Fasta, mjuka, goa

Så här i semestertider är det rätt skönt att kunna kosta på sig fler än ett inlägg om dagen. Särskilt nu när regnet öser ner och vi redan varit på utflykt, badat i poolen, sovit vid poolen, ätit lunch vid poolen och tittat på roliga hundar på teve (i rummet).

Har jag nämnt att vi under den här resan har dille på mango shakes? Kanske. Hur som helst har vi det. Även om det är svindyrt hemmavid, är skillnaden mellan färsk mango och den på burk ojämnförlig. Fattar inte varför folk idag äter frukt ur burk. Hellre avstår jag än äter burkfrukt eller något annat som är ännu värre – burkchampinjoner! Vem kom på den fina idén? Smakar lika äckligt som det ser ut. Champinjoner på burk borde sannerligen förbjudas. Sannerligen – ett, för övrigt, underskattat ord!

Det är särskilt den saftiga asiatiska mangon som jag tycker smakar bäst – även om den afrikanska varianten inte behöver skämmas för sig. Och när man mixar färsk mango med is (i en blandare) får man en härligt tjock och nyttig fruktdrink. Ett par såna går det åt om dagen här bland oss nyktra.

Just nu hemma i Sommar-Sverige går det åt lastbilsvis med vin, öl och annat otäckt starkt. Det känns nästan halvt overkligt att vi inte druckit något alkoholhaltigt på snart tre veckor. Det kan inte finnas många i Sverige som kan säga det en sån här dag i mitten av juli. Nu går vi till baren och drar i oss ett par rejäla mangodrinkar! Skål!

Smiling Village

Last night we ate dinner at a restaurant with the unlikely name “Dead Fish”. No, none of us ate fish. We did however feed fish to a few of the 20 poor crocodiles kept at the back of the restaurant.

Elle thought is was super cool to eat dinner so close by such dangerous reptiles. Charlotte and I just felt sad for the poor animals. A cheap gimmick but understandable, considering how so-so our dinner was.

I woke up relatively early this morning at around 6:45. Went to the pool and swam for a half an hour. Showered, got dressed and ate breakfast. Shortly after 8:10, I got into a jeep driven by Mr Both and drove to a fishing village near lake Tonle Sap.

Cambodia is one of the world’s poorest countries. This hasn’t really been visually apparent to me until I arrived at the end of the village where hundreds of wooden shacks lined a hot dirt road. I’ve seen a fair share of poverty from places all over the world. From blown out projects in the South Bronx of New York to the dirt huts in the Cape Flats of South Africa. This village is in desperate shape.

Still, villagers were clothed and evidently not lacking food (fish and cattle were everywhere). We passed a couple of schools and a medical facility on the way and according to my guide, there was less disparity than what meets the western eye. I saw more smiles among the locals than I have among any of my fellow tourists so far on this trip.

As colorfully clad tourists boarded rickety boats headed for a nearby floating village, a volleyball game was underway in the dirt parking lot near the makeshift harbor.

As the two teams were cheered on, it was easy to see how much more fun all the kids were having than the tourists. Thinner wallets but wider smiles. A thoughtful start for this Tuesday.