After an almost insane feed frenzy on Iceland (or, is that in Iceland?), I’m taking a week or two off from the carbs. Need to lose a few k and get in better shape – both for current and forthcoming assignments.

I added one of my shots of wooly creatures above to help illustrate the excessive amount of great food I enjoyed while traveling around Iceland. Must of had lamb four of five times during my short visit – bääääääääähhh!

Idag levererade jag bild och text till en fet guide om det mesta och bästa i Hong Kong. Det är inte utan att jag längtar dit när jag skriver om SoHo och alla andra häftiga ställen som finns där. Efter Bangkok är Hong Kong min favorit i Asien. Fast Tokyo är också schysst och Beijing vill jag gärna återkomma till. Med lite tur, blir det en kortare resa till Orienten i sommar. För även om vädret just nu är fantastisk, är det solsäkrare i Asien. Bilden tog jag i HKs finansdistrikt (Central).

Läste i Svd om en ny ung tennisstjärna som stönar så högt när hon spelar att det stör motståndarna. Var tvungen att Youtuba lite och fann klippet nedan. Visst stönar Michelle Larcher de Brito störande högt? Men, om hon inte fick göra det, stöna alltså, skulle det kanske bli svårt att slå den lilla gula bollen över det dumma, dumma nätet.

Vet inte riktigt vad de gör där, men när jag var ute och sprang tidigt imorse såg jag ett gäng stenläggare som jobbade i musikgropen. Musikgropen är, för dom som aldrig varit där, en gräsgrop vid havet här i Västra Hamnen där musiken flödar ur nedgrävda högtalare 24/7/365. För det mesta spelas jazziga toner och på somrarna är gropen ett poppis utflyktsmål för Malmöbor.

Borta bra men hemma bäst. Skönt att vara tillbaka i Västra Hamnen. Inflygningen till Kastrup efter färden över nordatlanten var ovanligt tjusig. Danmark är också ett fantastiskt vackert land – särskilt fint när man ser det lite från ovan.

I just experienced what some claim to be the world’s best hot dog in what is arguably the world’s oldest hot dog stand. Established in 1937, Bæjarins Beztu Pylsur is an institution here in Reykjavik. Even Bill Clinton has eaten here. Check out the girls above. They’re really digging their meal and weren’t bothered about me documenting it. That’s what I call undivided dinner dedication!

As I was chewing on their famous lamb-pork-beef dog with mustard, onions and remoulade sauce, I felt I could easily conclude that Iceland not only has some of the best nature I’ve seen anywhere – as well as super friendly people – they can also brag about offering a huge buffet of scrumptious foods to choose from – all at reasonable prices.

The food I’ve eaten during my week here has been consistently well made and nicely presented. And come to think of it, I haven’t eaten anything here that has not been really, really tasty. In my book, that’s a pretty astonishing achievement.

The only exception to this enjoyable culinary journey was when I tried the fermented (a nicer word for rotten) Greenland shark up on the west coast. Then again, maybe it didn’t quite fancy my palette because shark meat that’s been left to hang outdoors for six months, desperately needs to be accompanied by lots and lots of chilled Icelandic schnapps…

Jag kan inte bestämma mig, men så här efter en knapp vecka på Island har jag svårt att avgöra vad som givit det mest bestående intrycket, alla varma och goa människor jag mött eller alla mäktiga naturupplevelser. Behöver naturligtvis inte välja det ena före det andra. Men jag har ändå börjat fila lite på mitt reportage om Island och testar (i tankarna) lite olika infallsvinklar. Någon kyla har jag inte mött någonstans. Tvärtom. Island är, trots namnet, helt och hållet isfri och full av värme. Bokstavligt och figurativt.

Sitter just nu i rummet på hotell Thorshammar och väntar på att flyget skall ta mig till Reykjavik och för hoppningsvis en god sista isländsk middag innan flyget hem kl 7:00 imorgon.

Apropå mat, har jag utan undantag ätit vällagad, smakfull isländskt käk och druckit flera riktigt schyssta lokala ölsorter. Till och med på färjan hit igår kväll serverades en suverän fiskrätt med lite thaikryddning.

Lunnefåglarna nedanför plåtade jag i morse. Var lite orolig att jag inte skulle få tillfälle att dokumentera norra halvklotets “pingvin”. På engelska heter arten (Atlantic) Puffin.

Namnet “Puffin” och en massa annat som jag sett, hört och upplevt på Island, får mig att förstå att mycket av landets kultur och geografi influerade/inspirerade J.R.R. Tolkiens sagoberättelser.

Någon jag träffade här berättade att han hade en au pair från just Island och blev påverkad av hennes berättelser om ön och om isländsk mytologi.

There are 15 islands in the area where I am at right now. However, the locals here on Vestmannaeyjar enjoy telling visitors that there are actually 16, counting the big island (Iceland) up north.

When I got in late last night, it was foggy, rainy and windy and everything looked mysterious and a little evacuated. Today, it’s a little cloudy with patches of sun. Looking forward to a tour of the island(s) – and yet another destination with a rich history and plenty of natural beauty – right here in the North Atlantic!

Before heading over to Vestmannaeyjar Island later today – and since I’m not sure about Internet access over there – I thought I’d share some of yesterday’s many great photo ops in Eyerbakki, Geysir, Gullfoss and Selfoss.

Here’s a short time lapse I made yesterday at Island’s most popular turist spot, Geysir.

Efter e

Efter en lång och innehållsrik dag igår, firades Midsommar i all enkelhet på Hotel Selfoss i Selfoss. Vi var så trötta att vi resignerade och istället för att leta efter en mysig krog på byn, tog vi hissen ner till hotellets restaurang och åt en av våra livs bästa pizzor. Tre ord sammanfattar den sensationella smakupplevelsen; krispigt, frasigt och kryddigt – helt enkelt den godaste midsommarpizzan någonsin! Godheten syns nästan på bilden ovan!

