Det är dags att åka hem till vad jag förstår är kanonfint väder. Det är alltid lika vemodigt att lämna New York. Men jag längtar efter mina tjejer och det finns massor med roliga uppdrag att sätta igång med.

Och om det inte skulle räcka, är jag naturligtvis jättesugen på att kika närmare på den nya samlingen med bilder som jag tagit här.

Större delen av dagen igår plåtade jag som en besatt. Det är för övrigt en av hemligheterna bakom alla riktigt bra bilder – att man tar fler än man tror sig behöva (gärna i olika vinklar) och därigenom få fram någon eller några riktiga pärlor. Klick, klick! Vi gick också över till Brooklyn via bron en kort sväng. Alltid lika trevligt att vandra över.

Efter en lång dag med en tung kameraväska åt Håkan och jag middag på ett av Manhattans tyngsta krogar, Sparks Steakhouse på 46:e mellan 2:e och 3:e avenyerna. Som vanligt här i New York (i alla fall på lite bättre krogar) var servicen avspänt trevlig och personalen behagligt kompetent. Och köttbiten (entrecote) var enormt tjock, bred, saftig och mör. Har nog inte ätit ett så gott köttstycke på minst 1o år.

Vi satt länge på Sparks och njöt av atmosfären och kände båda två att vi varit med om ytterligare en fantastisk matresa som vi svårligen kunnat uppleva någon annanstans i världen.

Det är enkelt att handla kamera på Manhattan och det finns egentligen bara ett enda ställe att göra det på, nämligen B & H på 34:e gatan några kvarter från Empire State Building.

Den här kameraaffären är helt hysteriskt och ett riktigt mecka för alla som håller på med ljud, video eller stillbildsfotografering. Priserna på kameror och kringutrustning varierar men man kan spara upp till 50% jämfört med priserna i Sverige. Alla varor rullar runt i plastlådor, kors och tvärs runt hela den jättelika butiken. När man väl bestämt sig för att betala för det man vill ha, väntar varorna vid kassan. Uppsamlade genom ett häftigt logistiksystem.

Strax skall vi ut och se om Apple fått hem några iPhones. Det har de inte haft vid något tidigare tillfälle som jag varit i de andra två butikerna. Hoppas på tur med en läcker lur, kan man säga, om man vill rimma lite.

I am completely full, tired and happy. I’ve just come back to the apartment after eating yet another incredible meal here in New York. Well, actually, I spent the better part of Monday afternoon eating and drinking. But not just ordinary food at ordinary places. We’re talking world class culinary experiences here folks. The kind of stuff you read about or see in the movies. Or, throw yourself at here in New York City.

After sitting out the rain for a few hours, Håkan and I grabbed a cab to the humongous Grand Central so we could enjoy a plate of fresh oysters at the famous Oyster Bar in the basement. We ate four different types of those slimy suckers (the bar serves 18 kinds) accompanied by a glass each of Champagne. After the third oyster something happened. It was like this weird breakthrough on my palette. All of a sudden, the wine, the spicy sauce and the oysters started working together to create an amazing culinary sensation. Some might call it an oral orgasm.

Next to us along the bar sat an elderly gentleman in a suit and hat eating what may have been his daily dosage of shellfish. He seemed equally pleased with what he was eating. Behind the Oyster Bar is a yet another bar and we moved in there to enjoy a local beer. This room was completely windowless and yet packed from wall to wall with patrons. Great atmosphere here as well. Thanks for the tip Ulrika!

At about 6:00 pm our hunger set in again – so we scrambled to get a cab in the rain and headed about ten blocks north to 57th Street where part owner Robert de Niro and his friends restaurant Nobu is. The dining room fills up quickly, so we opted for the bar and sat down to what turned out to be one of the best dinners I have ever enjoyed.

This is a bar where a gorgeous interior meets superb food and where friendly and professional staff guide you and make sure your filling your mouth and taste buds with only the best stuff available. It ain’t cheap, but definitely something to write home about.

