LIte härligt dollargrin

Just nu är det superläge att shoppa här i USA. Den låga dollarkursen gör att jag blir köpsugen på flera prylar. En iPhone hade varit kul att ha. Kanske ett par nya boots, ett par 501:or och kanske en sprillans ny vinterjacka. Eller i alla fall en läcker mössa för att hålla min kala hjässa varm. Förstår att det gått och blivit svinkallt hemmavid.

Snackade igår med en kille i Apples butik här i Santa Monica. Företaget har stramat åt reglerna för dels hur man får köpa en iPhone, dels antalet nallar.

För det första måste man ha amerikanskt leg eller motsvarande. För det andra kvoteras antalet till två per person och år. Enligt den anställdas egen tes är detta Apples sätt att beivra att folk köper, hackar och säljer vidare sina iPhones. Den officiella förklaringen till varför man gör så här är för att nallarna skall räcka till alla. Yeah, right.

Gino Raboff

Inspirerad av en artikel i Aftonbladet om hur tunnhåriga som jag kan få tillbaka i alla fall en del av sin gamla kalufs, funderar jag på om det kanske vore något att kolla upp. Hoppet verkar som sagt inte vara helt ute.

Fram till i början av 1990-talet hade jag rejält med huvudhår. Ingen afro precis – men hyfsat burrigt. Ett tag körde jag till och med hästsvans. Men, sakta men säkert märkte jag hur håret tunnades av och sedan 1995 är det nedcabbat som gäller.

När jag nämde artikeln för Charlotte skrattade hon bara. Några mirakelkurer finns inte. Det vet vi båda. Att jag känner mig lite extra fåfäng just nu beror kanske på att vi befinner oss i ett av världens mest narcissistiska och plastikkirurgtäta städer, änglarnas stad, Los Angeles.

Bara här i annars naturligt vackra Santa Monica finns oändligt många nagelstudios, hårfrisörer, spa-anläggningar, massageinstitut och kosmetologer. Och vart man än vänder sig i L.A. dyker det upp mer eller mindre trovärdiga reklaminslag om hur man med hjälp av piller, salver och magiska krämer kommer att se både vackrare och yngre ut.

Visst hade det varit kul att få tillbaka krullet igen. Men när allt kommer omkring, bryr jag mig inte så mycket. För oavsett hur jag ser ut, har jag ändå två blonda skönheter omkring mig 24/7. Ingen dålig bedrift för en tunnhårig kille i sina bästa år.

Yesterday’s Disney adventure went surprisingly well. After five hours of rides, attractions, popcorn, hot dogs, cotton candy and not-so-long lines, we headed back to civilization in L.A.

Elle was very happy with the day and the only thing that took a serious hit was my wallet. However you look at it, a day at Disneyland will cost about $200. No wonder so many people in this great land are debt-ridden.

So, now we’re back in my favorite neighborhood again. Gorgeous palm trees line the quiet street where our hotel is and from where this entry was composed.

The hundred year old apartment hotel has a Spanish Mediterranean style with generous rooms, high ceilings and decent sized balcony overlooking banana trees and a lush garden courtyard. Birgitta, the lovely Swedish manager here, has already made us feel right at home.

On Wednesday morning, we’ll be giving Elle an early wake-up so we can start celebrating her birthday early. So today, we need to take care of some birthday shopping.