Yes folks, its one of those  Just-found-a-great-restaurant-and-now -I-want-to-share-the-experience-with-you posts.

If for no other reason, visiting Thailand means you’ll be eating better than almost anywhere else. The smells, tastes and environment combined is just a huge winner. I know I’m being unusually categorical here, but that’s just the way it is.

Anyway, upon arriving to Khao Lak, a favorie among charter tourists from northern European countries like Germany and Sweden, we ate our first dinner accordingly at the hotel restaurant. The food was well prepared and worthy of compliment – but still nothing to write home about.

Dinner day two and onwards was a completely different story. We found this local beach front establishment just a few sandy steps further down the coast from our hotel. Nothing fancy. No glitz, glamour or guitar playing troubadours. Just chairs, tables and a kick-ass kitchen full of hard working, uncompromising Thai chefs (and Burmese waiters).

So, for three consecutive nights, Charlotte, Elle and I have been served some of the best Thai food since I don’t know when – maybe ever! Traditional Thai food is usually very, very well made and most often it tastes better than good. And unlike food from other countries, Thai food is never better than in Thailand.

For our last dinner here in Khao Lak, we ate:

• Soft shelled crab fried in garlic and fresh peppars
• Juicy ribs grilled Thai style with fresh basil and lots of sweet and spicy BBQ sauce
• Freshly cut Morning Glory fried in oyster sauce and garlic
• Deep fried Thai vegatables
• Chili fried chicken with roasted cashew nuts

Happy, full and ready for bed, this is one happy camper signing off. Have a fabulous weekend!

Vi kom precis hem från en finfin utflykt till de magiska Similan-öarna en timme med båt härifrån. Salta och soldränkta vilar vi nu innan vår sista middag här i Khao Lak. Imorgon kommer hyrbilen som vi skall köra ner till södra Phuket för att känna på ett av Thailands flottaste hotell.

Sent igår eftermiddag tog vi en lång promenad uppför stranden. Lite här och var såg vi träd och som ryckts upp med rötterna och lämnats kvar på stranden – nästan som skulpturer eller statyer.

Flera enkla massagehyddor och ett halvt dussin nybyggda hotell kantar strandlinjen och hade man inte vetat om vad som hänt här, hade det varit omöjligt att förstå hur omfattande katastrofen var.

Talade igår med hotellchefen om vilka insatser som fortfarande pågår efter tsunamin och då berättade han om ett stort projekt för att återskapa korallreven som förstördes längs med kusten. Det lät ganska sympatiskt och samtidigt lite trivialt.

Det som förvånar mest här i Khao Lak är kanske att stranden är så glest befolkad, trots att det är mitt i högsäsongen. Här finns inte så många hotell och de flesta vi möter på stranden är pepparkaksbruna tyska pensionärspar. Vilket gör den här delen av resan intressant om än inte så spännande.

Det här är symptomatiskt för hur vi löser problem i Sverige. Högre skorstenar, kraftigare farthinder och nu, bötfällning av föräldrar som inte ser till att deras barn går i skola.

I magen känns detta helt fel. Det är större sociala saker i rörelse här. Frågan i sig kräver kanske nya angreppsätt, men det borde väl finnas andra metoder än att utöva ekonomiska påtryckningar?

Varför skapas inte en bättre integration mellan skola, elever och föräldrar? Varför finns inte en naturlig mötesplats där ett dynamiskt interagerande skulle främja relationerna mellan alla berörda (lärare, elever, föräldrar, skolledning)? Frågor utan svar direkt från ett hotell i Thailand.

Det är många som ser med viss oro över att Thaksin återvänt. En del av de jag talat med verkar skeptiska till att han skall kunna bidra med något substantiellt.

Thaksin har alltid varit populär bland landets fattiga och även om folk i gemen inte fick det så mycket bättre under hans tid vid makten, var det ofta direkt till dem han talade med reformer som bl a gav billigare sjukvård.

Hurvida Thaksin var så genomkorrupt som många påstår, kommer kanske fram nu när han åter är i landet. Eller så glömmer man det som hänt, förlåter alla eventualiteter och lämnar över rodret till honom igen. Ett inte helt omöjligt scenario – grovt förenklat.

För många thailändare representerar den fd premiärministern en solid period av stabilitet och ekonomisk tillväxt. I grunden är Thaksin en affärsman – faktiskt en av världens rikaste – och av den anledningen representerar han också näringslivet, motorn i den moderna thailändska kulturen och hubben i det politiska livet.

