För en stund sedan kom det in en äldre man som förklarade att han varit pressfotograf för Sydsvenskan i många år. Idag frilansar han och trivdes bra med det. Han sa att han hade tagit fina bilder på Västra Hamnen långt innan området hade ett så etablerat namn.

Innan han gick frågade han mig om jag hade följt konstruktionen av Turning Torso. Då visade jag honom den här vårbilden från 2002. Inte min allra första bild på huset, men bland de första hundra.

Här finns en intressant artikel om forskning kring förhållandet föräldrar och kraven de ställer på sina barn. Vi har valt att inte haka på aktivitetscirkusen som några av Elles kompisar “tvingas” in i av sina smått hysteriska föräldrar.

Att en sjuåring skulle behöva tre, fyra olika aktiviteter per vecka tror jag handlar om föräldranas egna behov av att vara “duktiga”. Överaktiva barn mår i längden inte så bra. Relax a little, please.

Dessutom – barn behöver tid att vara för sig själva och att också lära sig njuta av den enkla och okomplicerade. Bilden tog jag imorse på skolgården strax innan Elle och klassen skulle på utflykt till stranden.

Här finns en märklig rubriksättning. Ett gäng falska guldförsäljare har dykt upp i norra Skåne. Är det säljarna som är falska eller guldet? Kanske är det ett gäng tandläkare som tröttnat på att borra efter karies och istället försöker tälja riktigt guld på folks godtrogenhet.

Jag undrar lite över vad det är för människor som köper guld sådär utan vidare av folk man möter på en landsväg? Kan det vara så att det finns de som hela tiden suktar efter ett litet guldklipp? Kanske.

Här kommer en glimt av solnedgången i Västra Hamnen igår. Man skymtar Köpenhamn i horisonten. What can I say, I’m a sucker for gorgeous sunsets.

Prime minister Fredrik is currently bonding with Condoleezza Rice and that’s probably a good thing for a host to do with such an important global player. I think Rice represents one of the world’s most politically savvy individuals, regardless of gender or color.

And throughout Dubya’s adminstration, I’ve personally taken great comfort in knowing that she’s been around to at least hypothetically add some serious brain power. Not that I agree with everything she says or does. But, I respect her.

Like most professional politicians, Condi must continuously make tons of serious sacrifices for what the administration believes to be the better good. And I can appreciate how she now must long for a less complicated life in California. Come to think of it, who doesn’t?