Dunk-Dunk-Dunk!

Finns det något mer enerverande än det enträgna, monotona oljudet som en gigantisk pålningsmaskin åstadkommer? Jag tror inte det. Hur mycket jag än stänger om mig, höjer volymen på musiken och fokuserar på annat, tränger dunkandet igenom och intar en central position i mitt medvetande. Hur man orkar köra den begriper jag inte. Kanske skall jag försöka hitta musik som har ungefär samma BPM (beats per minute) som pålaren.

Sitter just nu vid vårt nya matbord med utsikt över Dockan och oljehamnen. Ser ut att bli ännu en gråkall dag. Men vad gör det när man bor vackert, lever lyckligt och har hälsan? För eller senare kommer ju grannpolaren Pål att sluta banka saker ner i marken. Måste bara gå förbi och fråga ungefär när det blir. Innan jul vore kalasfint. Men det är nog lite väl optimistiskt.

Idag kommer lite möbler och ett par montörer, vilket gör att vi kan göra oss av med ytterligare lådor, väskor och påsar. Skönt.