Enligt en ny undersökning som Svd publicerar idag, tycker svenska folket att statsministern är smartare än Mona Sahlin och att hon i gengäld är trevligare än vad han är. Jag vet inte vad en sån undersökning skall leda till, men jag kan tänka mig att ett gäng imagekonsulter säkert kommer att höra av sig till Fredrik Reinfeldt kommande veckan.

Personligen gillar jag statsministerns sakliga, lite torra framtoning. Känns seriöst och mindre inställsamt jämnfört med populisten Mona. Jag vill absolut inte ha överdrivet folkliga folkvalda. Hellre tuffa men balanserade experter som inte söker popularitetspoäng utan ser till landets bästa – även om det innebär att de förlorar i den här typen av undersökningar.

A beautiful sunrise, an international horse show, huge boats, dog exhibits, hot dogs and a long bicycle ride along the coast. What’s not to like about Malmö on a gorgeous day like this?

Erikssons kolumn om gårdagens smaklösa bukfylla, melodifestivalen, är lysande. Den finns här och belyser något som jag funderar över ibland; detta med stolthet.

För mig är stolthet något man själv varit med och initierat, skapat eller åtminstone bidragit till på riktigt. Nu när Elle läser bra blir både Charlotte och jag t ex väldigt stolta för att vi (och skolans lärare) stöttat henne under inlärningsprocessen.

Att vara stolt för att man är svensk, amerikan eller, som i mitt fall, en mix av båda, känns helt främmande. Jag har ju inte haft något med det att göra. Däremot är jag ju tacksam över att bo och arbeta i ett av världens vackraste länder. Men jag behöver inte bära mina känslor för Sverige utanpå och vifta med en blågul flagga, paradera på stan eller rösta på en medioker, osvensk poplåt i en schlagertävling där länderna verkar mer intresserade av geografi än musik.

Här är en grej i Svd om en ökänd rysk vapenhandlare. Han sitter just nu i häktet i Bangkok och vet inte till vilket land han skall bli utlämnad, USA eller Ryssland. Vapenhandel på individell nivå är en stor “no-no” medan för t ex den amerikanska, ryska och inte minst svenska militärindustrin är det helt ok.

Vapenhandel är en både märklig och mäktig business som jag tycker måste vara svår att jobba inom. Tänk att vara produktansvarig för tillverkningen av personminor. Kan inte vara ett lätt gig. Fast om man samtidigt ansvarar för minröjningsutrustning går det kanske ändå att sova hyggligt om nätterna.

Imorse fick Charlotte frukost på sängen. Det var Elle som hade koll på läget och firade sin mamma med flingor och juice. Charlotte blev naturligtvis jätteglad och gratulerade sin mor som just nu är i Riga med väninnan Ulla.

Ännu en kanon dag att njuta av. För varje solig dag blir man gladare och gladare och minnena från den långa vinterns gråa, kalla och blåsiga månader försvinner in i glömskans vrå. Skönt.

Nu på förmiddagen skall jag och Elle åka lite long board och sedan blir det häst- och hundshow på Ribban. Vi har redan blivit kompisar med en superfin Riesenschnauzer där.