Har precis läst krogrecensionernas krogrecension. En brutal sågning av en nyöppnad och jättehypad New Yorkkrögares Stockholmsfilial. Så illa tyckte matpatrullen om stället att det nästan gjorde ont att läsa omdömet.

Jag är inte säker på att recensionen i sig kommer att påverka besöksbenägenheten lika mycket som t e x när Sydsvenskans hemliga recensent “Bong” far runt bland restaurangborden i Malmö. Stockholmarna som äter på såna ställen som det här handlar bryr sig nog inte så mycket om hur maten smakar eller ens vad den kostar. I huvudstaden är det viktigare – för den personliga PR strategin – att synas på ett trendigt hak än att stället i fråga verkligen gör skäl för sin hype.

DN

Läste i Helsingborgs Dagblad om att Sverige översvämmas av hemsidor som få verkar ha tid att underhålla. Vet inte exakt hur många webbsidor jag bidragit med. Men ett gäng är det och den allra första kom till redan 1996. Kommer inte ihåg hur den såg ut eller varför jag överhuvudtaget skulle ha en. Men det var spännande tider och man var tämligen ensam om att hålla på med sånt.

Idag anlitar vi riktiga proffs när Charlotte eller jag behöver en ny hemsida och vi har provat flera leverantörer verksamma i olika länder, inklusive USA, Indien, Sverige och nu senast, Ukraina. Och precis som när det begav sig i mitten av 90-talet, finns det fortfarande många skojare som försöker luras.

Häromdagen fick Charlotte en offert för en relativ enkel databsdriven hemsida som en snubbe ville ha närmare 200 000 kronor för att producera. Fräckt av företaget han jobbar för och inte så lite pinsamt för säljarens egen del som trodde sig kunna lura Charlotte hur som helst. Han fick rejält svar på tal. Förhoppningsvis har killen både lärt sig en läxa och fått något att fundera över.