärer) vände jag på klacken och sprang tillbaka exakt samma väg som jag kom. Fast väsentligt mycket fortare.

Kom hem till hotellet på rekordtid och väckte tjejerna för att berätta om incidenten. Charlotte var måttligt road medan Elle tyckte förstås att det jättespännande.

Tjejerna har stuckit till en grotta här i Guilin. Själv är jag (mentalt) i Tokyo. Någonstans på väg mellan Ginza och Roppongi. Fast ikväll flyger vi tillbaka till Bangkok efter en intressant resa till södra Kina.

Flash light in China

As far as I can remember, there hasn’t been a better birthday. When I turned thirty, a bunch of friends on the Swedish island Gotland celebrated with me and we had a very memorable day (and night). That came close. But 44 will go down in history as truly remarkable.

It started with an early morning “Happy Birthday” choir along with a present (a shiny new leather wallet). Then room service entered with a huge breakfast and a slice of cheesecake. Our cruise was leaving at eight-thirty so we got dressed and headed down to the lobby and the awaiting van.

Crusin’ down the Li river was an almost religious experience. In every direction we saw hundreds, if not thousands, of small, almost miniature, mountain peaks covered in thick vegetation. Each peak different from the next: some straight, some bended, others softly round.

After arriving at Yangshou sometime around lunch, we checked into a small hotel (with an OTIS elevator!), ate some salad and then rented two electric scooters to help us discover life outside the city.

After leaving the main highway, we eventually found a dirt road that led us deep into a valley of rice fields and more mountain peaks – now towering above and around us. Beautiful!

At seven, we returned the scooters and strolled down to the riverside for what turned out to be a spectacular thunderstorm. Dinner was enjoyed at a place not far from our hotel and we ate salad, pumpkin soup, wood fired pizza and home made ice cream. Tired and full of the day’s impressions, we were tucked away in bed before 10:30 pm.

The ride back to Guilin was an experience in itself. The road is in good shape and the countryside is gorgeous. But the drive was still a little nerve-racking. Cars, trucks and an array of two and three wheeled vehicles passed us on all sides during the taxi trip to the city.

I’ve spent the rest of the day walking Guilin, taking photos of ordinary life on the streets, around the markets and down by the riverside. I should have more than I need for the guide and exposé. And if I don’t, tomorrow we head up country again to an area where rice fields are plentiful and small tribal villages speckle the hills. When we return to Guilin, it will be about time to leave for Thailand and one (more) night in Bangkok.

Gott om Grönt

Guilin är till för turister. Men inte främst för västerländska turister. Till Guilin kommer miljoner kineser från andra delar av Mittens Rike. Men också från Taiwan, Macao och Mongoliet. Rätt konstigt att här inte är fler västerlänningar – så fin som miljön är.

De flesta Guilin-turister kommer hit i buss från fastlandet och har en guide som alltid pratar genom megafon – oavsett hur nära inpå eller utspridd gruppen än är. Lite komiskt.

Än så länge har vi inte hittat något som vi inte gillar med stan. Här är vackert, rent och relativt billigt. Folk är vänliga och utbudet av affärer, mat, frukt och nöjen är bra. Dessutom kör många i Guilin supercoola el-vespor. Tysta och miljövänliga susar dom fram – nästan som i en Sci-Fi rulle. Ibland lite för tysta – särskilt när de kommer glidande på trottoarerna i femti knyck.

Det enda som inte är helt bra är hastigheten på hotellets bredband. Vad det beror på kan man alltid spekulera i. Men, vi befinner oss trots allt i Folkrepubliken Kina och det kan “mao” ha med saken att göra.

Rollin', rollin', rollin' down a river...

On this auspicious day some 44 years ago (yikes!), a little baby boy was born at St John’s Hospital in Santa Monica, USA. The year was 1963 and I’m sure it was a sunny day in southern California – just a few blocks from swaying palm trees along the coastline of the Pacific Ocean.

Fast forward to July 22, 2007. I’m celebrating my 44th birthday together with the two most important people in my life, infinitely thoughtful partner and beautiful wife Charlotte and our amazing daughter Elle.

I’ll be celebrating with these two great gals all the while rollin’ down the Chinese river Li – heading for Yangshou, a small fishing village five scenic hours south of Guilin. We’ll spend the night there and return to the city on Monday afternoon and continue our adventure.

Nära Li i Guilin

Skriver detta från ett ganska stort hotellrum vid floden Lis västra strand i Guilin. Det är inte något designhotell precis – men, läget är bra och vi fick ett schysst “off-season” pris. Typ SEK 650/natt.

Resan hit var smidig. Med väntetiden i Bangkok gick hela gårdagen åt för att nå Kina, men sen gick det snabbt att komma igenom tre rigorösa kontrollstationer (en för vardera hälsa, pass, bagage) och sen in med allt och alla i en liten ettrig roströd taxi av årsmodell 1983. En lång raksträcka tog oss snabbt in till stan och hotellet. Och det var på väg in från flygplatsen igår kväll som det slog mig. Detta är fjärde besökte i Kina på tre år. Håller vi den här takten, hinner vi besöka många av Kinas drygt 60 miljonstäder. En tågresa mellan Beijing och Lhasa (Tibet) hade också varit en riktig höjdare. Bokstavligen.

