I dagens Sydsvenskan kan man läsa en förträfflig artikel/recension om Randy Newmans senaste skiva. Jag gillar Randy Newman – även om det är långt ifrån allt som är bra med honom. Så är det ju. Men en låt som jag älskar och som inte nämndes i tidningen är kanske den som han blivit mest känd för – i alla fall i USA, Short People. Den skapade sensation i Amerika när den kom på 1970-talet. Inte heller då fattade folk (i USA i alla fall) att det handlade om ironi och motsatsen till det Newman sjöng om. Här kommer karlns senaste alster i ironi-facket.