På väg hem från Småland i eftermiddag satt jag några stolar från en äldre man med riktigt grova händer och ett mycket välbekant ansikte. Jag var så övertygad om att det var möbelhandlaren från Agunnaryd (som jag träffat ett par gånger) att jag gick försiktigt fram och frågade artigt om han var han.

Mannen svarade med ett brett, finurligt leende att frågan ofta dyker upp; “Jo, senast idag på en pizzeria i Älmhult”, svarade han. Men, trots en nästan kuslig liknelse, var det inte Ingvar K. Det var synd – för det hade varit intressant och roligt att prata med honom en stund sådär mellan Osby och Malmö – om han nu skulle varit på väg dit.

One of my new crowns is finally in place. Not that I can feel it – the left side of my face is completely paralyzed from the stickily painkilling shots – making it hard to talk, let alone drink or eat. Fortunately, today’s meeting was in the AM.

If all goes as planned, in a couple of weeks, both of my crowns will be in place and I’ll be able to chew normally again. No pain, no gain, I suppose.