När jag var strax under trettio jobbade jag som ambulerande DJ för EMA Telstar på nattklubbar och diskotek runt om i Sydsverige. I min repertoar ingick alltid några låtar av Michael Jackson – hits som var sk floor fillers. Jag har ägt samtliga av hans skivor och diggat musiken han gett ut ändå sedan min barndom i Los Angeles. Minns att jag utan att förstå vad låten egentligen handlade om, blev ledsen när jag för första gången hörde balladen “Ben”. Och långt senare, i Göteborg av alla ställen på jorden, såg jag Michael Jackson uppträda live och blev minst lika berörd när han dansade “moon walk” till svängiga Billie Jean. Magiskt.

Vad som fascinerar mig nu är hur många ur journalistkåren skriver spaltmil om Michael Jackson och hans död, utan att inte erinra sig att Jackson vid flera uppmärksammade tillfällen varit åtalad för pedofili. Senast för några år sedan kom nya rättsliga anklagelser om övergrepp mot barn. Hur mycket pengar han betalade i “shut up money” till olika barn i USA och kanske på annat håll, är det självklart ingen som vet. Det har säkert funnits “gold diggers” i sammanhanget – men, ingen rök utan eld.

Ända sedan anklagelserna mot Jackson om sexuella övergrepp mot barn har jag haft svårt att spela hans musik. När jag är inne i en affär någonstans i världen och hör en av hans låtar känner jag mig kluven. Visst är det fantastisk musik som jag fortfarande går igång på och har häftiga minnen från. Men, oavsett hur trasig barndom Michael Jackson än hade, hur misshandlad han än blev som barn – eller hur dåliga rådgivare som under åren viskat i hans öron – kan jag ändå inte blunda för att han vid flera tillfällen med största sannolikhet missbrukade sin ställning som artist, idol och mångmiljonär och utsatte flera oskyldiga barn för sådant som varje vuxen har en skyldighet att skydda dem från.

Dagens moraliska fråga blir då; skall vi blunda för vad “stora” artister gör i sina privatliv – så länge de förser oss med sina “stora” alster? Var går då gränsen för hur mycket vi vanliga människor skall acceptera och tolerera av våra artister? Eller, kanske är det dags att sluta idolisera/ikonisera överhuvudtaget och istället fokusera på andra, mer hållbara värden?

Sydsvenskan DN SvD GP HD DN Sydsvenskan SvD SvD