Tidigare på dagen, vi fick faktiskt i oss lite traditionell Midsommarkrubb när vi på Hotel Geysir bjöds på lite sill, lax coh jordbakad kavring. Dessutom fick jag smutta på kall, kumminkryddat brännvin från Island. Det satt fint.

Glad Midsommar från ett av jordens märkligaste och vackraste länder – Island!

Imorse vid 06:00 gick en gammal kompis bort.  Jan “Axel” Olsen och jag träffades en varm sommar i mitten på 1980-talet när vi båda jobbade på bananbåtarna i Göteborgs Frihamn.

Arbetet var fysiskt tungt men mer eller mindre intelligensbefriat och vi var ett gott gäng musiker, konstnärer, studenter och annat löst folk som jobbade ihop ganska lättförtjänta extrapengar genom att varje mån-tis-ons lasta i land några hundra tusen bananlådor.

På den tiden var Axel en simpel skattejurist med vidlyftigt leverne som jobbade i hamnen för att dryga ut kassan utöver det han kunde dra in på juristbyråns deklarationstjänster och enklare skattemål. Själv var jag en fullkomligt naiv men ambitiös konstnär som jobbade för att få ihop pengar till färger, dukar och om det räckte, hyran.

Axel och jag var väldigt olika på många sätt. Ändå hittade vi varandra ganska snabbt därnere i hamnen och fann tillräckligt mycket gemensamt, inte minst humoristiskt, att vår vänskap höll i så gott som 25 år. Sista tiden hördes vi i och för sig inte av så ofta och sågs mycket sällan. Tyvärr.

Då och då lyfte någon av oss luren och kollade av läget med den andre. Senast för ett par veckor sedan hördes vi faktiskt av. Axel hade då klart för sig att slutet kunde vara riktigt nära – ändå lät han optimistisk och övertygad om att det trots en riktigt dyster prognos skulle gå att klämma fram minst ett par år till ur livet. Tyvärr gick inte det och nu är min gamla bananplockarkompis borta. Världen är också en godhjärtad man från Göteborg fattigare. Vila i frid, Jan Axel Olsen.

Kyrkan ovan är från Islands sydvästkust. Jag tog den ungefär tio minuter innan samtalet om Axels bortgång kom. Märkligt.

Thanks Frida – this cracked me up:

Dear Mrs. Jones,
I wish to clarify that I am not now, nor have I ever been, an exotic dancer.
I work at Home Depot and I told my daughter how hectic it was last week before the blizzard hit.  I told her we sold out every single shovel we had, and then I found one more in the back room, and that several people were fighting over who would get it.    Her picture doesn’t show me dancing around a pole.  It’s supposed to depict me selling the last snow shovel we had at Home Depot.
From now on I will remember to check her homework more thoroughly before she turns it in.
Sincerely,
Mrs.  Smith

Today, I´m heading south to the famous Blue Lagoon (like the corny movie with the same name starring Brooke Shields). Before sliding into the hot bubbly water, I’ll try my hand (and butt) at riding one of world’s most beautiful horse breeds, the Icelandic. Here’s another shot of Pokey’s pal I met on my journey westwards.

For some reason, I woke up at 3:00 A.M. this morning. Perhaps its the midnight sun. This time of year, it never gets dark on Iceland. And even if I’ve experienced round the clock daylight plenty of times in both Lappland and Lofoten, it still takes getting used to.

Yesterday’s three hour trek into the mountains and gorges above Grundarfjörður was literally breathtaking. Gunnar, a ranger and local of the area, guided me into this amazing terrain that kept changing. First thick mooshy moss, then slippery volcanic rock, at the top ridge were fields of snow and then on our way down, bumpy patches of wild grass. We saw tracks fo fox and a few grazing sheep that gave us a sceptical look before continuing their climb up the moutain. It was nothing short of an amazing way to start the day.

Later in the afternoon, I sailed out into the fjords near Stykkishólmur together with what may have been a bunch of pretty serious ornithologists. Personally, my favorite birds are stir fried chicken and smoked turkey…but despite the wind and rain, the archipelago was amazing to sail through. And how often do you get to see an eagle and a colony of camera shy Puffin birds? Not too often. Fortunately, there were other feathered friends to shoot.

Spending a few days at cozy Hotel Framnes on the Icelandic west coast in picturesque fishing village Grundarfjörður. I went out for a nice long run last night and shot the snapshots below. Heading out for a hike this morning with local guide Gunnar and out on a fjord trip this afternoon. After a day of clouds and some rain, the sun is shining brightly (for the moment).

I wish a happy National Day to Iceland!

Introducing the new and yet-to-be-annonced retro gorgeous Olympus E-P1
• SD storage
• 13MP RAW, JPEG, and RAW+JPEG modes
• 1280×720 video for 7 minutes at a time (presumably due to sensor heat)
• 3″ LCD with Liveview
• ISO 200-6400
• Shutter speed 60sec-1/4000sec

Price (when available): $1000
(looks like I may have to visit NY pretty soon)

Sushi, sushi, sushi – without a doubt the best way to eat fish. Although at yesterday’s picnic with friends from our Mallorca adventure, we we had one of the best char-grilled salmons I’ve ever tasted. Incidentally, in a few hours, I’ll be flying to a place where fish is in great abundance and where culture and nature offer unique photographic experiences. I can’t wait.

Before I leave though, I’ll have one last great lunch at N3 Västra Hamnen – where Adele, Julia and Joel serve up the best sushi and wok in Malmö (Sweden, really) seven days a week.