So enthused were we, that without even looking in the menu, we let Orin, the tall bar maestro, compose a symphony of smells and tastes we will not forget anytime soon. Each plate was so beautifully presented that I almost regret not taking photos of them all.

Among our eight courses were: yellow tail sashimi with thinly sliced jalapeño peppers in lime flavored olive oil, rock lobster salad with a delicate rice wine vinaigrette, Russian caviar on top of cilantro doused poached raw tuna, more sashimi and a few maki rolls filled with among other things, soft shell crab.

Needless to say, we also enjoyed a few Japanese beers throughout our dinner and a finished our first Nobu dinner off with a fruity Martiniesque cocktail. Incredible. Helene, now I know what you mean! Nobu has eateries in a few select countries and on their site you can see where.

And here’s a pretty decent guide to New York.

Klockan är drygt fyra på morgonen här på Manhattan och jag filar som bäst på en artikel som borde lämnats in för ett bra tag sedan. Deadline fick skjutas framåt och jag hoppas bli leveransklar innan jag åker hem.

Läste precis en spalt om hur amerikaner som sitter i fängelse eller har suttit på kåken inte får rösta i några politiska val – överhuvudtaget.

Vinkeln är att demokratin inte gäller för dem och tanken med artikeln är väl ok men blir rätt ointressant då författaren inte jämfört med hur många som inte tillhör den kategorin och ändå inte röstar. Enligt amerikanska statistiska centralbyråns siffror för presidentvalet 2004 avstod 35% av den röstberättigade befolkningen från att rösta. Mestadels är det minoriteter som inte röstar – samma grupp människor som sitter eller har suttit i fängelse. Sannolikheten att de hade röstat (om de hade fått) är alltså ganska liten.

Här i New York märks inget av höstens presidentval. Det enda politiska man ser är mindre protestgrupper som samlas för att skrika slagord mot Kina. Igår stod de på 5:e avenyn och gapade så att man knappt hörde larmet från trafiken.

Betydligt mer folk var det under en filminspelning som vi av misstag hamnade mitt i. En scen till en ny rulle med Denzel Washington spelades in på Park Avenue och när vi försökte ta en taxi kom en storvuxen kille ur filmteamet och förklarade vänligt men bestämt, “this is a movie cab, walk up a block to get a real one”.

Om vädret blir hyggligt idag, skall jag plåta i Brooklyn. Annars håller jag mig nere vid TriBeCa och Chinatown.

Trots att det är sent söndag kväll, är det fullt i baren och bland tjugotalet bord på krogen Fusha några kvarter från lägenheten jag just nu bor här i Midtown. Genuint trevlig pesonal, kanongod mat och priser som får en att tycka sådär om det man betalar för hemmavid.

Vi var sex personer som åt knyten med sweet chili soft shell crab, ett jättefat sushi, en stor skål sashimi, ett par tallrikar med frasiga och tunna vårrullar och perfekt tillredd räktempura. Till det här digra matbordet dracks det mängder med japanskt öl (Kirin). Notan slutade på $300 eller runt 1800:- vilket med dricks blev ungefär 350:- för var och en. En nästan löjligt låg siffra för så god mat, dryck och servil personal. Fusha ligger på 58:e gatan på första avenyn.

Försökte tidigare idag analysera hur krogarna på Manhattan lyckas hålla så hög kvalitet. I grund och botten måste det handla om ren överlevnad. För även om det finns gott om folk här, är konkurrensen om gästernas gunst stenhård. Därför överlever inte riktiga bottennapp så länge – så som de gör i t ex Sverige, där uteätare är ett litet släkte. På Manhattan är det få som lagar sin egen mat. Och varför skulle de göra det? Att handla tar tid. Att laga mat tar tid. Sånt hinner inte folk med här.

