Tidningskiosk i Madrid

Tänk så många tidningar det finns. Bara i Sverige lär det finns ett par hundra sk periodiska tidskrifter. Jag gick nyligen in i Pressbyrån på Centralen i Malmö och blev överväldigad över hur många tidningar det fanns. Tidningsbranschen måste vara ganska stor och framgångsrik i Sverige. Har för mig att svenskarna hör till dem som läser flest tidningar per capita i världen.

Jag bidrar då och då till några av Sveriges mest lästa tidningar och förstår att det bakom varje utgivning finns mycket engagemang och arbete – ofta under ständig tidspress. Inte minst när tidningen skall iväg till tryck. Undra om papperstidningarna försvinner under min livstid och ersätts med digitala upplagor som läses via elektroniskt papper eller med en väldesignad, vikbar, rullvänlig mackapär.

Inte mig emot – även om jag vet att Charlotte, som för länge sedan erkänt sitt beroende till tryckfärgens speciella lukt, inte skulle gilla det. Fast vem vet, när digitala tidningar väl finns i sinnevärlden, kommer någon alldeles säkert på hur man kan förmedla doften av nyöppnad tidning. Ungefär som att det sedan länge funnits granar med nybilsdoft – efter hjulet, kanske mänsklighetens allra viktigaste uppfinning.

Dunk-Dunk-Dunk!

Finns det något mer enerverande än det enträgna, monotona oljudet som en gigantisk pålningsmaskin åstadkommer? Jag tror inte det. Hur mycket jag än stänger om mig, höjer volymen på musiken och fokuserar på annat, tränger dunkandet igenom och intar en central position i mitt medvetande. Hur man orkar köra den begriper jag inte. Kanske skall jag försöka hitta musik som har ungefär samma BPM (beats per minute) som pålaren.

Sitter just nu vid vårt nya matbord med utsikt över Dockan och oljehamnen. Ser ut att bli ännu en gråkall dag. Men vad gör det när man bor vackert, lever lyckligt och har hälsan? För eller senare kommer ju grannpolaren Pål att sluta banka saker ner i marken. Måste bara gå förbi och fråga ungefär när det blir. Innan jul vore kalasfint. Men det är nog lite väl optimistiskt.

Idag kommer lite möbler och ett par montörer, vilket gör att vi kan göra oss av med ytterligare lådor, väskor och påsar. Skönt.

After I don’t know how many months, emails, phone calls and headaches, our monster table from Thailand finally arrived the other day. All 200 kilograms of it. It’s beautiful so I won’t even bother explaining all the details of exporting it from Thailand and importing into Sweden.

Today was Elle’s very first modeling session. She did well and enjoyed the day. Its not like she hasn’t been front of a camera before…And after only a few minutes in the studio, she began directing the other models, suggesting poses and props. Needless to say she was exhausted after the long day and fell asleep shortly after dinner. Modeling is tough work.

Enligt den här artikeln på sajten Allt om Barn är vi nu officiellt inne i vinterkräksjuksäsongen. Härliga besked! Det finns väl inget roligare att se framemot än några dagar illamående, kräkningar och, i allra bästa fall, intensiva sittningar på den stora vita ringen. Yeehaaaa!

Lössen som under hösten härjat på Västra skolan har jag (naturligtvis) inga större problem med. Och en och annan febersnorig förkylning klarar man ju av. Men när dottern förra november kom hem med en rejäl dos vinterkräksjukanbakterier, då däckade jag och Charlotte i 48 timmar.

I år är förutsättningarna lite bättre. Vårt nya badrum är gigantiskt jämfört med den på Gamla Väster och rent teoretiskt, skulle hela familjen få plats att må illa samtidigt (toa, dusch, badkar). Usch, nu börjar jag faktiskt känna mig lite illamående. Dags att sätta punkt för det här kräkämnet.

Bollen är rund

Inatt drömde jag att jag skulle ut och spela golf. Av nån anledning som jag inte förstår, hade jag tre slag på mig att slå bollen. Jag missade samtliga, bara för att konstatera att golf och jag inte hör ihop.

