Saltvatten – inte klor

Sitter och skriver på terrassen i en vacker trädgård. Elle roar sig med en gunga som hänger från ett jättestort Banyan-träd. Vi bor nu vid bergen i ett väldesignat boutiquehotell en dryg timme norr om Chiang Mai.

Hotellet heter Proud Phu Fah och ägs av en thailändsk formgivare. PPF har positionerat sig som ett svanmärkt hälso-lodge mitt i regnskogen. Och man har lyckats bra med sin satsning. Inte minst estetiskt tilltalar det här oss. Asymmetrisk arkitektur, bra blandning mellan rå betong, trä, vatten och natursten. Roliga detaljer. Omtanke. Passion. Den inte så lättflörtade hotellgurun Charlotte är redan kär i det här stället.

Proud Phu Fah är omringad av tät tropisk djungel och ljudet från mina tangentnedslag dränks av en hysterisk kakofoni från där trädgården tar slut och regnskogen börjar. Jag kan enkelt urskilja minst fem olika läten – utöver Norah Jones smäktande stämma som rinner likt smält smör ur restaurangens högtalare.

Vi bor i ett av sammanlagt nio långsmala hus med glasväggar och trätak. På baksidan av husen ringlar en porlande bäck och vår träterrass skjuter ut en bit över den. Det är nästan overkligt vackert och välplanerat.

Rummet är inte jättestort. Men här finns en rejäl dubbelsäng, kyl och ministereo. Och trådlöst bredband. För en stund sedan ringde jag en kompis i Malmö via Skype. Lite overkligt att sitta mitt i djungeln och göra sånt. What can I tell you, I’m an Apple junkie with techno fever.

Eftersom det är lågsäsong i Thailand är vi nästan ensamma här. Skönt att kunna välja var vi vill sitta och inta våra måltider. Utsikt mot bergen med poolen eller en äng i förgrunden? Tuffa val. Maten ja. Behöver jag nämna att den är gudomligt god, organiskt nyttig och vackert presenterad? Yep.

Jag har haft förmånen att bo på många fina hotell runt om i världen. Några riktiga dumps har jag också sovit i. Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det för mig att bo på ställen med genomtänkta gästrum i en estetiskt sett välartikulerad inredning och omgivning.

Det måste helt enkelt finnas tydliga uttryck för passion i design och planering. För det märks direkt när man kommer till ett nytt ställe om någon med fingertoppskänsla plöjt ner kärlek och engagemang.

Jag ogillar de flesta större hotell (såvida de inte ligger i hysteriska Vegas). Megaställen är i allmänhet fabriker med koncernens balansräkning och inte den individuella gästens välmående i fokus. En av mina äldsta vänner jobbar på ett sånt hotell. Han har sagt att det är så. Wham bam, thank you ma’m. Next!

Och grejen är att mindre hotell, som de vi bott i under en dryg vecka i Chiang Mai, är inte dyrare – tvärtom! Att bo bättre än vad researrangörerna och de större hotellen erbjuder kräver å andra sidan lite inspirerat engagemang, dator, Google och en vettig uppkoppling.

Idag skall vi ut och åka hyrbil. Det blir besök på ett elefantläger, en skola för apor och Thailands största orkidéodling. Klick, klick!