BLOG

Karolina-Janickaite-2017

Fashion Shoot Shots

Not too long ago, I shot over to Lithuania for a short shoot. As during last year’s fashion assignment in Vilnius, I once again opted to work with the always easy-going model Karolina Janickaite. And despite the extremely unsupportive weather conditions (rain, snow and then more rain followed by snow), within an hour’s time, we still got all the shots we needed. Karo’s wardrobe was designed by Erika Kiele for Second Me.

jogging malmö

Malmö runt i morgonsol

Bortsett från en lite kaotisk inledning, har årets hittillsvarande projekt rullat på föredömligt bra.

Epitetet harmoniskt ligger nära till hands när jag skall beskriva sakernas tillstånd. Mycket tack vare att jag håller den fysiska hälsa i schack, tror jag. Den symbiotiska relationen mellan min kropp och mitt sinnestillstånd har aldrig varit tydligare för mig än just nu. Och fast en av mina inre röster bönade om att jag skulle få somna om när larmet ringde vid 05:05, lyssnade lyckligtvis kroppen till en helt annan stämma.

Dagens mil tog mig runt Dockan, Mellanhamnen, Universitetsholmen, Slottsparken och hem igen. En vacker morgonsol och senaste episoden av “The Talk Show” med John Gruber i  lurarna fick tiden att gå relativt fort.

Bokproduktionen går inom ett dygn in i en slags slutfas när underlaget skickas till tryckeriet via cyberrymden. Om en månad lite drygt kommer resultatet av mer än sex månaders arbete att lastas av från ett fartyg som seglat hit från Baltikum.

Skamligt

En liten vink till norska succéserien, SKAM som jag producerade för en mycket välkänd kund i transportbranschen i februari. Tyvärr blev reklamfilmen aldrig visad på bio på grund av intern oenighet om farbroderns ansiktsuttryck….go figure.

LIVING ROOM BAR

As promised, here comes a derivative and considerably sped up version of the slow motion Gin & Tonic video I produced for Clarion Hotel & Congress Malmö Live last month. While the lengthy version is literally hanging on the wall at the bar, this shorter version will likely be seen all over the “Internets”.

Tora Rosenkjaer

Skateboardbruden

Ända sedan jag plåtade Ploy, “Diesel Ballerina” i bilskrotkvarteren vid floden i Bangkok i december, har jag klurat på fler kontrastrika fototeman. Igår genomförde jag en av dom tillsammans med Tora Rosekjaer. Tora och jag har jobbat ihop tidigare med både kommersiella uppdrag och ett par andra, mer fria projekt och hon är ung, energisk och bjuder alltid på sitt yttersta i studion. Så när jag föreslog ett bröllopstema med en twist, nappade hon direkt.

Hittade bröllopsklänningen på Amazon UK för bara 325:- och lite fraktkostnader. Handskarna köpte jag på ett av Bangkoks hysteriskt stora varuhus och longboarden är inköpt för 5-6 år sedan i Santa Monica. Fönen kom från Björn Axén‎.

Tennis Footage

This is some excerpts from a much longer version of a video I produced in February and March presenting a young and extremely talented tennis player by the name of Erik Carlsten. The goal – in the 8 minute version – was to showcase Erik’s forehand, backhand, serve and smash during a few realistically played games with his trainer, Dennis. The above isn’t outtakes, just a shorter version with some slow motion added more as an effect than anything else.

 

 

Running with Airpods

Running on Air

Running again. Second time this year. Nice to get out of the gym once and a while. This morning’s run started at 06:00 a.m. and lasted about an hour. I’m keeping track of pace, but more importantly, length and time. Tenacity is key to me. If I can run non-stop for an hour, I’m satisfied. That’s where my competitive goal is right now.

Today, I listened to round table commentary about Apple’s recent announcement of their commitment to professonal creatives and how they divulged tidbits about forthcoming Mac Pro and iMac (Pro) workstations. The show is called, Macbreak Weekly. Super nerdy stuff, folks.

I rarely listen to music when I work out at the gym or go for a run. There’s a tremendous pile of stuff on my plate right now, so I desperately need an injection of more or less intellectually stimulating distractions to keep my mind from imploding.

I’ve been exercising with Airpods, Apple’s new wireless earbuds for a few months now. Not having to deal with the knots, tangles and inescapable short circuit of either left, right or both buds, is liberating to say the least. And though I might look like a dork with two Oral-B toothbrush heads in my ears, I’m now at the stage where I can’t imagine life without wireless.