Minsta haket på Manhattan verkar ha bra koll på sitt kök som ofta bemannas av nästan komiskt mycket personal från framförallt Sydamerika. Vilket antagligen gör det lättare att hålla priserna nere utan att sänka servicgraden.

Glömde nästan att berätta om Rooftop Garden (bilden) där vi tog drinkar innan maten. Stället ligger på 22:a våningen sju kvarter nedanför Empire State Building och har en megastor takterrass dekorerad med palmer. Allt andas lite 1980-tal och baren nedanför taket är som tagen direkt ur “The Breakfast Club” eller en nattklubbscen ur någon av författaren Bret Easton Ellis verk. Utsikten är inget mindre än fenomenal och gör det lätt att ta såna där vykortsvackra bilder över världens häftigaste stad.

Här är en rätt intressant artikel om riskkapitalister som satsar stålar på livsmedelsforskning i Lund.

Vi smet förbi alla turister och hittade en mysig kyrka vid en park i djupaste Harlem. Körens ledare välkomnade alla olika nationaliteter som fanns bland kyrkans gäster och stammisarna gick runt och tog oss i hand. Sedan gick församlingen igenom kvarterets nyheter och först efter en halvtimme började prällen predika. Och vilken predikan sen!

Det fanns också en präst emeritus närvarande vid altaret, men det var den yngre av de två som talade mest. Och han gjorde det med en mycket smittsam entusiasm och energi. Inget flåsande eller fräsande och han talade aldrig i tungor – även om hans intensitet och retorik skakade om oss i publiken. Det var riktigt häftigt att få vara med om, vilket jag talade om för honom när Håkan och jag gick ut – efter nästan två timmar.

Vi åt lunch på ett av New Yorks “hemliga” hak. Ett ställe som heter kort och gott “Burger Joint” – en riktigt härlig sylta som finns inrymt i lyxhotellet Le Parker Meridien på 57e gatan. Bästa burgaren i stan, tycker jag. Och deras krämiga milkshakes och krispiga fries är det heller inget fel på!

Just tar jag det lite lugnt. Inte minst för att kunna orka med kvällens aktiviteter som lär blir hyfsat flytande…its so great to be in New York.

Efter en ljuvlig rollerbladetur längs Hudson-floden länst ut på Manhattans västkust, ända upp till ungefär 80:e gatan (i jämnhöjd med Central Park), tog Håkan, Ulrika och jag en drink på taket till superflashiga Hotel Gansevoort mitt i übertrendiga Meatpacking District.

“Meatpacking” är en del av New York som tidigare var ökänd för organiserad brottslighet, droghandel, mängder med stippklubbar och omfattande prostitution. Idag är det gallerier, ateljéer, designbutiker, krogar och barer som lockar besökare från hela världen.

Ingalena och lilla Axel dök upp lite senare och tillsammans åt vi middag på en mysig italiensk krog i områdets mittpunkt, en korsning tvärs över gatan från Apples senaste New York-butik (bilden). Det blev lite svalare på kvällen och när det inte blåste, frös jag inte och kunde njuta av riktig god mat och dryck.

Känner mig småkrasslig nu på morgonen och låter som gamle radioprataren Leif “Smoke Rings” Andersson – om det är någon som minns honom. Om inte, hade han en grymt raspig pipa.

Vet inte vad vi skall hitta på idag. Besök i gospelkyrka i Harlem ligger bra till. Besök på MoMa med. Sedan skulle det vara häftigt att följa med Ulrika till Queens och ett nytt bostadsområde i Long Island City. Framåt 18-tiden dyker Lars “Bubblibubban” Olemyr upp och tillsammans skall vi käka middag någonstans. Nobu blir det istället på måndag eller tisdag – men jag vill gärna tillbaka till MPD ikväll igen.