Frågan är bara hur en engelska fotbollsklubben Manchester City, som han köpte häromåret, klarar sig om Thaksin tvingas genomgå en rättslig process för att bemöta anklagelserna om korruption och maktmissbruk. Tur kanske att han har Sven-Göran Eriksson vid rodret där.

Elle’s still asleep as I type this next to her little snore. I’ve already had breakfast and taken a few shots on the beach. Charlotte probably enjoying a latte and the tranquility of an early morning.

I thought we’d sleep in late – but both C and I woke up at about 4 A.M. and tried to get online. The hotel’s WiFi sucks big time and we are just barely able to download email and upload blog posts.

The majority of our fellow guests are either German or Swedish. Both nationalities seem equally eager to reserve a good beach spot and get up extra early just to place towels and beach bags on “their” chairs. As usual, I’ve managed to burn my back and shoulders pretty bad, so I’ll be in the shade most of the day. Which in all honesty isn’t such a bad place to be at 29 C/85 F.

Vilken skön dag vi haft! Först en jättegod frukost och sedan ett par timmar strövtåg längs stranden. Efter lunch slappade vi vid poolen och framåt fyratiden bar det av till byn Khao Lak för att köpa en keps till mig och en sommarblus till Elle.

När vi ändå var i byn gick jag in till en skönhetssalong och beställde manikyr, pedikyr och en timme helkroppsmassage. Tjejerna njöt av fotmassage medan de väntade på mig. Hela kroppvårdspaketet för familjen gick lös på SEK 200.

Vilken fullständigt lyxig tillvaro vi lever i just nu. Det låter förstås lite skrävlande – men jag skriver detta för att inspirera och jag hoppas verkligen att de som kan, bjuder sig själva på ett par veckor välbehövlig unsamhet bland leendets folk. Det är ju det som gör Thailand så unik. Man kan verkligen unna sig så mycket gott – för alla sinnen.

Dagen avslutades med middag vid en superenkel men mysig krog några meter från vattenbrynet. Vi åt grillad fisk, jätteräkor, Phat Thai Gai och friterad kyckling i sötsur sås. Efterrätt: en bamsetallrik med färsk frukt. Notan? SEK 350 – inklusive fyra starkpilsner, en lime shake och vatten. Lite dästa efter för mycket sol är vi allt. Och säkert komme vi att sova lite längre imorgon. Skönt att kunna unna sig det.

Precis som jag trodde, känns det lite konstigt att vara just här i Khao Lak. Igår, när vi åt middag, talade vi om vågen och hur fruktansvärt det var för alla som jobbade här eller turistade i området och deras anhöriga hemmavid.  Av min vän Saran fick jag precis reda på att det var på det här hotellet som en av de thailändska prinsarna bodde innan han omkom i tsunamin.

Restaurangen vi satt i såg ut att vara helt ny. Maten var god men stämningen runt vårt bord var lite dämpad. Kanske för att vi var trötta efter resan. Kanske för att det kändes konstigt att äta middag just där så många dog.

Flera jättelika sirentorn sticker ut bland alla palmer i omgivningen. De påminner om att myndigheterna vill försäkra turisterna att man är bättre rustad idag än innan naturkatastrofen för drygt fyra år sedan. Sannolikheten att det skall komma en ny våg är extremt liten. Men den psykologiska säkerheten är viktig – inte minst med tanke på hur mycket pengar turismen genererar i området.

Nej, jag tänker inte fira att det har gått exakt 25 år sedan Carola Häggkvist vann Melodifestivalen med låten Främling. Den låten och hela konceptet Carola (och hon är ju inget mindre än ett plastigt om än lönsamt koncept) får mig att gräva efter öronskydd och en näve Imodium.

Titta på filmen “There will be blood”. Där blottläggs mycket av det som gör mig lite illamående när jag ser hur artister som Carola få oproportionell mycket och långvarig uppmärksamhet. Folks, if it ain’t got soul, it ain’t real.

Det blev ju en ganska rolig rubrik det där. Vet inte vad jag egentligen tycker om förslaget att hundar alltid skall vara kopplade i offentlig miljö.

Visst har man råkat ut för en och annan vovve som inte mådde så bra och borde varit kopplad. Men jag ifrågasätter om lagar och bestämmelser skall införas på grundval av en liten minoritet hundägare som kanske inte borde vara hundägare. Kanske skulle det finnas ett lämplighetsprov innan man fick lov att bli hundägare? Nej, det går nog inte.