I took my Nike T-Lite XI Cross Trainers out for a spin today. After probably 25 years of wearing swoosh branded shoes, I can assert that they are among the lightest I’ve ever worn. Suspiciously light, even. And suspension isn’t bad, either. During most of my run it was raining and my only gripe with the new shoes is they provide literally no traction on wet pavement. On two occasions, I almost slipped into what would certainly have been a bad fall. Are there good falls, then? My last fall was in Zermatt, just below the Matterhorn. And that ended well. So, I suppose there are good falls. And great springs. Like this one is turning out to be…
Mannequin

Den perfekta man(nekängen)

Jag är lång, stabil och blänker fint i både solljus och hemmets belysning. Jag käftar aldrig emot och behåller mina åsikter för mig själv. Du kan alltid luta dig mot mig när du behöver och jag blir inte ledsen eller upprörd om du klämmer på mig då och då. Du kan ha mig framme vid middagar eller bara som sällskap när du känner dig ensam och behöver en tyst kompis vid din sida. Jag är okänslig för svordomar, schlagermusik och dåligt humör. Om du vill, kan du klä upp mig i finkläder, men ärligt talat trivs jag bäst naken. Vem gör inte det, egentligen? Det sägs att min bak är bland det fastaste som finns och även om jag saknar väsentlig anatomiska delar på framsidan, finns det ändå inget som hindrar att vi känner intimitet med varandra. Jag är lätt att tvätta och torka av. Och bäst av allt, om du tröttnar på mig, blir jag inte besviken eller deppig om du vill ställa ner mig i källaren eller i en garderob en tid. Vi ses när vi ses, tänker jag alltid. Jag blir din för 2500:-. Nyputsad och blank.

Canon-5Ds-35-lens

Book project with the Canon 35mm f1.4

I’m now six months into one of my career’s monumental book projects. So far, it’s been nothing short of an epic experience with pretty much equal measures of psychology, creativity and technology involved. Which, to a degree, has made it a balancing act. An equilibrium of rigorous scheduling, mental prepping and an unavoidable dash of planned improvisation. And though mostly well-planned, the process still feels organic. A healthy dose of, let’s see what happens, mentality.

I’ve met some extraordinary people and seen them do amazing things with their talents. I’ve listened to many a compelling story of passion, of love and of enchantment – on and off the stage. Having been born in Hollywood during the 1970s and worked on a few shows in the 1980s, eons before Reality-tv, youTube and the like, I’ve felt right at home from day one. Hm. In retrospect, I think the concept enticed me subconsciously thanks to the subject matter’s inherent seductiveness and its connection, albeit somewhat distant, with my childhood.

Now, lets get nerdy.

The vast majority of my portraits and probably 90% of all other interior and exterior shots were taken with the above lens (taken with an iPhone 7+). A formidable field of view coupled with light sensitivity that provides an astonishing amount of usefulness and tack sharp images from f1.4 all the way down to f22.

When used together with my full frame Canon EOS 5DS, the planned shots are phenomenal and the slightly improvised exposures are often still really, really good. It’s been a love affair between the two with no boundaries and only one solid commitment; to always be compatible and work hard not to disappoint.

I soon realized that my old 50mm/f1.4 is far too slow and certainly unreliable when the pressure was on. The 24-70mm/2.8 worked great outdoors, but sucked badly without strobes and even then, nowhere near as sharp as the 35mm/1.4. The exterior night shot I’m most happy with, was taken with the hefty, “Mr Holmes”, a thick, 100-400 mm (Mark II) f4.5 behemoth that when carried for too long, makes you want to amputate your arm.

The field of view offered by the 35mm is considered that which likens human vision the most. For years, I’ve disrespected 35mm as being a choice of mediocrity. Not wide enough for landscapes, but too wide for portraits. That is, until I tried one in a camera store in Asia over the Christmas holidays. The bokeh alone sold me and then when I saw how well it performed during low light conditions, I was addicted, hooked, bewitched. Now, in typical evangelistic manner, I can’t recommend the thirty-five enough. Fact is, I’m seriously considering getting rid of every other glas I own. Except Mr Holmes, that is.

Vastra-Hamnen-Arkitektur-Scandinavia-Sweden-Malmo-Sustainable-Ecological-photographer-Joakim-Lloyd-Raboff-927

Ljuset & Kockum Fritid

Klockan 05:58 varje måndag, onsdag och fredag står jag utanför Kockum Fritids entré och väntar på att bli insläppt. Några sömndruckna steg senare stapplar jag in gymet, drar mitt kort och börjar ett timlång pass med en intensiv intervallöpning på bandet. Jag brukar hinna med cirka 10 olika maskiner och lika många moment med fria vikter på mattan.

Första halvtimme är lite seg, men sen brukar det lossna ordentligt. Mot slutet av passet lackar svetten och pulsen är hög. När jag lämnar gymet är det som om en fläkt blåst bort all trötthet och gett plats till nya kreativa idéer, problemlösningar och en nästan lite jobbig entusiasm över dagens agenda. Och då har klockan precis slagit sju.

Skall villigt erkänna att det känns lättare att knata upp klockan 05:15 nu när det är ljust ute. Som i morse. Blåsigt värre, men ljust och klart. Ungefär som bilden ovan.