Few saker get mig going som a löpning in den nice vår weather. Min time var not jättebra, but jag took min time och enjoyed varenda step. Som usual hade I mycket good musik to lyssna to. Elle and jag are bjudna for middag at Hanssons/Johanssons medan Charlotte sitter in en airplane någonstans 10,000 meter over Nord America. Hoppas she har it bra and känner her bättre than när she left hemmet early imorse. Both Elle and jag miss henne.

Har inte sett teveprogrammet “Psalmtoppen” ännu och skall jag vara riktigt ärlig, tycker jag nog att SVT börjat gräva väl djupt i idélådan för att locka till sig tittare. Visst, det finns säkert massor med människor som älskar att både lyssna på och sjunga psalmer och en del kan nog till och med tänka sig att rösta fram sin favorit. Men genren “psalmer” är ju så fullständigt mossigt och överdrivet högtidligt.

Gospel, däremot, vore ju en musikstil som jag hade kunnat njuta av på teve. Fast allra helst skall gospel avnjutas live i en fullsatt kyrka i djupaste Harlem – ett par kvarter från klassiska “The Apollo” där jag tog bilden ovan. Charlotte, Elle, hennes morfar och jag njöt av härlig gospel i en sådan kyrka för ett par år sedan och vi blev riktigt tagna av stämningen när hela kyrkan gungade rytmiskt. Helt underbart och förmodligen så långt från “Psalmtoppen” man kan komma, i alla fall rent musikaliskt.

Här kan man läsa vad en krönikör i Sydsvenskan tycker om “Psalmtoppen”.

Just nu är Charlotte på väg till San Francisco och en tung konferens (Web 2.0) om webbaserade affärsutveckling. Framförallt är hon på väg till en av mina favoritstäder och en av USA:s absolut mysigaste destinationer. Det finns inte mycket jag inte gillar i den stan, för att dra till med en klassisk dubbelnegation.

Elle och jag har precis ätit frukost och diskuterat huruvida vi skall köpa en hundvalp till henne efter sommaren. Vi älskar hundar och inget skulle vara roligare om det inte vore för att vi älskar att resa ännu mera. Vi får se.

Charlotte skrev igår ett långt mejl till sin mor för att (ännu en gång) försöka få henne att förstå fördelarna med en ombyggnad och utbyggnad av ladan på landet. Att det handlar om att öka möjligheterna att umgås med familjen verkar inte nå fram. Å andra sidan är kanske inte det så värst angeläget. Den inte så spännande fortsättningen följer.

Desto mer spännande är att Dockan ser ut att få mer liv och jämförs redan med Lilla Torg inne i stan. Det är inget snack om att ett rikt krogliv skapar stämning. Det gäller bara att få folket i grannskapet att lämna sina tevesoffor och njuta av några av alla restauranger och barer som öppnar i Västra Hamnen.

Bilden ovan tog jag i gay-kvarteren “the Castro” i San Francisco förra november. Den ingår i guiden över S.F. som Charlotte och jag producerat och som Aftonbladet publicerar inom kort.

När jag för ett par år sedan cyklade regelbundet till och från Malmö Centralstation var det nästan alltid svårt att hitta en plats att låsa fast hojen. Och ibland ännu svårare att hitta den när man trött efter en lång dag skulle hem igen.

En gång var min stackars cykel borta och jag var övertygad om att den blivit stulen. Det visade sig att jag ställt cykeln på en olaglig plats och att gatukontoret klippt mitt lås och kört bort den till förvaringslagret långt utanför centrum. Det var inte kul. Och att lösa ut cyklen och köpa nytt lås kostade en vacker slant.

I Tokyo har man nu lanserat en ganska annorlunda lösning på parkeringsproblemen vid en av stans stora tågstationer. Kolla här bara:

I min värld är det en dator, en telefon eller en hiss som strejkar. Går det inte att laga den strejkande apparaten, byter man ut den mot något som fungerar. Jag förstår inte riktigt varför folk som jobbar som sjuksyrror inte valde en annan utbildning till att börja med. Kampen för högre lön i den yrkesgruppen har ju pågått i minst 30 år. Än mindre förstår jag varför man inte byter yrke om man är så missnöjd med sin arbetsgivare. Eller flyttar till Norge där de lär tjäna betydligt bättre än här i Sverige.

Under en period var min mor sjuksköterska. Jag vet inte varför hon flyttade till England och sedan USA för att jobba vidare inom privatvården. Men kanske var det för att lönen var låg i Sverige. Oavsett är jag naturligtvis glad att hon flyttade. För annars hade jag ju inte funnits och då hade jag inte träffat Charlotte och då hade vi inte begåvats med Elle. Där ser ni hur bra det är att flytta på sig!

Om strejken i Sydsvenskan

Om strejken i Svenskan