Vi befinner oss alltså just nu i jordens mest befolkade land. Här bor en femtedel av planetens befolkning och runt fem procent av världens privatkonsumtion sker här. Ogreppbart.

Denna del av Kina tillhör det lite svepande benämningen Sydostasien. Jämfört med t ex Beijing, Shanghai eller Hong Kong, är Guilin ett annat slags Kina. Landskapet (bergen) och klimatet (fukten) påminner mer om norra Laos och Thaiand. Det blir spännande att se om fler likheter och skillnader uppenbarar sig.

Apropå spännande kommer det att bli väldigt roligt att se vad tjejerna hittar på till min födelsedag imorgon. Som vanligt utgår jag från att deras väldokumenterade kreativitet får mig att gå upp i födelsedagsbrygga.

En liten flaska Moet till frukost på sängen har blivit tradition när Charlotte eller jag fyller år. Den trevliga vanan, liksom att vi firar här i Asien, hoppas jag att vi fortsätter med. Imorgon vet jag mer…

Tyko Blake Eskil Raboff

Today is my brother Tyko’s birthday. He’s no longer with us, but his memory still lives strong within me and those he touched with his passionate friendship and unconditional love.

I really miss calling to celebrate my little brother on July 21st. And since this particular birthday would of been his 40th, I hope that those who knew Tyko will take a few moments of their time and give him a thought. He was an extraordinary and inspiring individual. Someone to remember forever.

Peace Brother Tyko. Miss you. Love you. /Kim

Angkor Smile

I took about two hundred photographs yesterday afternoon after the rain. Mainly of people working, socializing and resting in and around the old market. I walked along a few less populated streets and alleys to get some behind the scenes shots as well. And everywhere I went there were friendly faces.

I love how easily people smile here in Asia. As soon as your eyes meet theirs, a smile is usually born and a small light is lit inside me. It spreads a warm feeling of commonality. No matter how huge the distance may be between us in any respect.

What I don’t get is why so many people in so many western countries are so uptight and find it so difficult to meet a stranger with a smile. I like to provoke a smile or two once in a while. Especially in Sweden where spontaneous smiles are far and in between – particularly during the 9 month looooong winter.

Folks here in Asia, with hardly anything at all (materialistically speaking), are incredibly generous with their smiles while many that travel to this neck of the woods bring with them a tight lipped (nervous?) attitude. Why?

Can somebody explain this to me?

Mangoismer

Vi är nu cirka halvvägs in i sommarens resa genom lågsäsongens Asien. Imorgon flyger vi tillbaka till Bangkok och några timmar senare till Guilin i södra Kina. Där skall vi så småningom åka båt längs med floden Li och njuta av omtalad vacker natur. Själva staden och närliggande attraktioner skall under vår tid i Kina dokumenteras till en guide som skall vara klar i början av hösten.

Vi är alltså framme vid vår sista dag i Kambodja. I alla fall för den här gången. Intryck av Siem Riep? En halvmysig/sömnig stad som utvecklas åt alla håll samtidigt för att ta emot ännu fler dollarturister. Med all rätt. Här finns både riktigt schyssta gator och kvarter med många bra restauranger, barer och kaféer. Men också områden som påminner om att Kambodja, liksom grannlandet Laos, är ett oerhört fattigt land.

Thailand, som aldrig varit koloniserad eller ockuperad, ligger långt före Kambodja på alla fronter. Nu förstår jag hur mycket bättre kambojanerna hade haft det idag om inte alla fullständigt onödiga krig och diktaturer härjat och skändat under mer än fyrtio år.

Likheterna med Thailand och Laos är många och släktskapet mellan ländernas befolkningar och kulturer syns överallt. Inte minst alla vänliga leenden och milda manér – för att inte nämna den goda maten – får en att trivas bra här. Hotellet FCC (Foreign Correspondents Club) i Angkor har varit ett kanonställe att utgå ifrån. Bra mat, service och vettigt tilltagna rum (med bredband). Dessutom, här har Elle lärt sig att spela biljard! Inte helt oviktigt i en sexårings utveckling!

Varsågod, Mango Girl – this Mango Guy is for you!

The Pool

As the sun rose over Angkor Wat in the dense jungle of eastern Cambodia, I got up, put on some shorts and went for an hour’s swim in the pool. The warm water felt like silk on my skin and my laps flew by.

One of the benefits of staying at smaller, more intimate hotels is that they often have nicely designed pools. And when a pool uses saline instead of buckets of chemicals (predominately chlorine), well, swimming is just all the more enjoyable.