Bob Bambu är tillbaka och vi hoppas att vår stackars tåliga växt skall klara av att bo här mitt i stormbyarna. Tack Mango Girl för tillhandahållandet av tillfälligt härbärge åt Bob.

Sakta men säkert börjar vi få ordning på torpet. Drivorna med lådor blir färre och får vi bara hit några av möblerna vi beställt kommer rejält med golvyta att frigöras.

Till söndagsmiddag lagade Elle och jag lite julmat; hemrullade köttbullar, Brysselkål, prinskorvar och en klick rödbetssallad. Det lär inte bli så många julbord (skönt), så vi kommer inte att tröttna.

Däremot är vädret rejält tröttsamt. Men, om ett halvt år (maj) är säkert våren här…

Magic Wand

Despite it being the “Non Shopping Day”, yesterday, we did some serious consuming. Ironically, the computer system was down at a furniture company we visited to pick up some ordered stuff. So, we probably saved a bundle there.

I don’t know exactly why, but yesterday afternoon, I hooked up our TV to the building’s digital network. Not that I really care that much, but now we have more channels than ever before.

The system also allows us to rent movies, surf the web and play games using only a single remote (albeit with a lot of buttons). Charlotte’s pretty excited about having the Discovery Channel and Elle is looking forward to following her favorite children’s shows. Me? I’m just happy that it all works.

himla vackert

Nu har vi flyttat ut, flyttat in, börjat packa upp och ställa i ordning våra saker i Loft Living på Vimpelgatan. Flytten flöt och allt gick smidigt – trots förseningar och annat tjafs.

Titta på bilden. Så såg det ut minuterna innan Pastorns Pojkar skulle lämna oss igår kväll. Vi stod där, gubbarna och jag, och kikade på en gudomligt vacker solnedgång. Mäktigt. What can I tell you, I’m a sucker for sunsets.

Födelsevärkarna har varit många och långa och Loft Living har haft en extremt lång förlossning, trots en relativt rättfram konstruktion. Den nyutexaminerade tyska byggledaren såg märkbart lättad ut när han lämnade oss igår, tämligen bakfull. Vi log i samklang när han gick nerför trappan, vars räcke höll på målas av ett gäng polacker. Tajmingen kunde varit bätre – så här på inflyttningsdagen.

Lägenheten är inte helt färdigställd, men det skiter vi just nu. Efter nästan 8 veckor i kappsäck, känns det underbart med eget tak över huvudet. Småprylarna fixar sig nog med tiden. Om inte i år, så någon gång under 2008.

Personligen har jag längtat hit ända sedan idén presenterades för nästan två år sedan. Med risk för att låta flummig, tycker jag att här finns en kreativ rymd som jag saknat i våra tidigare bostäder (6 olika på tio år). Kanske är jag bara i en annan tidsålder. Who knows. Who cares. Men jag tror att vi hittat hem i vårt nya hem.

Mest överraskande? Badrummet. Härligt stort – ungefär som Amerika – med både inkaklat badkar och inglasad dusch, handduksvärmare, golvvärme, bla, bla, bla. Kanske är badrummet våningens (just nu) vackraste rum.

Köket då? Jo, den är på samma gång stilren och brutalt high tech. Massvis med rattar, knappar och blinkande lampor. Vad jag förstår är köket specialdesignat av tyska Miele. Induktionshäll, vinställ i kylskåpet, inbyggd espressomaskin (som verkar kräva en diplomutbildning för att användas – tur att vi har pulverkaffe med oss!).

Ikväll någon gång kommer jag att laga vår första måltid här på Loft Living. Det blir spännande. En flaska Bollinger ligger på kylning och får jag bara i gång musiken, kan det kanske bli lite lördagsdans på vårt fina, nyvaxade betonggolv. Det finns betygligt sämre sätt att fira en lördagkväll på!

Under oss just nu

Nästa vecka kommer sannolikt Elle att agera modell för en kampanj. Vi har medvetet väntat till att hon var gammal nog att själv bilda sig en uppfattning om det hela. Hon tycker just nu att det skall bli jättespännande. Vad hon tycker efteråt får vi se.

