Mangoismer

Vi är nu cirka halvvägs in i sommarens resa genom lågsäsongens Asien. Imorgon flyger vi tillbaka till Bangkok och några timmar senare till Guilin i södra Kina. Där skall vi så småningom åka båt längs med floden Li och njuta av omtalad vacker natur. Själva staden och närliggande attraktioner skall under vår tid i Kina dokumenteras till en guide som skall vara klar i början av hösten.

Vi är alltså framme vid vår sista dag i Kambodja. I alla fall för den här gången. Intryck av Siem Riep? En halvmysig/sömnig stad som utvecklas åt alla håll samtidigt för att ta emot ännu fler dollarturister. Med all rätt. Här finns både riktigt schyssta gator och kvarter med många bra restauranger, barer och kaféer. Men också områden som påminner om att Kambodja, liksom grannlandet Laos, är ett oerhört fattigt land.

Thailand, som aldrig varit koloniserad eller ockuperad, ligger långt före Kambodja på alla fronter. Nu förstår jag hur mycket bättre kambojanerna hade haft det idag om inte alla fullständigt onödiga krig och diktaturer härjat och skändat under mer än fyrtio år.

Likheterna med Thailand och Laos är många och släktskapet mellan ländernas befolkningar och kulturer syns överallt. Inte minst alla vänliga leenden och milda manér – för att inte nämna den goda maten – får en att trivas bra här. Hotellet FCC (Foreign Correspondents Club) i Angkor har varit ett kanonställe att utgå ifrån. Bra mat, service och vettigt tilltagna rum (med bredband). Dessutom, här har Elle lärt sig att spela biljard! Inte helt oviktigt i en sexårings utveckling!

Varsågod, Mango Girl – this Mango Guy is for you!