Brother Nick told me the other day that saline – a natural salt that helps keep the water clean, sterile and free from algae – is becoming ubiquitous in the millions of pools around southern California. And the good folks at the FCC Angkor have been thoughtful enough to use it here as well.

Saline buff? Read more about it here.

Schysst höjd på burret

När jag vaknade för en stund sedan slog det mig att jag om några dagar fyller 44 år. Då är vi förhoppningsvis i södra Kina och bor på ett lika bekvämt hotell som denna. Inte troligt. Fyrtiofyra är en schysst siffra rent grafiskt. Symboliskt är talet lite svårare att absorbera. Känner mig nämligen fortfarande som en 22-åring. Nästan i alla fall. När jag var 22 huserade jag i en stor våning vid krogen 28+ på Götabergsgatan (i Göteborg), jobbade extra på krogen och pluggade Informationsteknik på Universitet. Jag målade också en del på den tiden.

Utseendemässigt har det ju naturligtvis hänt lite sedan 1985. Så är det ju – ett visst svinn får man räkna med efter ett relativt hårt men innehållsrikt liv. Men tack vare Carolina Herreras nya doft “Sexy Men” (som jag spontanköpte på flygplatsen i Bangkok) kan jag nu kompensera mina knappt märkbara ålderstecken med en fullkomligt oemotståndlig after shave!

Elle tycker att namnet är larvigt och att jag är lite fånig som köpte det. Hon har redan kommit in i “Sluta pappa! Jag skäms”– åldern.

I eftermiddag skall jag plåta till ett bildreportage. Vardagsbilder på helt vanliga Kambodjaner. Det blir bilder från bland annat allt-möjligt-marknaden några kvarter härifrån. Fokuserar nog på äldre karaktärer. Människor som är betydligt äldre än 44.

Bilden? Togs av Lars eller Jonas en februaridag i Tignes.

En sista grej. En ny notis från Kambodja har publicerats på Resekoll.se

Fasta, mjuka, goa

Så här i semestertider är det rätt skönt att kunna kosta på sig fler än ett inlägg om dagen. Särskilt nu när regnet öser ner och vi redan varit på utflykt, badat i poolen, sovit vid poolen, ätit lunch vid poolen och tittat på roliga hundar på teve (i rummet).

Har jag nämnt att vi under den här resan har dille på mango shakes? Kanske. Hur som helst har vi det. Även om det är svindyrt hemmavid, är skillnaden mellan färsk mango och den på burk ojämnförlig. Fattar inte varför folk idag äter frukt ur burk. Hellre avstår jag än äter burkfrukt eller något annat som är ännu värre – burkchampinjoner! Vem kom på den fina idén? Smakar lika äckligt som det ser ut. Champinjoner på burk borde sannerligen förbjudas. Sannerligen – ett, för övrigt, underskattat ord!

Det är särskilt den saftiga asiatiska mangon som jag tycker smakar bäst – även om den afrikanska varianten inte behöver skämmas för sig. Och när man mixar färsk mango med is (i en blandare) får man en härligt tjock och nyttig fruktdrink. Ett par såna går det åt om dagen här bland oss nyktra.

Just nu hemma i Sommar-Sverige går det åt lastbilsvis med vin, öl och annat otäckt starkt. Det känns nästan halvt overkligt att vi inte druckit något alkoholhaltigt på snart tre veckor. Det kan inte finnas många i Sverige som kan säga det en sån här dag i mitten av juli. Nu går vi till baren och drar i oss ett par rejäla mangodrinkar! Skål!

Smiling Village

Last night we ate dinner at a restaurant with the unlikely name “Dead Fish”. No, none of us ate fish. We did however feed fish to a few of the 20 poor crocodiles kept at the back of the restaurant.

Elle thought is was super cool to eat dinner so close by such dangerous reptiles. Charlotte and I just felt sad for the poor animals. A cheap gimmick but understandable, considering how so-so our dinner was.

I woke up relatively early this morning at around 6:45. Went to the pool and swam for a half an hour. Showered, got dressed and ate breakfast. Shortly after 8:10, I got into a jeep driven by Mr Both and drove to a fishing village near lake Tonle Sap.

Cambodia is one of the world’s poorest countries. This hasn’t really been visually apparent to me until I arrived at the end of the village where hundreds of wooden shacks lined a hot dirt road. I’ve seen a fair share of poverty from places all over the world. From blown out projects in the South Bronx of New York to the dirt huts in the Cape Flats of South Africa. This village is in desperate shape.

Still, villagers were clothed and evidently not lacking food (fish and cattle were everywhere). We passed a couple of schools and a medical facility on the way and according to my guide, there was less disparity than what meets the western eye. I saw more smiles among the locals than I have among any of my fellow tourists so far on this trip.

As colorfully clad tourists boarded rickety boats headed for a nearby floating village, a volleyball game was underway in the dirt parking lot near the makeshift harbor.

As the two teams were cheered on, it was easy to see how much more fun all the kids were having than the tourists. Thinner wallets but wider smiles. A thoughtful start for this Tuesday.