En julkonsert jag gärna skulle vilja se är den med mina gamla hjältar i Led Zeppelin. Det hade varit en riktig höjdare. Enligt den här artikeln, kommer de kanske att åka ut på en världsturné nästa år. Om turnén blir verklighet, är det första gången som grabbarna står på scen på nästan 30 år.

Annars då? Jo, snart flyttar vi. Det är bara fråga om några timmar innan vi bebor vår nya adress och lämnar Turning Torso bakom oss. Eller blir det över oss? Både och kanske. Vi har tyvärr inte haft något bra fotoväder sedan vi flyttade in även om jag knäppt några rutor.

Pastorns Pojkar kommer ännu en gång att hjälpa till med vår flytt och det känns ju tryggt. Hoppas bara pojkarna hinner med alla vändor från Lund till Turning Torso till Loft Living. Fredag ser ut att bli en stor logistisk utmaning. Långt ifrån den första för den här nomadfamiljen – och säkert inte den sista.

Igår såg vi säsongsavslutningen på amerikanska teveserien Weeds. Underbart rolig. Det finns ingen som kan driva med sig själva som amerikaner. Grymt träffsäker och brutalt tragikomisk underhållning. Hela familjen diggar Weeds och vi ser verkligen fram emot nästa (nedladdningsbara) säsong.

From July

Some good news arrived yesterday at our simple dwelling on the 47th floor. It looks like we’ll be handed the key to our new apartment on Friday. A key to the elevator that is.

See, our front door is really only a secondary entrance/exit – the large elevator opens straight into the apartment’s kitchen and living room. Making it very easy to get in and out – if you have a key.

In a day or two, a brand new company will see the light, Western Harbour Studio AB. Focused on events, marketing and just about anything creative, the new limited liability company (LLC) will open its doors in the Loft Living building sometime in December – hopefully before Santa arrives for Christmas.

Billigt marknadsnöje

Allt är lugnt i det vita tornet. Förutom vädret. För även på fyrtiosjunde våningen förefaller det som om vi bor i DDR. Men, låt oss fokusera dagens inlägg på något helt annat

I somras var Elle, Charlotte och jag på Weekend Market (Chatuchak) i Bangkok. Där hittade vi ett brutalt stort och vackert bord som vi tyckte skulle passa perfekt till vår nya lägenhet. Vi köpte bordet på plats och betalade en vacker slant för att få det hemskickat. Vi frågade inte och säljaren berättade inte om det skulle tillkomma något mer än förtullningskostnaden och moms (25% av inköpspriset).

Igår kom beskedet att vi måste betala nästan 7000:- i avgifter, arvoden och skatter för att få ta in bordet i Sverige och sedan fraktat till Loft Living i Malmö. Så underbart naiva vi måste vara.

Oh well, snart äter vi ris och barkbröd på vad som förmodligen är ett av Sveriges dyraste matbord. Och bäst av allt måste ju ändå vara att vi ännu inte ens sett hur dyrgripen ser ut och om den tillverkats enligt våra önskemål – som vi kom överens om med säljaren på världens största utomhusmarknad. Nej, det här med att importera möbler är definitivt inte mitt bord.

Brandgula rymddrömmar

Man brukar ju säga att ordet “lagom” inte finns på engelska. Så är det kanske också. Men ordet “weird” finns definititivt inte på svenska och just nu kan jag inte komma på ett bättre sätt att beskriva vårt boendet här i Turning Torso.

Vi bor i en stor brandgul svit på 47e våningen. Inredningen är supermodern och får mig att tänka på Kubriks klassiska 2001: A Space Odyssey från 1968. Rymdassociationen förstärks ordentligt av både utsikten och det vinande ljudet från vinden som sveper runt huskroppen. Dessutom har vi ett runt fönster i svitens sovrum. Very weird indeed.

Igår var Elle och jag och badade i bubbelbadet på 43e våningen. Vi låg där i det varma vattnet och tittade ut över nejderna. Elle frågade om man kunde se var alla klasskamraterna bodde – vilket säkert funkat om vi haft ett teleskop med oss.