Imorgon är vi ett gäng svenska kreatörer, marknadsmänniskor, HR- och hotellfolk som skall träffas och äta en förhoppningsvis oförglömlig söndagsmiddag. Det har fallit på mitt “bord” att välja krog och jag lurar på japanska superchica krogen Nobu. Det lär vara rätt tufft att få bord där. Inte minst för att stället delägs av “Who you talkin’ to?” Robert de Niro. Det är dessutom TriBeCa filmfestival just nu.

Att köpa en iPhone verkar helt omöjligt. De flyger av hyllorna och man måste vara ute extremt tidigt på morgonen för att ha minsta chans. Håkan och jag skall strax ut och kolla i Apples jättelika butik på 5:e avenyn. Hade dessvärre ingen tur med att få min gamla lagad. Hacket som gör att iPhone funkar i Sverige gör också att garantin upphör att gälla.

Brunchar gör vi idag på konsthotellet Roger Smith till sammans med Ulrika, Ingalena och Axel innan vi tar oss till Central Park för en åktur. Hinner gärna också med att besöka utställningen med hysteriska konstnären Jeff Koons på MoMa. Det är det sämsta med New York. Det finns för mycket att se och göra och alldeles för lite tid att hinna med allt vad man vill göra. Man kanske skulle hyra en lägenhet här under en månad i höst. Det skulle smaka!

Bilden tog jag igår kväll på Fusion Sushi. Där åt vi bl a soft shell crab sushi och dynamite spring rolls. Om Nobu är fullt lurar jag på att vi skall istället käka där.

Filmed with my pocket camera and edited using only Quicktime Pro, this collection of clips is from yesterday’s tour over Manhattans west coast. An awesome experience.

Gick upp vid nio, bokade helikopterturen. Gick till Daniel’s Deli och åt en bagel som sköljdes ner med en skållhet latte. Hoppade på en sightseeingbus till Battery Park. Gick genom Lower East Side, Chinatown, Little Italy och Soho. Köpte ett par oranga dojor och ett par gråblå 501:er. Gick upp till The Village och tog en cab till Hudsonfloden. Flög med helikopter längs med Manhattans västkust och runt Frihetsgudinnan (bilden). Gick genom Midtown till Empire State Building och åkte upp för att plåta när mörkret föll över stan. Magiskt. Tog mig ner och in i en cab mot 55:e gatan och 2:a avenyn. Åt en obeskrivbart god middag på en japansk fusion-krog. Gick hem och sov. Puh! What a day! Idag gäller brunch med systrarna Bengtsson och sen rollerblades i Central Park.

Spent the better part of yesterday roaming the streets of Manhattan, walking off the last few remains of jet lag. No matter how many times I visit, this town’s multitude of sights and sounds still impress me.

The evening was enjoyed with the fabulous Bengtsson sisters. First some Italian antipasta and bubbly on the Upper West Side and then scrumptious sushi and chilled white wine at Ingalena’s cozy flat twenty blocks or so north.

We’re all set for a short trip to the sky today. A helicopter tour over Manhattan is now ridiculously affordable – thanks to the weakening dollar. Our flight is booked but not confirmed yet.

Gatorna på Manhattan är extremt rena. Så var det absolut inte första gången jag besökte stan 1986 och på den tiden skulle man vara lite försiktig när det blivit mörkt.

Man ser tyvärr inte så många hundar på Manhattans trottoarer. Mest är det nyfriserade pudlar runt Park Avenue och förstås horder av vovvar runt Central Park. Då och då dyker det upp professionella hundvakter som rastar sju-åtta hundar samtidigt. Ser ganska festligt ut.

I Paris måste man ha örnkoll på vart man går för att inte trampa i hundbajset som de “gröna elefanterna” missat. Och i Malmö debatteras just nu huruvida hundar skall få finnas i Folkets Park. Jag förstår inte problemet. Men av journalistens bildval att döma i den här artikeln, är hon ingen hundvän direkt. För hundar gör faktiskt betydligt mer än bara bajsar. Och så tråkig som Folkets Park är, behövs det hundar för att liva upp stället. Även om det innebär några extra “korvar” att ta hand om.