Här i Thailand lever hundarna ett fritt och farligt liv. Folk med pengar köper dyra sorter och det har blivit en klar statussymbol att äga en voffsing. Vad alla kinesiska turister tänker när de ser en välpolerad cockerspaniel springa runt bland borden på hotellrestaurangen, är ju intressant …

Before bed last night, I had a soothing hour long massage at a local place just a few hundred meter from our hotel. It wasn’t spectacular in any way, shape or form. But it did help get rid of most aches and pains from 10 hrs in a cramped airline seat.

Next to the massage place was the neighborhood tailor shop with a couple of Indian or Nepalese dudes hanging at the storefront and ever so ready to give their version of the Thai tailor classic phrase: “howyoudoingmyfriend! Need-a-suit? Where-do-you-come-from-my-friend?”.

Charlotte and Elle are sleeping next to me and my jet lag blues have just about set in (it’s 3 A.M. local time). I don’t really mind though. Wakening super early is fine with me – as long as I’m able to maintain some decent stamina during the rest of the day.

In a couple of hours, I’ll go check out the breakfast buffé. That’s always an interesting part of hotel life. That and the WiFi connection which so far has proven not so great.

Ligger nu raklång på en bred säng en timme norr om Phuket (eller “Pucket” på chartermål). Vi bor på en liten resort i Khao Lak några nätter innan vi drar söderut. Det känns så ljuvligt att återse färgerna igen efter en lång, gråseg vinter i Sverige.

Framförallt njuter vi av alla glada, mjukt vänliga människor som vi möter här i Thailand. Bara det gör ju resan hit till en baggis. Nu kallar poolen!

Resan over var förvånansvärt smidig. Vi hade i och för sig ännu inte landat när jag skrev just dessa rader. Men frukosten är serverad (en liten papplåda med yoghurt och en macka i) och Bangkoks flygplats Suvarnabhumi närmar sig.

Trångt om benen har det naturligtvis varit – men tack vare att Charlotte hade beställt stolar på en lite avsides plats i planet, vid trappan till övervåningen, såg man aldrig havet av medpassagerare och sardinburkskänslan uteblev. Kabinpersonalen var relativt unga och hurtiga och det enda riktiga irritationsmomentet var när alla utrop (om säkerhetsbälten, taxfree osv) skulle ske på först svenska och sedan danska.

Min nyktra period sprack med dunder och brak och jag kan bara konstatera att det är tufft att motstå en fet whisky och ett par öl på tio tusen meter. Det blir svårare och svårare att förstå hur det var när rökning tilläts ombord. Jag minns en flygning över til New York, jag tror det var 1986, då jag både drack och rökte non-stop från Frnnkfurt till Kennedy. Sånt pallade man med som tjugotreåring.

Sånt som inte är bra med charter:

• Kön vid incheckningen
• Kön vid gaten
• Kön vid av/påstigningar
• Trängslen i kabinen
• Överfyllda förvaringsutrymmen
• Stressad kabinpersonal
• Bullriga plan
• Stökiga medpassagerare
• Fulla grabbgäng
• Gråtande bebisar
• Tjatet om taxfree
• Slafsigt käk
• Skitiga toaletter
• Kön vid immigrationsdisken
• Hemresan

Något jag missat?

Härligt med lite sol och även om det blåser friskt värmer solens strålar här i Malmö. Vilken konstrast till gårdagens DDR-väder.

Om ett par timmar bär det av till Asien i en proppfylld 747:a med 582 semestersugna passsagerare. Jag har tidigare lovat mig själv att aldrig mer åka charter – men man är ju inte sämre än att man kan ändra på sig. I synnerhet när det är fullt på regulärflyget och man längtar till värmen.

Efter en lång och grå vinter kommer resan till Asien att tina själen. Och rent kreativt förväntar jag mig en rejäl vitamininjektion. Ser också framemot att få träffa vännerna Saam, Saran och lilla Asia. Saran har lovat ett par schyssta dykturer och med lite tur blir det en resa till Similan Islands.

När jag kommer hem igen finns ett fint kök i Studion. Och kanske har Sergej fixat hemsidan. Det ju onekligen kul att se framemot både en kul jobbresa och en spännande återkomst. Hoppas bara att  skrikande bebisar eller fjantiga fyllskallar på planet.