I somras bodde vi några dagar i en kopiöst stor svit på 120 kvadratmeter. Den finns på 57e våningen i ett av Asiens högsta hus, The State Tower Building i Bangkok. Utsikten härifrån Turning Torso är absolut inte sämre även om vi hade behövt mer plats för alla lådor och väskor. Vi hoppas att veckan skall gå fort – vi längtar hem.

Tack alla ni som erbjöd flytthjälp. En kärleksfull gest som både Charlotte och jag uppskattade.

Last night, Elle and Charlotte slept a few hundred meters from me on the 43rd floor of the Turning Torso. I opted to stay in the old place, with Seggie, Mark and Mac. Just to keep the trio and my insurance company happy.

We still have a bit of moving to take care of today. Shouldn’t mean more than an hour or so of work. Hopefully, we’ll have time to visit the travel related trade show at Malmö Mässan and hand out a few flyers for Thailand Living.

I cannot emphasize enough how great it is to have a little warmer weather again. Last week’s Siberian cold was nothing less than sheer punishment on the mind and body of this Californian.

Nomaderna flyttar

Igår var vi och tjuvkikade på vår nya våning. Jag kanske tar i, men det känns som om vi kommer att hitta hem där. Ljust och fint. Arkitektoniskt är huset retro-simpelt och väldigt rakt-upp-och-ner. Om en vecka bor vi förhoppningsvis där.

Tills dess måste vi flytta runt lite. Från nedre botten på Vecko Våningar till fyrtiofemte våningen i Turning Torso. Det kommer att kännas märkligt att bo i huset som jag dokumenterat så många gånger på nätet, i böcker och i en massa olika trycksaker.

Allra första bilderna togs sittande i en helikopter – långt innan man ens hade börjat bygga kåken. Fotografen Klas Andersson och jag hovrade då på några olika våningshöjder och dokumenterade utsikten.

Elle har nog inte fattat hur högt upp det blir att bo i Turning Torso. Eller så är hon så luttrad att det inte bekommer henne särskilt mycket. Men vi har lovat att hon får bjuda hem några kompisar under kommande skolvecka.

Inredningsjakten går vidare. Ett helt nytt tips är Zara Home som säljer i Sverige via nätet.

The Easy-Glider

Here’s something I seriously think I suffer from. The Not-Yet-Invented Syndrome. In essence, this means that I can get just a little frustrated when i find a need for something that has yet to be invented.

I suppose that explains why I’m such a sucker for new gadgetry and gizmos. If I can see a practical purpose for something fresh off the inventor’s table, or, better yet, envision myself having a barrel of fun using it, I’ll often buy into the idea straight off the bat and buy it immediately. I guess I’m a typical male with a slightly exaggerated appreciation for innovative ideas.

This has been the case with me and Apple’s offerings for a long, long time. And now that I’m a proud member of the growing Segway community, I have my eyes and years focused on all kinds of new contraptions. Like the new Easy-Glider from Down Under.

Check it out here.

Höjdarboende

Här omdagen frågade en polare vart hän nästa resa skulle bli till. Just nu har jag absolut ingen aning. Men helt klart är att vi längtar till värmen. Vem gör inte det?

Igår kollade jag priser på resor till Thailand hos några av resebyråerna i Malmö. Bara för skojs skull. Fram till ungeför mitten av december går det fortfarande att hitta paketresor till rimliga pengar. Sen sticker det upp i stratosfären. Suget efter Thailand håller i sig och det märks inte minst på Charlottes sajt Thailand Living.

Hittar vi någon kul destination i Europa till ett vettigt pris under mellandagarna kanske vi drar iväg några dagar. Annars blir närmaste resa på söndag och bara några hundra meter från där vi just nu bor på Rodergatan. Då skall vi till Sveriges i särklass högsta bostadshus Turning Torso. Där skall vi bo till inflyttningen av vår nya lägenhet blir av – förhoppningsvis fredag den 23e. Om lite drygt en vecka alltså.