När jag skriver detta, gör jag det oerhört försiktigt – med så små rörelser som möjligt. Huvudändan på sänggaveln slår annars mot väggen bakom och det stör grannen i lägenheten bredvid så mycket att hon/han har reda bankat hårt 5-6 ggr. Tur att jag är ensam, för hade vi varit två hade nog både vi och grannen blivit tokiga. Lite Seinfeld över situationen, alltså.

Klockan är bara drygt fem på morgonen när jag skriver detta. Håkan ligger i vardagsrummet och sover. Jag tror inte att det blir mer sömn för min del. Varken för grannen eller för mig. Just nu längtar jag efter en nybakad bagel med Philadelphiaost, avocado och lax och en rykande het latte. En kombination som man inte går att hitta i Malmö. Mackan ovan är från Venice Beach.

I am writing this from an apartment on 54th Street near 1st Avenue – just a few blocks from the East River. The flight over here was smooth as silk (to paraphrase Thai Airways). Håkan and I had a caviar and sushi lunch at Castrup before flying into sunny skies at Heathrows already infamous Terminal 5.

The flight from London to New York was a mere six and a half hours and I managed to sleep at least half that time. Bagage retrieval and immigration went fluidly and as soon as I’d unpacked, we headed out for a two hour walk around Midtown, including Times Square.

Now I’m feeling exhausted and very ready for bed. The photo? From Times Square 2005.

Det här blir en extremt lång dag. Vid tvåtiden i natt, svensk tid, kommer jag att vara framme i Queens och sedan med hjälp av en gul taxi åka vidare till Manhattan. Normalt sett gillar jag inte att landa på kvällen/natten. Men få städer lyser så starkt – oavsett tid på dygnet – som New York. Och det är ju inte exakt första besöket heller.

Blir lite märkligt att samtidigt som jag är i New York befinner sig Charlotte i San Francisco medan Elle är kvar i Malmö. Det sista Elle sa till mig imorse när vi skildes åt var, “Pappa, jag vill följa med dig till nu yok”. Och även om det skall bli skönt att resa dit utan familjen, kommer jag att sakna mina tjejer. Det gör jag redan.

Visst har det varit fint sista dagarna. Men någon vårvärme vore överdrivet att tala om. I alla fall här ute i Västra Hamnen där blåsten härjat så att peruken flyger sin kos. På förmiddagen var jag ute och fikade med Elle och fyra av hennes tjejkompisar. Nästan alla frös fastän vi höll ett rätt högt tempo. Ikväll har det mojnat lite och till helgen lovar meteorologer att det skall bli än kyligare. Buat not in New York, för där lovas sol och runt 19-21 grader.

Kom precis hem från att ha plåtat invigningen av ett stort byggföretags regionkontor som ligger bara några hundra meter från Studion. Där berättade koncernchefen (eller om det var landshövdingen) att det nu i Västra Hamnen finns fler arbetstillfällen än vad som fanns under tiden som Kockumsvarvet var verksam. Han berättade vidare att det går ruskigt bra för Skåne och att Västra Hamnen fortsätter att locka till sig nya företag som vill etablera sig här.

För de som inte känner till områdets historia, kan jag berätta att Västra Hamnen har varit lite av en “underdog” och det är bara de sista fem åren som området sett sitt anseende öka markant. Men, så är det nog för många platser på jorden som idag är superpopulära.

Alldeles säkert fanns det folk som tyckte att Manhattan var en korkad idé som aldrig skulle överleva sin egen hype. Utan att dra någon större jämförelse mellan “äpplet” och “hamnen”, tycker jag ändå att just mångfalden i arkitektur och annorlunda stadsplanering gör dessa båda platser lite lika och framförallt intressanta att både besöka och bo i.

Bilden på fiskaren tog jag häromdagen när jag var ute och sprang. Har alltid med mig en liten IXUS utifall något kul dyker upp under milen. Vilket det nästan alltid gör.