For our last night in Phuket, the Sudduens took us to dinner again at what is becoming our favorite seafood restaurant in Phuket. The dinner was actually a pre birthday present. Very sweet. Thanks guys!

The restaurant’s name is kind of funky: Kan Eang @ Pier. Its down south and just off the Chalong Pier. They serve up some seriously delicious dishes of soft shell curry crab, garlic and peppar fried snapper and crispy shrimp cakes. Just to name a few mouth watering things to choose from on their ginormous menu.

Saam and Saran’s cute daughter Asia was home with Saam’s mom and dad which probably gave her parents a well-needed break and an opportunity to enjoy an uninterrupted dinner. Hope we get to see our friends again soon. And I hope to be able to surf with Saran sometime in the near future. Here’s a couple of shots from late one evening and early one morning on Kata Beach.

Kika på den här bilden. Den illustrerar tydligt att de som äger och jobbar på Phuket Zoo är inga stora djurvänner. Elle och jag besökte djuren där i förmiddags och inga av dem såg särskilt välmående ut. Särskilt tigrarna och elefanterna verkade störda på ett sätt som bara djur i för små burar blir.

Som förälder unnar man naturligtvis Elle möjligheten att få se och kanske också klappa livs levande exotiska djur. Och hon har gjort det på många olika ställen runt om i världen. Men på Phuket Zoo har exploateringen av djuren löpt fullständig amok. Beklämmande.

Jag kände mig moraliskt tvingad att vinkla vistelsen så att när vi lämnade stället konstaterade att det vore klart bättre för djuren om de hade bott på t ex Singapore Zoo eller Köpenhamns Zoo. Fast allra helst skulle de stackars djuren på Phuket Zoo naturligtvis få leva helt fria i sin naturliga miljö.

Förutom trångbodda och förmodligen misskötta djur, har de ansvariga för Phuket Zoo ingen som helst respekt för att även utländska besökare kanske vill lära sitt barn lite fakta om djuren. I bästa fall finns bara en inplastad, fasttejpad skylt – på thailändska. Nej, just det här turistmålet kan man klara sig utan.

Yesterday’s surf safari turned extra fun when old buddy Saran Sudduen arrived at the surfshop after lunch. I’ve known Saran for about seven years now and we’ve had countless dives (and Singhas) together – all around southern Phuket.

I have to admit that I was a little surprised when my friend agreed to try out surfing. And not only did he stand up for a few seconds on the very first wave. At the end of our 90 minute session, Saran was upright on basically every single wave. Talk about a fast learner (and ten years younger than his teacher)!

Elle skriver och läser ganska mycket nu. Och hon tycker att det är lite extra kul att kommunicera till oss med små lappar. Rättstavning behöver dottern slipa på. Fast jag tycker nog att innehållet i gårdagens lapp är supercharmig – såklart.

Tomorrow we fly up to the capital making this my very last day surfing – for a while. Its been an incredible week and I’ve definitely taken my wave riding to the next level. Which was one of the main reasons why we came to this touristy village in the first place; the surf.

I shot the photo just as the sun was about to set last night behind the island and right into a thicket of rain clouds. I’d been surfing for about an hour and the swell was just, well, swell. Still, I couldn’t refuse the temptation to once again try and document some of the surfing going on. In a way, surf photography is the next best thing to actually being in the water.