Syns man finns man

Läste precis den här artikeln i Sydsvenskan. Nu skall man kanske inte dra allt för stora slutsatser av enskilda händelser, men jag vet inte om jag känner mig mer trygg i lilla Malmö än i megastäderna New York, Bangkok eller Los Angeles.

Men nyligen har några av mina närmaste vänners tonårsbarn råkat ut för oprovocerade obehagligheter som rån, överfall och vandalisering här i stan.

Faktum är att ända sedan flytten till Malmö för tio år sedan har vi undvikt att vistas i centrum efter mörkrets inbrott. I alla fall på helgerna. Kanske är det därför som Malmö, Sveriges tredje största stad, har ett så dött nattliv? Folk är kanske livrädda att ge sig ut på byn.

Varför finns inte kvarterspoliser (konstaplar) längre? Ett gäng prydliga fotpatruller skulle säkert skapa trygghet och samtidigt förhindra i alla fall en del av rånen, överfallen och vandaliseringen som Malmö uppmärksammats för på sistone.

Huvudjakt

Igår, efter fyra dagar, fick vi sista väskan från Los Angeles. Att BA har stora problem med bagagehanteringen är ingen överdrift. Elles ena docka, björnflickan Lina, låg i väskan och det var helt klart ett kärt återseende för töserna. Fattar bara inte hur det kan ha tagit så lång tid att få hit väskan.

Igår blev jag klar med ett reportage om Hong Kong. Har ännu inte träffat någon som varit där och inte diggar stan skarpt. Särskilt mycket tyckte vi om SoHo (south of Hollywood Road) med alla gallerier, udda butiker, nudelrestauranger och mysiga kaféer.

Igår fick 10 företag känna på boken Västra Hamnen 2007. Jag lämnade ett ex och ett beställningsformulär och hoppas att vi kan sälja några av de vi har kvar. Vore grymt skönt att slippa kånka på lådorna när vi skall leva vagabondliv ytterligare några veckor.

Idag blir det besök hos bokföringskonsulten och revisorn för ett allvarligt samtal om framtiden. JLR MEDIA AB kommer bl a snart att byta namn och bolagsbeskrivning.

Idag framåt eftermiddagen skall jag träffa en headhunter.

ilike iPhone

I’ve had my iPhone for a couple of days now and despite all the hype, I really like it. Alot. Unlike any other cell phone I’ve ever owned, this little gadget is without a doubt the most useful, fun and nice looking.

One of the most important features that set it apart is how easy it is to use. There’s absolutely no need to read a manual and everything seems well thought through – like most things from Apple.

I know that some people, mostly men, enjoy tinkering with gizmos with lots and lots of buttons, knobs and switches. These folks will probably not appreciate the gorgeous touch screen or the phone’s refined aesthetics.

The iPhone worked straight out of the box and once I’d docked it to iTunes, it only took a single click to get synced with my main computer’s email client. No need to fill in any account information whatsoever. So now, as soon as I have access to WiFi, I can also receive and send email. Very smooth.

The same goes for syncing my photos, movies and music. The iPhone has 8GB of memory, so there’s plenty of room for all my multimedia needs. And when that still isn’t enough, I can always use the device to surf the web and download new music and vids from iTunes.

The only frustration I feel now is when I think of all the years I had to spend with all the other unintuitive phones I’ve owned. Phones with operating systems designed by technicians and engineers for technicians and engineers.

San Diego Surf

Förutom strandlivet i och utanför San Diego, diggade jag verkligen den äldre delen av stan, “Gas Lamp Quarter”. Tempot i San Diego är betydligt lugnare än i t ex L.A. och det är bara på motorvägarna till och från stan som man egentligen märker att det är en miljonstad i ungefär Stockholms storlek.

Gränsen till Mexico är väldigt närvarande och miljontals turister passar på att åka över gränsen till Tijuana och vidare söderut till badorterna Encinada och Rosarita.

Jag har lagt upp en liten bildsvit från veckan i San Diego – både från stan, Tijuana och några av förortsstränderna. Länken finns här.